På julfronten var freden intet nytt

Hur blev det? Kalle, klappar och kapplöpning med hjärtinfarkten i år igen? Ännu ett plus-5000-kaloriers julbord och en promillenivå som föranledde SMHI att gå ut med årets första klass 4-varning lagom till midnattsmässan?

Jaha. På julfronten intet nytt alltså …?

I julaftonens BT  bjöd dock kulturredaktionens recensent Mats T Olsson på bra filmtips. Perfekta val för en julaftonskväll i soffan när släkten gått och skinkan tagit slut. Den som räknar med att vara riktigt raggig i morgon har tillräckligt många förslag på listan för att inte behöva röra sig i onödan.

Det är naturligt att ämnet julfilm begränsar listan på ett ganska radikalt sätt, och att ett antal självklarheter som Capras Livet är underbart och Burtons Nightmare before Christmas får vara med. Ett tips fascinerar dock mer än de övriga. Att Olsson hittat den fransk-tysk-belgisk-rumänsk-norska västfrontsfilmen Fiendeland från 2005 blev en liten extra julklapp.

Fiendeland handlar om den så kallade julfreden i skyttegravarna längs Västfronten 1914. Den bygger på vad som brukar kallas för ”en verklig händelse”. Filmens tema fascinerar bortom det uppenbara historiska intresset, eftersom detta berör känslor och värderingar som dels tycks ligga djupt inbäddade i föreställningar om julen.

Och visst, den julfred som Fiendeland handlar om bröt också ut här och var längs fronten. Soldater sjöng julsånger för varandra, bytte mat och tobak och lät bli att skjuta på och bomba varandras  skyttegravar och bunkrar. På några platser möttes tyska, franska, engelska och belgiska soldater i det ingenmansland som området mellan skyttegravarna utgjorde. En och annan fotbollsmatch – i någon form – spelades, men till största delen handlade det om frusna, smutsiga och hungriga män som stod still, rökte och pratade.

Julfreden bröt ut på julafton och upphörde tidigt annandagens morgon. Inför julen 1915 utfärdades generalstabsorder om att ingen fraternisering skulle få förekomma.

Händelserna julen 1914 har romantiserats och populariserats allt sedan den dagen. Men föreställningar om julfred tycks ha en lång historia som sträcker sig tillbaka till tiden innan julen gavs sina kristna förtecken. Att krigförande gett varandra andrum, tid att ta hand om sårade och döda, tid att sörja, tid att dra sig tillbaka, är väl känt ända sedan Puniska krigen under två århundraden före Kristus, och fram till Amerikanska inbördeskriget på 1860-talet. Samtidigt förekom i alla kristna kulturer i Västeuropa föreställningar om julfreden som något konkret, och som en tid då frid skulle råda i samhället. Den som bröt mot julfreden straffades dubbelt.

Första världskriget uppstod i en gammal värld och avslutades i en ny. Det inledde, tillsammans med den ryska revolutionen, vad som kommit att kallas för ”det korta 1900-talet”. Även om det europeiska huset hade moderniserats avsevärt under tiden från franska revolutionen och framåt, levde gamla sedvänjor och värderingar kvar. Tanken på att utlysa fred och frid i juletid hade sina rötter i en vardaglig religiositet, som kanske inte alltid var särskilt from, men som ändå angav tonen för hur man skulle bete sig i samhället.

Den som däremot tror att krig, strid och död skulle omöjliggöra tro, och istället mala ner människan till såväl kropp, ande och själ så  att hon förvandlas till ett fogligt redskap för mäktiga mäns ambitioner, har helt enkelt fel. I litteraturen förekommer det visserligen ofta hänvisningar till att krig orsakar religiösa kriser, men i verkligheten tycks krigets fasor många gånger istället förstärka religiösa föreställningar. Den brittiske historikern Michael Snape har visat detta i ett antal böcker.

Just på den brittiska sidan hade hösten 1914 varit en tid då andliga ting ofta diskuterats i samhället och i skyttegravarna. Efter slaget och reträtten från Mons i Belgien i slutet av augusti, hade myten om Ängeln vid Mons fött, växt till och instrumentaliserats till ett redskap i kampen på Västfronten, men framför allt på hemmafronten. Tidigt spreds ryktet om andliga väsen som visat sig i form av änglar med bågar eller svärd, som hållit vakt över de uttröttade soldaterna under sin marsch till området väster om Paris. Det skulle antingen röra sig om just en ängel ur himlens härskaror – givetvis stod Gud på de allierades sida – eller så var de andar av de engelsmän som dött under tidigare krig på den europeiska kontinenten som helt enkelt rest sig ur sina gravar för att ansluta sig till kampen.

Även på den tyska sidan fanns föreställningar om att ”Gott mit uns” inte bara vara högstämda ord, utan även andlig och fysisk verklighet. De välsignade vapnen, de många fältgudstjänsterna, den omfattande religiösa propagandan gjorde sin verkan.

Det fanns även politiska utspel om fred som hade sitt ursprung i tanken på julfred. Inte minst från USA:s senat och presidenten Woodrow Wilson. En resolution antogs av senaten som gick ut på att man uppmanade de krigförande att iaktta tjugo dagars vapenvila vid jul, med just hänvisning till den allmänna uppfattningen om vad julfreden innebar och vilka förpliktelser som följde av att leva i ett kristet sammanhang.

Naturligtvis fanns det inga änglar vid Mons, och de fallna vid Agincourt och andra slagfält låg vackert kvar i marken. Men det som är väsentligt med dessa myter är att de visar på att det fanns antaganden om en andlig verklighet som var begripliga eftersom de på olika sätt och i olika omfattning ingick i människors föreställningsvärld. Detta i sin tur förstärkte uppfattningen att julfred var något naturligt, rätt och kristligt även i krigstid.

Detta blev en lång utläggning om något som en film som Fiendeland kanske inte direkt visar, men som  ändå finns där.

Julen är mer än Kalle, klappar och kalorikapplöpning. Därför faller det sig naturligt att utlysa julfrid här och nu, och önska de som mot förmodan läser detta – en riktigt god jul!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s