Hur kunde vi missa den sälen?

Svensk äldrevårdsdebatt har sällan handlat så lite om omsorg som nu. Över lag har det varit driftsformerna som stått i centrum, inte minst beroende på att det är lättare att hitta konfliktlinjer som fungerar bättre i opinionsarbetet än vårdarbetet.

Då talar vi förstås om politikerna; för alla övriga inblandade är vård fortfarande först och främst en fråga om omsorg.

Betraktat från politikers och medias håll så är det vård i offentlig regi – Sveriges 290 kommuner – som är normen.  Allt annat är avvikande, hotfullt och mörker. Vi vet dock , inte minst tack vare statsvetare på Umeå universitet, att äldre och anhöriga är mer nöjda med omsorgen om den drivs i privat regi.

Vi vet också att det inom kommunal omsorg sker övergrepp och underlåtelsesynder som, i olika utsträckning, inte tas på samma allvar som om de ägt rum i ett äldreboende som bedrivs som entreprenad. Inte minst fungerar media så. Läggs en rapport om brister på ett privat drivet äldreboende så presenteras dessa numera alltid på ett sådant sätt att det är driftsformen som är orsaken till bristerna, och företaget och dess ansvariga får många gånger stå till svars med namn och bild. Medan nyheter om fall av upprepade övergrepp på ett eller flera kommunala boenden oftare presenterar i anonymiserad form. Driftsformen dock problematiseras aldrig, Det förekommer inte ens på kartan att en reporter skulle ställa en ansvarig tjänsteman eller politiker till svars med en sådan utgångspunkt. Tvärtom handlar ”fel” i kommunal omsorg istället om för lite resurser eller möjligen om personliga tillkortakommanden bland chefer och personal.

Detta händer i Borås, det händer i övriga landet. Som när Västerbottens-Kuriren avslöjade att personal vid upprepade tillfällen slagit larm om att äldre får dö ensamma inom äldrevården i Umeå. Då handlade det om just kommunalt driven omsorg, men inte om den kommunala driftens natur och inneboende svagheter – om sådana finns. Vi vet inte, vi får inte veta eftersom vi varken frågar eller vill efterfråga ens underlag för att ifrågasätta den kommunala omsorgen utifrån ägarskapet. Men när Byttorpsklint i Borås blev föremål för en tjänstemannainspektion, framkom det av rapporten att muntliga uppgifter gjort gällande att det skulle ha förekommit brister i den palliativa vården – alltså samma problem i Umeå. Men i den rapport som lades fram till nämnden var det istället själva driftsformen som var central för bristernas uppkomst.

I Boråsfallet ville tjänstemännen säga upp avtalet med Carema, medan man i Umeå diskuterade i vilken utsträckning man kunde skärpa rutinerna – trots att man visste att det handlade om att ”personalen gick på knäna eftersom man var för få anställda” på det kommunala boendet.

Så ser måttstockarna ut. Att de är olika är väl alldeles uppenbart.

Den här notisen visar på vad som händer och sker i Vårdsverige, i takt med att driftsformsfixeringen kastar allt djupare skuggor kring sig:

”Robotsäl flyttar in på äldreboenden”
Sjöbo (TT)
De som bor på äldreboenden i Sjöbo ska snart få nytt sällskap – i form av en robotsäl. Robotsälen är en uppfinning från Japan, och utformad så att den reagerar på beröring och visar tecken på uppskattning.
– Sälen har tilltalande ögon och mjuk päls som är skön att ta på. Den kan ge ro åt de äldre som är oroliga, säger Berit Lundström (M), ordförande i vård- och omsorgsnämnden, till Skånska Dagbladet.

En sak är säker, sälens omsorg är batteridriven. I fall någon undrar.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s