Mellanöstern ännu en gång

Medan lördagsmörkret lägger sig över den svenska novembereftermiddagen lägger det sig också ännu en gång över Mellanöstern.

Tre texter på samma dag med bäring på Mellanöstern och den eskalerande spänningen kring Gaza har dock gjort konflikten lite mer begriplig.

Först var det Dagens Nyheters korrespondent Nathan Shachars mycket kloka och insiktsfulla rapportering i DN, som på tre sidor och med hjälp av en alldeles utomordentlig grafik förklarade sammanhanget och redde ut de politiska positionerna.

Den interna kampen mellan Hamas och de grupper som idag får stöd av Iran kan förklara varför raketbeskjutningen av Israel har ökat så kraftigt. Härom dagen besköts även Tel Aviv med kraftigare raketer än de som brukar skjutas över gränsen och in i det närliggande området. Att Israel svarar så kraftfullt har dels förklarats med att man vill ”övertyga omvärlden om sin förmåga till vedergällning”.

Vid det här laget – konflikten har pågått i över ett halvsekel nu – så är omvärlden mycket väl medveten om vad Israel förmår. Samtidigt har omvärlden en tendens att relativisera den interna palestinska konfliktens betydelse i sammanhanget. Först var det kampen mellan PLO och Hamas som omintetgjorde ett fredsavtal, idag är det konflikten mellan Hamas och de Iranstödda grupperna i Gaza som driver fram den utvidgade konflikten.

Att de israeliska försvarsstyrkorna snabbt avbröt flyganfallen under den egyptiske premiärministern Hisham Kandils besök, på egyptisk begäran, bekräftar bara att Israel är medveten om att Gaza inte är en isolerad konflikt. Krevaden efter varje rakets nedslag, efter varje flyganfall eller drönarattack, ger ekon i en känslig och konfliktladdad omvärld. Egypten, Iran och Syrien är tre faktorer att räkna med. Lägg därtill USA, FN, Ryssland  och EU, och allt är precis som vanligt.

Därför var det också intressant att i BT läsa Hanna Grahn Strömboms intervju med Solveig Hanna från Berghem, som idag lever och verkar i Israel. Familj, barn, vänner och jobb på det svenska generalkonsultatet i Östra Jerusalem, men också en vardag som innebär att korsa gränser. Dels i Jerusalem, dels till exempelvis Bethlehem. Det som gjorde att  Solveig Hannas berättelse fastnade var en kort passage i texten som löd ”Vi har en vardag här också. Konflikten är inget som upptar mig varje dag, inte ens när det var tuffare tider som under andra intifadan. Det måste finnas en vardag i livet”.

Hur ser Sveriges utrikesminister Carl Bildts ”vardag i livet” ut?

I fredags bloggande han från Kairo om den senaste Gazakonflikten. Bland annat skrev han om konflikten att den  ”I grunden handlar det dock om frånvaron av en fredsprocess värd namn i området under de senaste åren, och det samtidigt som den israeliska bosättningspolitiken allt mer undergrävt möjligheterna till den tvåstatslösning alla säger sig sträva efter. Vår politik – från Sveriges och EU:s sida – måste nu inriktas på dels att få ett slut på våldet från och mot Gaza och dels på att försöka skapa förutsättningarna för en bredare fredsprocess.”

Ja. Javisst. Så är det ju. Men hur? Denna eviga fråga.

Bildt rekommenderade också den text om konflikten som Thomas Friedman skrev i New York Times och flera andra dagstidningar idag. Bildt citerade en passage i texten vars innehåll förklarar vidden av vad som står på spel: ”The whole Middle East erupts in one giant sound and light show of civil wars, states collapsing and refugee dislocations, as the keystone of the entire region – Syria – gets pulled asunder and the disorder spills across the neighborhood.”

Läs hela texten här.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s