Regeln som bekräftar undantaget

Den kvinna som förra året fälldes i tingsrätten för att på en förskola i Borås ha stängt in barn i ett torkskåp, fälldes även i hovrätten. I tingsrätten blev det villkorlig dom samt 40 dagsböter som straff, medan hovrätten tredubblar böterna men stryker det villkorliga straffet. Konsekvensen kan likafullt bli att kvinnan sägs upp, när väl domen vinner laga kraft.

Den rättsliga delen är därmed avslutad. Det ska mycket till för att Högsta domstolen ska ta upp en sådant här fall. När BT:s reporter talade med vice chefåklagare Daniel Edsbagge sa han att  han var ”… tillfreds med att även hovrätten funnit att hon behandlat barnen mycket illa”.

Om detta råder det, enligt domen, inte tvekan. Händelserna på förskolan tyder på ett, mycket milt sagt, underligt förhållningssätt till barn. De olika berättelserna som återges visar på att det måste sökas förklaringar till det inträffade som även tar sikte på annat än den dömda kvinnans värderingar och handlingar.

Och det är här som det blir uppenbart att detta ”annat” sällan anges eller vägs in i motivbilden – om inte driftsformen är den rätta.

Hade förskolan drivits av ett företag, en välfärdskoncern eller kanske till och med av en välrennomerad och hyllad folkrörelseorganisation, så hade driftsformen fått utgöra detta ”annat”.

De flertal fall av ofredande av barn som domen nämner, hade då inte bara förklarats som uttryck för en enskild anställds fel och brister, utan som en konsekvens av den ”ondska” som ligger invävd i själva välfärdsföretagandets natur. Men vad är det i Borås stad, i den kommunala driftsformen som sådan, som orsakade att denna 60-åriga kvinna ofredade dessa barn vid upprepade tillfällen?

Notera: Detta skriver vi för att peka finger åt oss själva. De senaste årens politiska propaganda mot välfärdsföretagen har varit så framgångsrik att vi numera måste anstränga oss för att inte ta för givet att löpsedlar om vanvård, barn som far illa eller liknande handlar om välfärdsföretagen.

Det gör de ju inte. Inte alls, faktiskt. Dagens Samhälles rapportering om att i de 92 fall som media  beskrivits som uttryck för vanvård de senaste tio åren så härrörde 85 procent från sammanhang där den offentliga sektorn själv stod för driften. Så underlaget talar tvärtom för att välfärdsföretagande är en säkrare form – om ambitionen är att på bästa sätt tillhandahålla skattefinansierad vård, skola och omsorg till medborgarna.

Det enda rimliga är att avvisa propagandisternas krav på att få formulera utgångspunkten för vad som är relevant. Ska vi lyssna när de larmar och gör sig till får de vackert se till att snabbt få fram ett hållbart svar på frågan om på vilket sätt det ligger i Borås stads väsen och verksamhet att behandla barn så illa som hovrättens dom visar.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s