Engelska egentligen svengelska?

Tro det eller ej, men nyheter från den akademiska världen förbigås oftast med tystnad. Men nyheten om att det engelska språket i själva verket skulle vara en variant av fornnordiska, eller urnorska, har lyckats tränga sig fram. Traditionellt brukar den så kallade västgermanskan betraktas som det språk som talades före engelskan, och som också påverkade de skandinaviska språken. Men eftersom rörelser – handel, härnadståg och migration – var flitigt förekommande i norra Europa från 500-talet och framåt, så kan det ibland vara svårt att med säkerhet säga något om i vilken riktning språkutvecklingen har gått.

Och exakt vad har detta på BT:s ledarblogg att göra?

Språk är politik. Så enkelt är svaret. När professorerna Jan Terje Faarlund vid Oslo universitet och  Josef Emmonds vid Palackyuniversitetet i Tjeckien lanserade sina rön om den moderna engelskans ursprung – den kommer från urnordiskan – så var detta rön som talade emot hur historikerna brukar beskriva de tidiga påverkansvägarna. Det är vi som fått av engelskan, inte tvärtom.

Det får vara som det vill med detta, och det kan mycket väl stämma. Det Västskandinaviska inflytandet över de brittiska öarna var mycket stort under några århundraden, och bidrog till flera statsbildningar. Men eftersom det var kyrkan som var den övernationella kraften så måste även missionärernas resor räknas in, och de utgick västerifrån och söder ifrån. Engelska missionärer var eftersökta av såväl frankiska som germanska kungar, och dessa utvidgade gärna sina intressesfärer norrut mot det ogästvänliga Ultima Thule – Norden.

The Economist avfärdade nyheten som en fråga om skandinavisk hybris. Det är istället den normandiska frankiskan som engelsmännen ska tacka för alla ord. Den språkliga påverkan österifrån förnekas inte, med dess betydelse reduceras till enkla vardagsord och platsnamn.

Så kan det ju naturligtvis vara. Men det som fascinerar är den ansedda ekonomitidskriftens reptilhjärnereaktion: Detta är ingen nyhet eftersom inga engelska tidningar har tagit upp saken, bara skandinaviska, som utan att ifrågasätta forskningsrönen istället tagit dem för att vara dagens sanning.

Bakom språkstriden går det att se en annan strid, nämligen den om relationen mellan den europeiska stormakten och de små randstaterna i händelsernas utkant. Rätt eller fel forskningsrön spelar då ingen roll; att det språk som en gång talades i det största imperiet som världen skådat – det brittiska – trots allt ”bara” skulle ha sitt ursprung i små fiske- och jägarbyar i Norge, Danmark och Sveriges västkust, det blir helt enkelt för mycket.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s