Tre procents arbetslöshet? Hur då?

Stefan Löfven har talat. Första intrycket: Vilken skillnad mot när Håkan Juholt svamlade runt inför förvånad kongress förra året!

Här var det inga paraplyer som hölls ut i regnet över den stackare som riskerade att bli blöt. När Stefan Löfven talar så låter det nästan som om Socialdemokraterna på allvar avser att utmana regeringen om vem som sätter dagordningen för Sverige.

Fast det måste ha känts konstigt för några av kongressombuden när partiordföranden talade så kraftfullt om ansvar, och i synnerhet om att inte ta ansvar. Då måste det ha smärtat att vara ombud från Borås. Är det något som inte är populärt bland stadens styrande minoritets största partis ledande företrädare, så är det att behöva bli påminda om plikten att ta ansvar när man fått makten.

När Stefan Löfven sedan började tala om skolan, om alla som inte får betyg och om stora klasser, då var nog rodnaden på Boråskinderna rödare än fanorna på scenen.

Trots Löfvens tydlighet om att partiet hädanefter ska ha tre procents arbetslöshet som delmål, och full sysselsättning som mål, går det knappast att säga att han var konkret om hur partiet ska nå dit. Att tillföra ett sysselsättningspolitiskt ramverk till det finansiella lär knappast räcka. Troligtvis skulle ett sådant motverka andra viktiga mål, inte minst om det blir kommunerna som får ta större ansvar för att minska arbetslösheten.

En arbetsmarknadspolitik som bygger på kvartalsinsatser för att leva upp till sysselsättningsmål kommer att leda till bidragsanställningar och behov av att avskriva arbetslösa som sjuk- eller förtidspensionärer, vilket länge var det sätt som Socialdemokraterna valde för att hyfsa statistiken.

Men det ska han ha beröm för, Löfven, att han band fast partiets öde och anseende vid att man skulle uppnå målet att halvera arbetslösheten på sex år. ”Det blir inte enkelt, men det ger oss ett tydligt fokus och med hårt arbete varje dag tar vi oss dit steg för steg.” Sa han med tryck i stämman. Samtidigt ska man inte blunda för att valet av tidsperiod främst var valtaktiskt. Partiet tänker inte genomföra någon halvering på en mandatperiod. Ska man nå sitt utlovade mål så måste man övertyga väljarna om att rösta rätt och rött även i valet 2018.

Men utan en politik för jobb, och med en politik som gör det dubbelt så dyrt att anställa unga, så blir det tufft. Ska man dessutom ge facket rätten att avgöra vilka som får jobba i landet, så lär det dessutom leda till att de jobb som eventuellt skapas också blir dyra jobb. Och ska samhället dessutom betala högskoleutbildning för alla som misslyckats med gymnasiet så lär det dröja innan sådana utbildningspolitiska insatser leder till ett större utflöde på arbetsmarknaden.

Första förutsättningen för att nå delmålet är alltså en annan arbetsmarknadspolitik än Socialdemokraternas egen. Hur ska man hitta fram till en sådan om man redan nu gör allt man kan för att motverka nya jobb?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s