Första maj allt radikalare

Detta är ett antagande, helt enkelt en kvalificerad gissning: Det var fler socialdemokrater i Borås som handlade planteringsjord igår, än som valde att gå i förstamajtåget.

Det mesta talar dock för att antagandet stämmer.Ty den traditionen, att lufta sitt missnöje under röda fanor, har tappat i relevans för såväl samhället i allmänhet som för socialdemokratiska väljare i synnerhet. Ungefär på samma sätt som Långfredagens allvar och sin stillhet förlorat sitt tolkningsföreträde. Det ska mycket till för att någon ska säga åt barnen att leka tyst och inte skratta för mycket numera, bara för att Jesus korsfästes den dagen.

På samma sätt är det med första maj – endast ivrarna och de djupast troende håller dagen i helgd.

Men innebär det också att första maj inte lägre spelar någon roll? Ja och nej. Sanningen är väl den att första maj har förlorat sin funktion, som mobilisering av de massor som en gång såg Socialdemokraterna som sin enda trovärdiga företrädare. Men också att formen idag anses vara kontraproduktiv för att väcka intresse för arbetarrörelsen. Allt fler arbetarkommuner väljer att ordna familjefester och liknande, istället för att vädra fanorna och putsa upp mässingsblåset.

Det parti som en gång samlade arbetare i hundratusental, och som predikade jämlikhet, broderskap och socialism, har utfört sin historiska gärning. En gång kunde Axel Danielsson i Malmö tala till en hel samhällsklass på första maj. Nu får Stefan Löfven nöja sig med 1400-1500 när han talar i samma stad.

Främst beror detta på två saker: Dels finns det idag inte längre några massor som ser Socialdemokraterna som den enda lösningen, dels finns det fler alternativ på vänsterkanten för dem som ser världen i rött.

Statsvetaren Ulf Bjereld har under tolv år räknat deltagare i alla förstamajtåg i Göteborg. Det är ett unikt fältarbete och ger ett om än subjektivt så ändå empiriskt material att räkna med. En slutsats man kan dra av hans undersökning är just den att i takt med sin ”normalisering” – man har blivit som vilket annat parti som helst – så har Socialdemokraterna fått lämna över ledartröjan till Vänsterpartiet.

Detta har många socialdemokrater svårt att smälta.

”Med tanke på hur mycket större väljarstöd Socialdemokraterna har jämfört med Vänsterpartiet är det månne förvånande att Socialdemokraternas tåg inte drar fler medlemmar”,

skriver Bjereld på sin blogg.

Kanske – men trots allt inte så förvånande. Visserligen är S större, men i detta sammanhang spelar storleken mindre roll. Ty mycket talar för att det istället krävs politisk radikalisering för att vilja gå i tåg. Men även ett grupptryck. Såväl Kpml(R) – numera Kommunistiska partiet – som just Vänsterpartiet har relativt konstant antal deltagare oavsett politisk konjunktur och block som har regeringsmakten.

Men – och det är ett stort men – det är i jämförelse på en mycket låg nivå som denna stabilitet har etablerats.

De röda fanorna signalerar något annat idag än de gjorde för 50 år sedan. Det är alltså inte längre samma sorts förstamajtåg som det en gång var. Vilket leder till nya antaganden och gissningar. Första maj brukar av partier till vänster regelmässigt betraktas som en styrkemanifestation. Man visar upp att man lever och har hälsan, helt enkelt. Men det är inte längre lika lätt för vem som helst att gå med en bit i tåget. Nu måste det till starkare övertygelse och förmodligen även en djupare samhörighet med dem som redan går i tåget.

Kalla detta för en radikalisering av förstamajfirandet. I takt med att tågen blivit allt mer exklusiva så har de också kommit att fungera  exkluderande.

Därför kan de som istället väljer att handla planteringsjord på första maj på goda grunder antas bli fler. Inte färre.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Första maj allt radikalare

  1. Kan poängtera att Syndikalisternas marsch igår i GBG med största sannolikhet slog deltagar rekord. Att människor som värnar om solidaritet och äkta rättvisa, inte bara för oss människor, utan för allt liv på den här planeten har börjat inse att man kan inte sitta och lyssna på sossarnas tjafs.
    S är i säng med resten av det Kapitalistiska etablissemanget som värderar produktion framför livet självt.
    Ser man detta som fel så blir det att knata längre ut på den vänsterkant som i Sverige innefattar allt från anti-kapitalism, anti-globalisering, anti-rasism, anti-sexism till anti-industrialism.
    Men ska man gå till roten handlar det inte om rött eller blått detta är dock något som Etablissemanget här i landet vill ge sken av dock. Att dessa värderingar är automatiskt knutna till vad man ofta refererar till ”stenkastarvänstern” i något sorts försök i att förödmjuka och håna viktiga moraliska ställningstaganden blir bara ännu ett bevis i att dessa människor gör något rätt.
    I slutändan handlar det dock om en enda sak; sunt förnuft, Radikalism är sunt förnuft och radikalism handlar inte om att gruppera upp i rött eller blått. Det handlar om direktreaktion mot ett samhällssystem som inte bara mördar våran egen frihet men också mördar planeten vi bor på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s