Monthly Archives: juli 2013

Annie Lööf: ett stridsrop till rörelsen

Bild

När Centerpartiets partiledare Annie Lööf skulle hålla Almedalsveckan näst sista partiledartal så introducerades hon av en gotländsk centerpolitiker. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt introducerades även han av en lokal företrädare så detta är i sig ingenting uunikt. Men vad som skilde dessa åt var att centerns företrädare talade gotländska. Gotland var också länge Centerpartiets ö och därför blev det på detta sätt extra tydligt att Lööf denna gång talade till det egna partiet”

Lööf började med att jämföra sig med de andra partiledarna och konstaterade att hon inte vill vara en svensk politik skulle vara en ”herrekipering” och sedan använde hon ett exempel om en handikappad simmare för att illustrera att en av hennes ledstjärnor är ”våga inte tala om för mig att det inte går”. Det var både en bekräftelse på hennes egen liberalism och en hyllning till de borgerliga småföretagarna, varav många röstade på Centerpartiet under hennes företrädare Maud Olofsson.

Efter detta försvarade hon Alliansen och det kritiserade mötet i Maramö. Många kritiker vill ignorera att Alliansens arbetsgrupper som nu arbetar med det gemensamma valmanifestet faktiskt skapades där hemma vid ”köksbordet” och hon betonade att hon hellre äter ”korv tillsammans än oxfilé ensam”. Dessutom gör jobbskatteavdraget henne stolt och det ska ses som en ”frihetsreform”. Problemet var dock att politiker kan bli alldeles för nöjda för det finns ”ingen farligare känsla än att vara just nöjd”.

Nästa del av talet var en attack mot Sverigedemokraterna och en redovisning av hennes egna visioner som politiker. I globaliseringens tidevarv flyttar människor till Sverige och det fascinerar Lööf ”att Jimmie Åkesson är rädd” för detta. Samtidigt finns det mycket kvar att göra när det gäller globalisering. Lööf använde metaforen om att vattna en planta för att illustrera hur Sverige ska stödja företagande för att skapa jobb. Ambitionen måste alltid vara full sysselsättning, men en riktig arbetslinje måste vara en ”jobbskaparlinje”.

Först måste man sänka kostnaden för småföretag och minska deras ansvar för sjuklöner. Det borde även finnas en fungerande bättre fungerande arbetsmarknadspolitik och Arbetsförmedlingen var är den stora ”elefanten i rummet”. Lööf vill se en statlig jobbpeng som medborgarna kan ta till den aktör som faktiskt ger dem jobb

Hennes avslutning kan också ses som en hyllning till landsbygden. Sverige ”utanför tullarna är allt annat än ett frilufsmusem för romantiskt lagda storstadsbor” och vi ska ha rätt att jaga varg då EU-byråkraterna borde strunta i detta. Ett starkt Centerparti vill värna landsbygden och skapa ett bättre Sverige.

Men Centerpartiet har också åstadkommit resultat. Ett exempel som hon använde var att man faktiskt har lyckats genomdriva regleringar när det gäller kemikalier i barnmat. Slutligen citerade hon Olof Palmes citat om att ”politik är att vilja” och lade till att man faktiskt inte vet vad socialdemokraterna Socialdemokraterna i nuläget vill. På det hela taget kan man säga att det var ett bra tal, och ett tecken på att Annie Lööf kommer att leda Centerpartiet under nästa valrörelse.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Jan Björklund: ett säkert kort

Bild

Folkpartiet har inte haft en bra Almedalsvecka och när Jan Björklund skulle tala var det därför en stor utmaning. Han var tvungen att inspirera de egna väljarna, försvara sin insats som utbildningsminister och slutligen bemöta och dödförklara spekulationerna om att Folkpartiet vill regera tillsammans med Socialdemokraterna. Och den gamle majoren lyckades bra med sin politiska offensiv.

