Aftonbladet, fördomar och organstöld

På Dagens Nyheters ledarsida skriver idag Henrik Bachter, författare, idéhistoriker och styrelsemedlem i Svenska kommittén mot antisemitism, om Aftonbladets artikel ”Våra söner plundas på sina organ”.  Den publicerades 2009 på kultursidan – inte i nyhetsdelen – och författaren Donald Boström påstod i mer eller mindre klarskrift att Israel jagade och dödade palestinier med avsikt att stjäla organ. Detta skulle ske i samverkan med judiska rabbiner i USA.

Invändningarna kom omedelbart: Vad hade Boström för belägg för detta, och varför hängav sig Aftonbladet till att på lösa grunder sprida antijudiska vanföreställningar?

Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg kunde aldrig ge övertygande svar. Sedan dess har Aftonbladet och Lindeborg återkommande fyllt löpsedlar med budskapet att nu, här,  finns det bevis. Aftonbladet hade rätt.

En sådan kampanj drogs igång härom veckan. Då var det reportagetidningen Filter som sades ha visat att Aftonbladet hade rätt.

Men Henrik Bachter visar att så var inte fallet den här gången heller. Snarare befäste Aftonbladet och Åsa Lindeborg sin redan utsatta position i frågan. Händelserna på det rättsmedicinska institutet Abu Kabir, där rättsläkare avlägsnade organ från döda israeler, palestinier, turkar, gästarbetare och turister för transplantation och forskning, var kända redan 1999. Alltså tio år innan Aftonbladets ”avslöjande” kom.

Vad Aftonbladet ännu en gång avslöjade var istället att antijudiska föreställningar, byggda på myter om ras, blod och religiösa riter, lever kvar även i de mest sekulära och avmystifierade samhällen, och att dessa föreställningar också får påverka journalistiken i Sveriges största tidning.

Och minst lika illa är att Aftonbladet, genom att svepa in vad som kunde ha blivit en relevant journalistisk undersökning i en mantel av fördomar, därmed såg till att sänka sin egen grej.

På 90-talet fick en god vän frågan på en anställningsintervju – det var en lagom stor landsortstidning som sökte en erfaren nyhetschef – om han var beredd att ”sänka ribban för tveksamma grejer”. Frågan var minst sagt oväntad, men svaret blev likafullt nej.

Hur skulle det vara möjligt att sänka ribban ytterligare om grejen i sig redan var tveksam?

Just den tanken återkommer närAftonbladets senaste självförsvarskampanj ännu en gång hamnar på löpsedlarna. Varför sänkte Lindeborg ribban för ett tveksamt och uppenbart antijudiskt anstruken artikel? Den frågan har ännu inte fått sitt svar, och lär inte heller få något så länge det är en journalistisk värdering på Bladet att man återkommande måste publicera att nu, nu, nu finns beläggen för att man hade rätt.

Handlar det bara om dålig journalistik kan man anta att bra journalistik i viss utsträckning kunna kompensera för ribbsänkningen. Men, som Henrik Bachter skriver, så har ”olika medier i Mellanöstern och på annat håll, ofta just med hänvisning till Aftonbladets bidrag till genren, fyllt på med historier och hur judar eller israeler stjäl organ från algeriska eller ukrainska barn eller jordbävningsoffer på Haiti”.

Artikeln i sig, och hela den utdragna och plågsamma hanteringen där Aftonbladet försöker försvara sig, visar hur svårt det är att höja ribban när väl skiten träffat fläkten. Ty den har en märklig förmåga att sprida sig.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s