När man inte kan sin historia

Bild
Det märks att det håller på att dra ihop sig till valrörelse. Och det märks att de rödgröna den här gången är så ivriga att flytta in i Rosenbad att deras sympatisörer är beredda att till alla till buds stående medel. Som att peka på delar av borgerlighetens, inte alltid så stolta, historia. Ett grepp som kan vara effektivt, men som också förutsätter att historien verkligen stämmer, eftersom greppet annars får motsatt effekt.

Nu har den Stockholmsbaserade teatergrupp satt upp en pjäs baserad på statsminister Fredrik Reinfeldts debattbok Det Sovande Folket som gavs ut av Moderata Ungdomsförbundet (MUF) 1993. Det är en rabiat bok som i mångt och mycket speglar sin tid. Det tidiga 90-talets unga borgerlighet kan göra skäl för epitetet ”blå marxister” och den skulle mycket väl kunnat vara underlag för en intressant pjäs.

Men då gruppen i sin iver att delta i dagspolitiken blandar ihop fakta med fiktion så slår budskapet tillbaka mot dem själva. I en debattartikel i Aftonbladet hävdar de att Reinfeldt aldrig har bemöt kritiken mot Det Sovande Folket, vilket är en direkt osanning som lätt hade kunnat undvikas genom att använda google.

Inför valet 2006 granskades de politiska partierna i en serie SVT-dokumentärer. Programmet om Moderaterna hade titeln Utmanaren och handlade till stor del om Reinfeldts tid som ordförande i MUF. Han fick han också besvara frågor om boken, och man visade även ett klipp där han intervjuades av SVT-ankaret Lennart Persson. Reinfeldts svar på varför han skrev boken var att det under tidigt 90-tal rådde en konsensus kring att välfärdsstaten stod inför drastiska förändringar. En bild som varje forskare inom svensk efterkrigshistoria skulle hålla med om.

Dessutom hävdar teatergruppen att Reinfeldt skulle ha stängt in sig på hemlig adress när kampanjbloggen Alliansfritt Sverige lade upp boken som Pdf. Men det stämmer inte heller. Han bodde då med sin familj i Sagerska palatset. Att han sedan inte valde att svara på frågor om en bok som han redan utförligt hade kommenterat är faktiskt igen nyhet.

Intervjun med honom från dokumentären Utmanaren hade också kunnat bli ett roligt tillägg till pjäsen, men nu tog sig inte pjäsförfattarna tid att göra grundlig forskning.

Att artikelförfattarna också vill göra gällande att den här boken är ett uttryck för Reinfeldts heltäckande politiska filosofi är dessutom ett tecken på att de borde läsa historia. Vill man förstå en politiker som Fredrik Reinfeldt bör man nämligen läsa hela dennes författarskap. Han har inalles medverkat i sex böcker varav tre som han har skrivit själv eller tillsammans med någon. Det Sovande Folket bör läsas i sällskap med Nostalgitrippen (1994) och Stenen i handen på den starke (1996), vilka båda är svidande kritik mot de gamla kostymklädda moderaterna respektive den nyliberala falangen inom MUF.

Läser man dessa tre böcker samt Reinfeldts debattartiklar och tal får man en heltäckande bild av hans ideologi. Men det skulle ta betydligt längre tid än fram till valet, och det kanske inte passar en teatergrupp som endast vill posera och provocera.

Slutligen bör nämnas något om ”nyliberalismen”, vilket flitigt förekommer i debattartikeln. Varje historiskt medveten person vet att det sedan 1970-talet har funnits en genuin vilja att reformera och liberalisera den stela och monopolitiska staten. Ett reformivrande som inte bara fanns inom borgerligheten utan också hos Socialdemokraterna.

Kjell-Olof Feldt och Ingvar Carlsson diskuterade exempelvis redan i början av 1980-talet hur man bäst kunde få ned kostnaderna för välfärden. Men till skillnad från Reinfeldt har dessa två herrar aldrig tagit sig tid att bemöta kritiken mot deras ”högeravvikelser”. Och till skillnad från teatergruppen Alma är dagens Reinfeldt fokuserad på att lösa framtidens problem och inte på att älta det förflutna.

Men för all del, de rödgröna med vänner får gärna tjata om Det Sovande Folket, eftersom det bevisar att de varken kan sin politisk historia eller komma på bra idéer för framtidens Sverige.

(David Lindén)

PS: Som medmänniska och historiker tänker jag dock påminna om att borgerligheten inte vann några val när de ältade kommunistspöket, och att det kanske är något att tänka på inför framtiden.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s