När han inledde zoomade SVT in publiken och tidigare FP-statsministern och sommargotlänningen Ola Ullsten skymtade fram. Han ses som den FP-ledare som haft tätast band till Socialdemokraterna då Olof Palme släppte fram en folkpartistisk minoritetsregering 1978. Troligtvis fanns ingen bakom Ullstens plötsliga uppdykande i TV-rutan men det kan tolkas som en metafor över partiets förvandling under Lars Leijonborg och Jan Björklund. En vinnande förvandling som Björklund ikväll visade att han ville fortsätta med.

Han började med att markera mot rasism och främlingsfientlighet. Med utgångspunkt i Gotlands fascinerande historia deklarerade han att ”Sverige har varit ett öppet land i 1000 år och Sverigevänner, det ska Sverige fortsätta vara”. Vidare försvarade han arbetskraftsinvandring och attackerade Stefan Löfven. LO ska inte bli ”en ny gränspolis” och Socialdemokraterna gillar invandrare ”så länge de är arbetslösa”. Efter detta attackerade han det världsfrånvända Miljöpartiet och argumenterade, åter med utgångspunkt i globalisering och historien, för att vi måste arbeta mer och längre. När han sedan beskrev rödgrön politik som en övning i att göra ”rika fattigare” medan liberal politik skulle göra ”fattiga rikare”, var det en avslutning värdig den retorik som gjort Björklund till en av Sveriges främsta politiker.

Sakfrågorna som Björklund berörde var den offentliga sektorn, utrikespolitiken, skolan samt skattehöjningar. Fyra klassiska Björklund-frågor och en förvarning om valrörelsen. Inom den offentliga sektorn vill Folkpartiet se en höjning av statusen för lärare. Det är ett kvinnodominerat yrke och man måste premiera höjda lönerna, ty det ska löna sig att prestera. Inom utrikespolitiken framstod han som en varm vän av Europatanken och attackerade den svenska EU-debatten för att den domineras av ”gnällspikar”. Göran Perssons skola beskrevs som en ”utslagningsmaskin” och nu går det bättre, men reformerna måste få ges tid. Stefan Löfven har även vunnit den socialdemokratiska skattehöjartävlingen då han vill höja mer än både Sahlin och Juholt och Miljöpartiet vill beskatta allt som rör sig och skapa ett Sverige som ”står stilla”.

Talets avslutning tog definitivt död på Stefan Löfvens ambition om att bryta blockpolitiken. Folkpartiet kommer att gå till val tillsammans med Alliansen och om de förlorar valet kommer man att gå i opposition. Precis som sina Allianskollegor påpekade Björklund att det bara finns ett regeringsdugligt alternativ. Det var ett bra och slagkraftigt tal och det kan ställas mot Lövens svar om att ”han kommer att ge besked” om möjliga regeringskonstellationer. Jan Björklund är en bra talare. Alliansen hade varit fattigare utan FP. Det kommer att märkas i valrörelsen 2014.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Jonas Sjöstedt: mannen som inte vill sitta i regering?

Bild

Under sin tidigare partiledare Lars Ohly brottades Vänsterpartiet med ett rättmätigt image problem. När han efterträddes av Jonas Sjöstedt trodde många att det skulle leda till att partiet, äntligen, gjorde upp med sin historia. När han mötte pressen inför talet verkade det också som han styrt partiet i rätt riktning. Sjöstedt nämnde då att Vänsterpartiet fann det ”rimligt” att det i grundlagen fanns ett skydd för den privata äganderätten. Det är ett glädjebesked från ett parti som länge haft sloganen ”egendom är stöld” som sin informella ledstjärna.

Nu ville Sjöstedt att också äganderätten för det ”gemensamma” skulle skrivas in i grundlagen. För att exempelvis sälja en kommunal vårdcentral skulle det enligt Vänsterpartiet behövas 3/5 majoritet i exempelvis kommunalfullmäktige, eller att det skulle gå ett val mellan att beslutet togs och ratificerades. Man kunde tro att det var ett tecken på att partiet nu valt att kompromissa för att ingå i en eventuell regering, men då hörde man inte själva talet.

Det var ett klassiskt populistiskt vänstertal. Sjöstedt började med att diskutera jämlikhet och menade att det mesta av samhällets orättvisor var borgerlighetens fel. Det var därför ”vi behöver en ny regering”, ty det handlar faktiskt om kvinnor och jämställdhet! Men det behövs dock ingen ny regering för det stora antalet kvinnliga företagare vilka gynnats av alliansen. Man kan undra om delar av vänstern betraktar dessa som någon form av könsförrädare.

