Lys upp pumpaskallarna

Det känns lite motsägelsefullt, detta att tänka på allhelgonahelgen som en ljus helg. Sällan är det mörkare än nu i november, och även om vi tänder ljus så är det för våra döda och deras minne vi låter de lysa.
Sorgen finns där, men också skönheten. Att se en kyrkogård i allhelgonatid är många gånger något mycket vackert.
Så märkligt då stå och betrakta ljuset samtidigt som man tänker på vad som hände med de tusentals minkar som några riktiga ihåliga pumpaskallar till djurrättsaktivister släppte ut i Skara torsdags.
Det är väl alldeles givet att man inte kan sörja minkar som man sörjer människor. Men det finns någon djupt sorglig över det faktum att cirka 90 procent av dessa ”befriade” djur dör nära nog omedelbart i det fria.
Lika lite som hönserier eller griserier är minkfarmar något som lämnar oss oberörda. Helst skulle vi väl alla äta sprättande höna och glad gris. Men samtidigt är kött och ägg något som vi är vana vid att tänka på som mat.
Men mink? Hur kul är det med päls egentligen?
Oavsett vilket är det i allhelgonatider alldeles omöjligt att tänka på självrättfärdiga djurrättsaktivisters framfart som något annat än ett enda stort och kompakt mörker. (MH)
Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s