Ett sommartal till de egna?

Bild 

När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson höll sitt fjärde sommartal i hemstaden Sölvesborg var det som nybliven författare. Memoarerna Satis Polito (Tillräckligt polerad på latin) har getts ut på ett eget förlag och baseras främst på dagboksanteckningar från före och efter riksdagsinträdet 2010.

Åkesson är definitivt tillräckligt polerad, och man lär nog inte få läsa någon mustig samhällssatir, som i hans mentor Ian Wachtmeisters bok Krokodilerna (1992). Men precis som ”Ian” leder ”Jimmie” ett högst opolerat för att inte säga bångstyrigt parti, vars största tillgång är sin partiledare.

Trots sina unga år är Åkesson en av svensk politiks verkliga veteraner och han är populär hos sina egna. När han nämnde den pågående humanitära katastrofen i Syrien var det inte för att önska vapeninspektörernas ledare Åke Sällström välbehövligt lycka till, eller för att kräva att stormakterna agerar, utan för att bekräfta partimedlemmarnas bild av läget.

Det som händer i Syrien var visserligen förfärligt, men man ska fortfarande inte acceptera några flyktingar därifrån. Men hjälp skulle självfallet ges, men i närområdet. Problemet med resonemanget är att det just nu inte finns några säkra ställen i Syrien och om exempelvis Libanon skulle acceptera alla flyktingar, skulle det bidra till att ytterligare destabilisera regionen. Hans resonemang påminner om hur Ny Demokrater i början av 1990-talet på fullt allvar ansåg att bosniska flyktingar skulle hjälpas i Bosnien, där det också pågick ett inbördeskrig.

Sommartalen är främst till för att tillfredsställa de egna partimedlemmarna och, denna sommar, inspirera dem till att jobba extra under den kommande valrörelsen. Åkesson sökte göra detta genom att iklädda sig den dubbla rollen av kyrkofader och historiker. För att inspirera till att rösta i kyrkovalet höll han ett brandtal för ”fädernas kyrka” och ”Sveriges kristna arv”. Man bör därför förmoda att han är gift med sin flickvän som han väntar barn med. Ty det kostar att leva i herrans tukt och förmaning då dessa ”social-liberaler” har fått makten i både staten och kyrkan, för att använda den term som han beskrev alla dem som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna. Dessutom menade Åkesson att den svenska reformationen var en relativt ”mild process”, vilket är ett direkt faktafel, om man betänker de 100 år mellan Gustav Vasa och Gustav II Adolf som var präglade av uppror och inbördeskrig.

Ledaren för Sveriges yngsta riksdagsparti är definitivt polerad och i nuläget en skicklig populist. Men den här gången talade han enkom till sina egna och inte till väljarkåren. Det krävs mer än så i valrörelsen.

(David Lindén)

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s