Efter detta kritiserade han utförsäljningen och var då storsint nog att medge att det ”började redan på socialdemokraternas tid”. Men det fanns ingen fördjupning eller diskussion om att exempelvis fastigheter faktiskt byggs och till stor del drivs av privata företag. Det var ren populism för att rida på den påstådda anti-vinst våg, som ignorerat att andra mätningar visar ett starkt stöd för rätten att välja.

När han sedan nämnde regeringsfrågan poängterade han att Vänsterpartiet aldrig skulle släppa fram ett borgerligt parti i regeringen, och det var ett intressant besked. Med tanke på att bland annat Dagens Industri har skrivit om ett potentiellt samarbete mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet.

Precis som de andra talarna idkade Sjöstedt även högläsning. Men denna gång var det från författaren och debattören Nina Björk som numera gjort sig känd som ”konsumtionskritiker”. Det var en tydlig signal till att tillfredsställa kärntrupperna om att vänstern ska representera ”riktig vänsterpolitik”. Men hans problem var att hela talet var en tydlig signal om att partiet inte är beredda att kompromissa i en eventuell regering.

Jonas Sjöstedts tal var en nostalgitripp. En saga om det Sverige som en gång var, och nu inte finns, i all fall enligt Sjöstedt. När vi ägde allt ”gemensamt” var världen perfekt. Men han nämnde ytterst lite om den viktiga regeringsfrågan. Slutsatsen är därför att han inte vill sitta i regering utan satsar på att maximera det egna antalet röster.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Upp till militären

mursi

Den senaste tidens oroligheter i Egypten lät länge som ett eko av revolten mot diktatorn Hosni Mubarak. Återigen var det ungdomar som stod i centrum och nyligen påpekade BT:s gäst-krönikör Elisabeth Braw att sociala medier åter spelade en avgörande roll när det gällde att organisera upproret. Skillnaden mellan Hosni Mubarak och presidenten Mohammad Mursi var att den senare valdes i ett någorlunda demokratiskt val. Och när han valdes var det många svenska debattörer som bortsåg från att hans parti, Muslimska Brödraskapet, velat införa teokrati och att dessa tidigare bland annat översatte Adolf Hitlers Mein Kampf. Dock visade sig Mursi vara en betydligt mer liberal politiker än många fruktat och han lovade exempelvis att respektera fredsfördraget med Israel.

Nu verkar det som att han störtats från sin post, men vi har nuläget ingen bra bild av händelseförloppet. Det vi vet är att Egyptens överbefälhavare har annonserat att han temporärt har ogiltligförklarat Egyptens nya och demokratiska konstitution. Samt att Egyptens överdomare nu ”temporärt” kommer att ta över presidentens befogenheter. Om man ska försöka tolka tillkännagivandet så är det inte en seger för några ungdomliga ”revolutioner” utan ett tecken på att den egyptiska militären åter har tagit makten.

Militären i Egypten är den samhällsinstitution som i princip har varit oförändrad sedan landet blev fritt från Storbritannien. Under kalla kriget tränades den först av Sovjetunionen, sedan av USA och trots sitt dåliga rykte har den efter revolutionen setts som garanten för att det egyptiska samhället inte skulle sönderfalla i anarki. Dessutom är det en institution som inte har påverkats av Egyptens ekonomiska kris. Att armén nu ”temporärt” tagit kontroll av landet har dessutom välkomnats av en del egyptier.

Nu återstår det att se vad de tänker göra och om arméchefen kommer hålla sitt löfte att införa nyval.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Fredrik Reinfeldt i Almedalen: om konsten att prestera under press.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Under våren har det nästan blivit en vana att spekulera om statsminister Fredrik Reinfeldts avgång. Lagom till Almedalsveckan publicerade tidningen Fokus en artikel om finansminister Anders Borg, där han beskrevs som både kronprinsen och makten bakom tronen. Tidigare under veckan har det spekulerats kring olika regeringsbildningar efter valet, och alla som betydde, eller vill betyda något menade att nu är Reinfeldt ”på väg ut”. Den förhoppningen, eller farhågan och det beror på vem du frågar, motbevisade statsministern i sitt Almedalstal.

