Hur långt är det egentligen mellan Ungern och Malmö?

Nyheten om att ledande företrädare för det ungerska nyfascistiska partiet Jobbik har bett regeringen att upprätta listor på judar i landet, väcker inte bara vrede och avsky. Det påminner också omvärlden om Ungerns historiska skuld när det gäller den ingrodda antisemitism som var – och uppenbarligen ännu är – förhärskande i landet.

Mellan 500.000 och 600.000 ungerska judar mördades under Förintelsen. Många ungrare var den tyska nazistregimen behjälplig i detta mördande.

Att Jobbiks ordförande, Márton Gyönngyösi, i efterhand förtydligade sig och bad sina judiska landsmän om ursäkt för vad han kallade sitt ”ekivoka uttalande”. Men ursäkten var mest en undanflykt. Vad han menat att säga var att han bara var ute efter judar som utgjorde en ”nationell säkerhetsrisk”.

Denna säkerhetsrisk skulle utgöras av judar med såväl israeliskt som ungerskt medborgarskap, inte sällan överlevande offer för Förintelsen och deras anhöriga.

Fördömandena från hela världen har inte låtit vänta på sig. Dock var regeringspartiet Fidesz’ desto sparsammare med ilskan, och nöjde sig med en lam protest. Regeringen är beroende av Jobbiks 40 mandat för att behålla makten.

Men andra krafter i Ungern reagerade med eftertryck. De mest symboliskt laddade protesterna var de av gula davidsstjärnor som oppositionspartiernas ledamöter bar i det ungerska parlamentet dagen efter Jobbiks utspel. István Ujhelyi, vice talman och ledamot av socialistpartiet, sa till media att så visst han var medveten om det ”saknade han judiska rötter, men om Jobbik skulle upptäcka sådana när man kartlade Ungerns judar, skulle jag vara stolt över detta”.

Jobbik med all sin utstuderade antisemitism och sin allmänna främlingsfientlighet avviker ganska så radikalt från andra liknande populistiska och nyfascistiska partier och grupperingar i Europa idag. Partiet är kraftigt pro-palestinskt, medan partier som det holländska Frihetspartiet, med Geert Wilders i spetsen, är uttalat Israelvänliga och islamfientliga. Även franska Front National, som i dag leds av Marine Le Pen, flörtar med Israel och jagar muslimer.

I ljuset av den ungerska historien och Jobbiks antisemitism känns det lite märkligt att ha följt den svenska debatten om kommunalrådet Ilmar Reepalus märkliga uttalanden om judar i Malmö, om deras säkerhet och denna grupps koppling till Israels agerande i Mellanöstern. På frågan om hur staden skulle råda bot mot judehatet i Malmö svarade Reepalu ”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. Istället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.”

Malmös judar var alltså ansvariga för judehatet i den stad där socialdemokraten Reepalu hade makten. Rimligen borde det vara ljusår mellan Ungerns historiska skuld för delaktighet i Förintelsen och en svensk socialdemokrats oförmåga att tala så att han inte blir missförstådd, eller som han själv påstod – att han inte blivit korrekt citerad. Men det hade han, och grodorna fortsatte att hoppa ur munnen i en sådan takt och sådan omfattning att det till slut stod klart för allt fler att det kanske inte bara var grodor.

När han intervjuades i dansk TV om sina uttalanden menade Reepalu att all uppmärksamhet bara visade vem som kontrollerade media.

I det läget blev det svårt att inte ställa frågan om Malmös starke man, socialdemokraten Ilmar Reepalu i själva verket var antisemit?

Kulmen kom när USA:s president Barack Obama skickade sitt sändebud för frågor om antisemitism, Hanna Rosenthal, till Sverige för att tala med Ilmar Reepalu om vad som låg bakom hans ord. Hennes slutsats var att hans språkbruk var antisemitiskt. Reepalu har fått liknande kritik från Judiska centralrådet i Sverige.

Det är ganska långt från Reepalus Malmö till Jobbiks Ungern. Men någonstans längs vägen krymper orden avståndet. I Ungern ligger det öppna våldet inte bara i historien utan finns nära till hands. I Malmö kommer våldet mot judar inte från politiker, och Ilmar Reepalu ränner inte runt på stadens gator och skriker ut antisemitiska slagord eller upprättar listor över ”säkerhetsrisker”.

Ändå känner sig stadens cirka 700 judar inte trygga.

Det hade varit mer begripligt i ett land med Ungerns historia och i en stad där Márton Gyönngyösi hade varit starke man.

Men inte i Sverige, inte i socialdemokratins och Ilmar Reepalus Malmö.

Ändå är det precis så det är.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s