Är det nu vi ska få besked?

WEB_INRIKES

Hur kul är det att vara socialdemokrat idag? Svaret är givet: Det beror helt på vem man frågar. Stefan Löfven kanske ser glad ut på kongressen, och säkert får han vällustrysningar av att, som igår, konstatera att ”mötessekretariatet är på plats”. Men han kan knappast vara särskilt belåten med det mottagande han fått.

Det var inte så värst översvallande ovationer som mötte honom när han igår lovade att Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik syftat till tre procents arbetslöshet år 2020. Ett sådant mål får konsekvenser. Hur ska Löfven klara av att dels göra hela LAS om intet, samtidigt som han måste stimulera investeringsvilja och konsumtion genom kraftiga skattesänkningar. Och hur ska något av detta vara möjligt om han hela tiden låter som om att detta vore det värsta som kan hända?

Nog för att partiets vänsterflygel ofta och öppet manifesterar sin naivitet, men nu består ju trots allt partiet av fler än övervintrade rödvinsromantiker och Daniel Suhonen. En och annan rutinerad räv anade redan igår att Löfvens mål mycket väl kan bli en präktigt självmål.

Löfven var mycket svajig med vad han egentligen talade om för arbetslöshet. Menade han på fullt allvar att han skulle pressa ner den öppna och konjunkturberoende arbetslösheten under tre procent? I så fall får han först och främst avskaffa Sveriges Riksbank och skjuta Stefan Ingves (eller något mindre blodigt men med samma effekt). För varje hundradels lägre arbetslöshet under gränsen för den så kallade jämviktsarbetslösheten han kommer, kommer riksbanken att svara med en räntehöjning. Annars stiger inflationen snabbt till längesedan bortglömda nivåer. Och så vidare.

Men det som var värst med Löfvens arbetslöshetslöfte var att det saknade någon som helst antydan till att partiet hade en politik för att nå målet. Det var tomt i verktygslådan.

Stefan Löfvens framgångar är beroende av hans framtoning som stabil och säker. Han är lika karismatisk som en utgången Unga Örna-rmatrikel. Så han har inte råd att fortsätta med att lova runt utan att också ha något att komma med. Brösttonen och kraftord skapar lika få jobb som bidragsökningar och skattechocker.

Samtidigt går det att förstå att en gammal fackföreningsman som Löfven inte vill tala klarspråk om vilka konsekvenser en drastiskt minskning av arbetslösheten kan få. Socialdemokratins väg de senaste 30 åren har varit tvådelad och parallell. Till vänster har man gradvis kört fram med arbetsmarknadsinsatser som endast delvis kan sägas ha påverkat sysselsättningen. Till höger har man från arbetsmarknaden tvingat bort stora delar av dem som av olika anledningar inte orkat med de kraftiga nedskärningarna i offentlig sektor som s-regeringar genomfört. Sjukförsäkring, förtidspension och liknande har använts som främsta arbetsmarknadspolitiska instrument.

Ett dilemma, javisst. Inte minst eftersom förväntningarna så uppenbart tyngs ner av all otydlighet. Nu talar Stefan Löfven om cirka en timma. Han måste ha något konkret om hur jobben som ska rädda honom ska skapas. Allt annat är uteslutet.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s