Moderaternas politiska offensiv började redan på morgonen innan talet. Partisekreteraren Kent Persson hade då en debattartikel i Svenska Dagbladet, som handlade om hur man skulle lösa ungdomsarbetslösheten och fortsätta att sköta statsfinanserna. Moderaterna ses fortfarande ses som krishanterarna, vilket är deras och Alliansens stora tillgång. Så man kommer att göra det regeringspartier har gjort i alla tider: gå till val på förtroende och tillförsikt.

Offensiven fortsatte när statsministern höll pressträff inför talet. Då gav han två konkreta besked. Avgiften till A-kassan skulle sänkas och man skulle subventionera jobb till arbetslösa ungdomar. Två konkreta åtgärder som i sig inte vinner val och när Reinfeldt på kvällen talade fanns det inga tecken på att det skulle vara en ledare som är på väg ut.

Reinfeldt inledde konventionellt med manus. Men när han häcklades av några utsända bråkstakar tillhörandes nazistiska Svenskarnas Parti glimmade det till och han avfärdade dem med att ”jag kommer till er men lite senare”. Denna kyliga avspisning genererade stora applåder.

När han sedan talade om de åtgärder som regeringen ville införa, nämnde han bland annat ungdomars inneboende kraft och prisade företaget McDonalds kampanj som går ut på att de tror på många människor. Det var självsäkert och en klar markering mot politiska motståndare. Socialdemokraternas tidigare partisekreteraren Marita Ulvskog skrev på microbloggen twitter att hon undrade om McDonalds ger pengar till Moderaterna. Själv tog jag mig då tid att svara att Moderaterna kan gilla ett företag utan att kräva sponsring.

Med den nya stimulansen för ungdomsjobb skulle man enligt Reinfeldt kunna skapa trygga och avtalsenliga jobb också för ungdomar. Han lovade också att man skulle importera konceptet om lärlingsplatser samt en sänkning av A-kasseavgiften. Detta skulle i valrörelsen 2014 ställas mot vad han kallade för oppositionens ”bidragslinje”.

Efter dessa regelrätta valrörelsebesked kom han in på framtiden och regeringsfrågan. Han poängterade bland annat att vi i Sverige har haft fred i hela två hundra år, och det är något som torde upprepas i svensk debatt. När han sedan konkret nämnde regeringsfrågan poängterade han att Sverigedemokraterna aldrig skulle få vara med i en borgerlig regering. En tydlig betoning och ett välkommet besked, då Stefan Löfven med sin tystnad vägrar ge besked om någon form av regeringsalternativ. Slutligen när han beskrev de rödgrönas ovilja att förbereda sig använde han liknelsen om att förbereda sig för ett Maratonlopp och det generade också stora applåder.

Fredrik Reinfeldt är bäst under press och det visade han i Almedalen. Kärntrupperna tillfredsställdes. Han pekade med hela handen mot framtiden och nu vet vi att Alliansen kommer att gå till val med en statsminister som vill få förtroende för en tredje mandatperiod.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Gustav Fridolin höll dörren öppen trots vänsterretorik

Skärmavbild+2013-07-02+kl.+15.54.05

I nuläget vill både regeringen och oppositionen ha med Miljöpartiet och det vet partiet om. Under denna mandatperiod har MP varit riksdagens mest självständiga parti och bland annat ingått en överenskommelse med regeringen när det gäller invandringspolitiken. Målet har varit att maximera partiets inflytande för att efter nästa val få ingå i en koalitionsregering. Det är också tydligt att man lärt sig läxan från valrörelsen 2010. Numera sällar man sig inte till ett lag utan hävdar istället att man vill ”bryta blockpolitiken”.

