Panikbesked om EU-omröstning

Just nu befinner sig Storbritannien i vad som politiskt sett bara kan betraktas som fritt fall. Alla de tre stora partierna – Tories, Labour och Liberaldemokraterna – faller kraftigt i den senaste opinionsmätningen från ICM, som publicerades idag i The Guardian. Därför har premiärminister David Cameron skjutit fram lagförslaget om en folkomröstning om EU-medlemskapet till i morgon, tisdag.

Orsaken till detta stavas p-a-n-i-k. Det missnöje som fått opinionen att vända de tre etablerade partierna ryggen, och som givit det euroskeptiska UK Independence Party ett lyft, har för det konservativa partiets del lett fram till att Cameron nu inte bara ifrågasätts av sina egna parlamentsledamöter, utan också av sina närmaste vänner i partitoppen. Om lagförslaget, som läggs fram i underhuset senare under tisdagen, inte motsvarar vad partiets EU-skeptiker vill ha – då kommer Cameron att utmanas om partiledarskapet och i förlängningen också premiärministerposten.

Det har annars varit Camerons taktik att vänta ut de missnöjda genom att vinna små segrar i Bryssel, genom att begränsa invandringen och ta fler steg för att begränsa vissa EU-medborgares tillgång till brittiska välfärdstjänster. En taktik som fungerade så länge som ”backbenchers” på underhusets gubbhylla kunde hållas lugna med gratis gingroggar och genomstekt biff. Men i takt med att de konservativas mandat krymper för varje opinionsmätning, så har också verkligheten kommit att bli uppenbar även för dessa herrar. Sjunker partiet ytterligare så sitter även de mest etablerade illa till.

När utbildningsminister Michael Gowe och försvarsminister Philip Hammond i helgen berättade om att det var deras avsikt att rösta för ett utträde ur EU, då var det bara fråga om timmar innan reaktionen måste komma.

Men att Cameron skulle rusa till underhuset i panik, och alldeles uppenbart med ett lagförslag som varken är genomarbetat eller förankrat, gör att han samtidigt löper den risken att han också rusar sin egen avgång till mötes. Han måste helt enkelt få gehör för det förslag han lägger fram. Annars är det nog kört för honom, och för möjligheten att behålla regeringsmakten i valet 2015. Därför finns det ingen tid  för dröjsmål, eller för att föreslå mer utredning och fler konsultationer med lag- och författningskloka jurister.

Det ska bli mycket intressant om han kan fortsätta att försöka ställa sig i mitten mellan de som vill att nationen ska stanna i EU och de som vill lämna till varje pris. Troligare är att han kommer att närma sig de skeptiska, främst eftersom det är den stämningen som präglar hans partigrupp just nu.

Nu blir det dock så att premiärministerns lagförslag måste presenteras av en enskild ledamot istället för att premiärministern. Detta beror på koalitionen med liberaldemokraterna, som har skrivit in en ”självmordsklausul” i regeringsöverenskommelsen: Ett förslag som läggs fram som man inte är överens om leder till att samarbetet upphör. Liberaldemokraterna vill inte ha folkomröstning, vill att Storbritannien ska stanna, utveckla och fördjupa relationen till unionen.

Labour under Ed Miliband kommer inte att ge honom något stöd. Miliband är öppet ifrågasatt inom partiet, och få av hans egna tror längre på att han kan leda partiet tillbaka till makten igen. Även Labour känner av trycket från Ukip, men främst när det gäller invandrings- och migrationsfrågorna. Det finns idag inget utrymme för den välkomnande och positiva EU-attityd som Tony Blair stod för.

Labour under Miliband har flera steg bakåt, drömmer ännu en gång gamla vänsterdrömmar, och även om han försöker låta liberal och öppen så är det uppenbart att han inte är den som har sista ordet om partiets politik. De som köpte honom ledarskapet – de största fackförbunden – anger tonen.

Det är lätt att konstatera att de tre etablerade partierna just nu gör vad de kan för att överleva. Men genom att gå den opinion till mötes som redan  ser Ukip som ett bättre alternativ när det gäller att bryta banden med EU, så spelar man också Ukip i händerna.

Så länge de frågor som gynnar Ukip – invandringen och EU – står högt på väljarnas agenda, så länge kommer också varje opinionsmätning att generera nya panikreaktioner. I dagsläget är det svårt att se vad som skulle kunna göra situationen ”normal”. Om inte nedåtspiralen bryts kommer det inte räcka med mindre än att Storbritannien faktiskt lämnar unionen.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s