Trots att Gustav Fridolin ikväll lät som en vänsterpolitiker när han höll MP:s partiledartal, så skall man ha detta i åtanke. För tolkar man MP som en del gör i sociala medier såsom ”Nya Vänsterpartiet” urskilde man inte det faktum att Fridolin, trots sin storstilade retorik höll alla dörrar öppna. Precis som de två tidigare talarna inledde han med ett skämt för att få skrattarna på sin sida. Men denna gång beskrevs inte Alliansen som spelet Rappakalja utan liknades vid TV-serien The Big Bang Theory som bland annat handlar om en hyperintelligent ung man som har problem med sitt känsloliv.

Efter detta lovade han att MP skulle räcka ut en hand över blockgränsen för att riva upp FRA lagen och fick in en pik mot SD:s partiledare när han adresserade publiken som ”världsmedborgare” och ”Sverigevänner”. När han därefter presenterade sin inrikespolitiska vision, ty Fridolin har inte planer utan ”visioner”, lät han nästintill som en Folkpartist årgång före Alliansen.

Man skulle avstå från ett femte jobbskatteavdrag för att istället satsa på en bättre arbetsmiljö inom skolan och vården. Dessutom skulle man introducera en femårsplan för klimatet och ”minska regelkrånglet” för företagen. Det sistnämnda följdes av ytterligare en inbjudan till Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet om någon form av överenskommelse. Slutligen framhöll han att MP stod för en ”ny arbetslinje” där det fanns ”visioner som är lite större än mer pengar i plånboken”.

På det hela taget har Miljöpartiet förändrats. De är inte längre EU-motståndare och Fridolin hade en vettig poäng när han poängterade att ”EU behöver riktiga vänner”. Men det är också ett parti som i nuläget vill positionera sig både åt vänster och höger. Risken som språkrören Fridolin och Åsa Romson står inför är att det går bra i valet, men att de inte får del av regeringsmakten. Men ikväll höll han ett bra tal och det är många Almedalsanalytiker som kommer att tolka det som ett vänstertal. Men det är att underskatta Gustav Fridolins förmåga. Han vet att partiets verkliga framtid kommer att avgöras i nästa omgång regeringsförhandlingar. Det är då många av hans kvalitéer kommer att testas. Gustav Fridolin har karisma och det vet han. Frågan kvarstår dock om han får åka statsrådsbil efter valet.

(David Lindén)

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Sveriges skickligaste populist

Jimmy13

Så var det dags för Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson att hålla Almedalsveckans andra partiledartal. Den korrekt klädde Sölvesborgaren talade för tredje gången i Almedalen, men han är faktiskt den som suttit längst på partiledarposten, om man räknar antalet år och samtidigt den som tillsammans med centerpartiets Annie Lööf varit ledare för ett riksdagsparti under kortast tid. Många, inte minst bland hans politiska motståndare, tycker att Åkesson är en motsägelse. Han är korrekt, vänlig och har till och med fått beröm av Jan Guillou. Tillsammans med en liten grupp vänner ifrån studietiden i Lund lyckades han förvandla en grupp brölande Karl XII-nostalgiker till ett mäktigt regionalt parti. På valnatten 2010 kom triumfen och resten är historia.

För Jimmie blev livet betydligt tuffare efter riksdagsinträdet, och det handlade inte bara om motdemonstranter och livvaktsskydd. Visionen om att skapa ett brett socialkonservativt parti likt demsom finns i övriga Europa har ideligen försvårats av interna stridigheter. Många partiföreträdare har inte följt den centralt fastlagda kommunikationsplanen och SD är därför inte värdiga representanter för den nolltolerans mot rasism, som Åkesson velat göra gällande. Men riksdagsinträdet har också inneburit framgångar. De har ett konstant opinionsstöd och vågar numera faktiskt då och då agera som ett konventionellt riksdagsparti. Ett exempel är denna Almedalsvecka.

Under måndagen höll Åkesson pressträff där han poängterade att partiet hade som mål att locka till sig fler kvinnliga väljare, den rättspolitiske talesmannen Richard Jomshof talade sig varm för syntbandet Depeche Mode i en P3 intervju och i radiotalkshowen Epstein och Nordegren i P1 tolkade Björn Söder en dikt av Werner Aspenström. En blandning av politik och nöje som blivit synonymt med Almedalsveckan. Men trots den gemytliga atmosfären så fanns problemen ständigt i bakgrunden. Dagen innan Åkessons tal hade ungdomsförbundets ordförande Gustav Kasselstrand bjudit in europeiska gäster till Visby som representerade ungdomsförbunden för kontinentala främlingsfientliga partier från Frankrike, Belgien och Österrike. Detta markerade början på ett officiellt samarbete mellan dessa och SDU. Kasselstrand ses som tronpretendenten inom partiet och det är högst troligt att han kommer att utmana Åkesson om partiledarposten. Om han vinner kommer SD att bli ett kontinentalt nationalist fascistiskt parti.

Även om Åkesson eller någon annan rättroende SD:are aldrig skulle erkänt det, så hade han mycket att bevisa när han klockan sju inledde sitt tal ifrån stora scenen i Almedalen. Han var tvungen att tala till både potentiella väljare och till de rättroende för att bevisa för dem att SD står för en acceptabel politik. Samtidigt som han också var tvungen att övertyga kärntrupperna om att han inte hade övergivit dem.

Redan innan han syntes på scenen såg man att partiets slogan är ”Hela Sveriges parti” och det var så som Åkesson ville framstå. Talet kan också delas upp i att han dels talade till kärntrupperna och dels till potentiella väljare som han kallade för ”Sverigevänner i hjärtat”.

Åkesson inledde med att svara på Göran Hägglunds metafor om oppositionen som en kortlek med att likna regeringen vid spelet Rappakalja. Det hela var en tydlig polemik med Kristdemokraterna och man kunde ana en indignation över att KD faktiskt vågar vara konservativa. Han ville också framställa SD som humanitära och upprepade en slogan som i svensk debatt är lika gammal som Ny Demokrati, nämligen, den om att man ska hjälpa människor på plats och inte i Sverige. På 1990-talet handlade det om bosniska flyktingar och nu på 2010-talet gäller det Syrien. När han sedan rasade mot dem som befinner sig ”illegalt i vårt land” rev han ned stora applåder vilka fortsatte när han konstaterade att ”vilket av de gamla blocken man väljer så kommer man få Miljöpartiets migrationspolitik”. Man kan dock fråga sig om inte SD:s nästa steg skulle vara att vi ska skära ned på biståndet om vi minskar flyktingmottagandet. Ty nästa steg i retoriken skulle kunna vara att damma av ytterligare ett Ny Demokrati-argument, nämligen att ”allt vårt bistånd går till totalitära kommunistdiktaturer” eller något i den stilen.

Således har SD utsett MP till huvudfiende och troligtvis tackar MP för gratisreklamen. Men efter detta budskap till kärntrupperna inleddes Åkessons inbjudan till en ny potentiell väljargrupp, vilket är kvinnorna i välfärdssektorn. Åkesson inledde denna inbjudan med en av världens äldsta politiska metaforer. Han hade fått ”ett brev” av en äldre kvinna som minsann var undertecknat med ”Sverigevän i hjärtat”. Efter detta räknade han upp en rad anledningar till varför just kvinnor skulle rösta för Sverigedemokraterna och det mesta kan summeras med att det handlade om kriminalitet och mer pengar till välfärden. Allt till alla.

Konkret handlade det om att man skulle skjuta till mer pengar till kvinnodominerade yrken och att kvinnor minsann inte var intresserade av feministisk jämställdhet. På många sätt var det en intressant åsiktsförklaring, och Åkesson lät som en gammal socialdemokrat.

Tyvärr var detta avsnitt för kort och som BT krönikören och statsvetaren Stigbjörn Ljunggren konstaterade så kunde han börjat ”direkt med brevet”.

Slutligen kan man dock säga att det var ett traditionellt Åkessontal och att han återigen har stärkt sin ställning som en av Sveriges skickligaste populister. Men om de kvinnor Åkesson vill locka kommer att låta sig frestas av dessa Almedalsutspel återstår att se. Han ska nog inte hoppas på för mycket i sin strävan att tvätta bort stämpel hos Sverigedemokraterna som ett gäng grabbar med dåligt ölsinne och dålig kvinnosyn.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized