Monthly Archives: augusti 2013

Syrien ställer till det

Namnlöst

Idag skulle Storbritanniens utrikesminister William Hague ha landat i Stockholm för att träffa utrikesminister Carl Bildt för överläggningar om Syrien och den fortsatta, om än ljusnande, eurokrisen. Men besöket ställdes in med kort varsel.

Anledningen till detta är att brittiska underhuset återkallas ifrån sin traditionsenliga sommarledighet för att i morgon rösta om Storbritannien militärt ska medverka i ett angrepp mot Assad-regimen. Det är ett scenario som i nuläget blir alltmer sannolikt. En militär kampanj skulle inte bara involvera Storbritannien och USA, vars försvarsminister Chuck Hagel har sagt att man ”är redo” om president Obama ger order om detta, utan även den muslimska staten Turkiet.

Om man emellertid inte vapeninspektörerna ges den tid som krävs för att de ska kunna avlägga en rapport bör detta ses som ett misslyckande. Men det kan också ses som en dålig lösning på en omöjlig ekvation för att parafrasera tidigare ambassadör Rolf Ekéus, som ledde vapeninspektörerna i Irak efter det första Gulfkriget 1991. Det kommer inte heller att bli ett ny Irak eller Vietnam då Vita Huset har gjort klart att det inte kommer att handla om att byta ut Assad som ledare. Troligtvis blir det därför ingen militär invasion utan snarare flyganfall. Dessutom bör de som direkt tänker USA-imperialism ha med i beräkningen att Arabförbundet har sagt att de håller Assad ansvarig för de kemiska attackerna och krävde att FN skulle ingripa. Inspektörerna har också beskjuts av styrkor som antas vara lojala till regeringen.

Ytterst få observatörer har idag en heltäckande bild av vad som händer i Syrien och som Bildt själv har påpekat så går det inte att automatiskt jämföra Syrien med bombningarna på Balkan på 1990-talet. Men det är fullt förståeligt att William Hague ställer in sitt besök i Stockholm för att närvara vid omröstningen i underhusets. För övrigt är så är dess voteringskammare så pass liten att inte alla medlemmar kan sitta på dess gröna bänkar. Avsikten bakom detta är, för att fritt citera Winston Churchull, att underhuset när ett viktigt beslut fattas ska kommunicera en känsla av att det brådskar.

Detta torde vara ett sådant tillfälle.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Raoul Wallenberg ska inte sälja kampanjer

Bild

Det är bra att vi i Sverige äntligen har tagit mod till oss att fira Raoul Wallenberg-dagen. Men det är också ett firande som tagit sig en del konstiga uttryck.

Tidningen Aftonbladets kampanj som på Twitter har fått hashtagen #MinHjälte är en sådan yttring. Aftonbladet vill att Raoul Wallenbergs insatser i andra världskrigets Budapest ska inspirera till att man uppmärksammar svenska vardagshjältar. Kampanjen kan tyckas ha ett gott syfte, men det är samtidigt ett hån mot Wallenbergs minne. För ingen kan på allvar likställa den svenska vardagen, som i och för sig kan vara både tuff och krävande, med andra världskrigets Budapest.

Förhållandet till Wallenberg är idag präglat av både kunskap och ignorans. Alla vet vad Wallenberg gjorde under andra världskriget, men många vill inte kännas vid att Sverige struntade i honom efter krigsslutet. Än idag finns det ett antal levande personer som aldrig har fått den berättigade frågan: varför gjorde du ingenting?

Därför blir det nästan tragikomiskt att Aftonbladet vill uppmärksamma Wallenberg, när tidningens tidigare politiske chefredaktör Gunnar Fredriksson, 1985, ansåg att man skulle låta Wallenberg ”vila i frid” istället för att ta reda på vad som hänt efter att han 1945 greps av Röda Armén. Fredriksson bloggar idag för samma tidning och man borde onekligen fråga honom hur han ställer sig till kampanjen.

Minnet av Raul Wallenberg ska hållas vid liv. Ett minne där hela berättelsen ingår. Förhoppningsvis kan man i fortsättningen minnas en globaliserad överklass-svensk av kött och blod som gjorde hjältemodiga insatser, men som sedan sveks av Sverige när han hade behövt Sverige som bäst. På så sätt blir minnet den ursäkt som han förvägrades i livet.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Ett boktips till Jimmie Åkesson

Bild

Det har visat sig att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson inte riktigt nådde hela vägen i lanseringen av sina politiska memoarer Satis Polito (tillräckligt polerad på svenska). I en intervju med Gomorron Sverige fick han den befogade frågan hur man korrekt uttalar bokens titel, men han svarade då att ”jag kan faktiskt inte latin på den nivån”.

Visserligen är det mänskligt att fela som den gamle kyrkofadern Hieronymus sa (errare humanum est), men man bör trots allt förvänta sig att Åkesson som författare bör vara så pass trygg med sitt eget verk att han vet hur dess titel uttalas. Nu öppnar hans okunskap upp för en diskussion om hur mycket av boken som faktiskt är skriven av honom själv, då titeln i alla fall inte verkar vara det.

Tidigare har han dessutom varit i blåsväder för bristande språkkunskaper och nu har en latinkunnig person påpekat att det faktiskt borde ha stått ”politus” och inte ”polito”, om titeln skulle syfta på att det är en mänsklig person som är tillräckligt polerad. Trots allt bör man utgå ifrån att Åkesson är en människa av kött och blod, även om många av hans belackare vill göra gällande att så inte är fallet.

Alla anhängare av klassisk bildning bör dock applådera hans försök att bli latinist. Det finns också hjälp att tillgå för att i framtiden kunna hitta rätt i den Teutoburgerliknande skog av böjningsformer och uttal som latinet kan vara.

Boken Vivat Lingua Latina (Leve det latinska språket) av Staffan Edmar är en utmärkt introduktion till ett språk som länge knöt ihop Europa. Förslagsvis kan Åkesson inhandla denna och ta till sig det faktum att latin länge byggde de broar, som vissa debattörer idag vill rasera.

(David Lindén)

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

Stefan Löfven: aldrig ensam, alltid ensam?

Bild

När Socialdemokraternas Stefan Löfven höll sommarens sista partiledartal var det en partiledare som lät traditionell.

I sin bakgrund, framtoning och retorik påminner Löfven i mångt och mycket om sin företrädare Göran Persson och däri ligger både hans styrka och svaghet. Talet blev också väl mottaget av de socialdemokratiska ledarsidorna för budskapet var klassiskt socialdemokratiskt.

Förslaget om att kommuner ska kunna stoppa en ”överetablering” av friskolor speglar partiets förhållningssätt som kan kallas för en form av ”motvillig acceptans”.

Socialdemokraterna är fortfarande starka i många kommuner och att föreslå en lagändring som ger kommunerna vetorätt skjuter över makten och ansvaret till de egna företrädarna. På så sätt elimineras frågan internt inom partiet. Men att påstå att man på detta sätt kan stoppa stora och mäktiga aktörer är missvisande. Det är inte företag som den nu konkursade John Bauer koncernen som kommer att drabbas, utan de små och idédrivna friskolorna som även i nuvarande regelsystem är beroende av politikers godtycklighet, då de inte har avsevärda belopp till marknadsföring och lobbying.

Dessutom bör betonas att det politiska läget inte är detsamma som det var på Göran Perssons tid. Trots en högtravande retorik så finns det idag ett genuint stöd för att friskolornas fortsatta existens. Att Löfven vid en eventuell valseger också får svårt att genomföra förslaget då han eventuellt kommer att bilda regering tillsammans med Miljöpartiet, är ett ytterligare tecken på att det politiska läget idag är annorlunda än det var på 1990-talet.

I samtal med journalisten Erik Fichtelius beskrev Göran Persson sin roll som ”aldrig ensam, alltid ensam” och idag kan man konstatera att Socialdemokraterna inte längre kommer att kunna regera Sverige ensamma.

Det var synd att Stefan Löfven inte har insett detta. För ett rakt besked till väljarna hade kunnat få bort frågan från den kommande valrörelsen. Men nu är ovissheten kvar och det betyder i praktiken att man inte vet vad för politik som man kan förvänta sig i händelse av regeringsskifte. Att Stefan Löfven vill driva socialdemokratisk politik är förståeligt och önskvärt. Men väljarna förtjänar även besked om vad som kommer att bli en eventuell rödgrön politik.

Ett sådant besked lämnades inte under gårdagens sommartal.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ett sommartal till de egna?

Bild 

När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson höll sitt fjärde sommartal i hemstaden Sölvesborg var det som nybliven författare. Memoarerna Satis Polito (Tillräckligt polerad på latin) har getts ut på ett eget förlag och baseras främst på dagboksanteckningar från före och efter riksdagsinträdet 2010.

Åkesson är definitivt tillräckligt polerad, och man lär nog inte få läsa någon mustig samhällssatir, som i hans mentor Ian Wachtmeisters bok Krokodilerna (1992). Men precis som ”Ian” leder ”Jimmie” ett högst opolerat för att inte säga bångstyrigt parti, vars största tillgång är sin partiledare.

Trots sina unga år är Åkesson en av svensk politiks verkliga veteraner och han är populär hos sina egna. När han nämnde den pågående humanitära katastrofen i Syrien var det inte för att önska vapeninspektörernas ledare Åke Sällström välbehövligt lycka till, eller för att kräva att stormakterna agerar, utan för att bekräfta partimedlemmarnas bild av läget.

Det som händer i Syrien var visserligen förfärligt, men man ska fortfarande inte acceptera några flyktingar därifrån. Men hjälp skulle självfallet ges, men i närområdet. Problemet med resonemanget är att det just nu inte finns några säkra ställen i Syrien och om exempelvis Libanon skulle acceptera alla flyktingar, skulle det bidra till att ytterligare destabilisera regionen. Hans resonemang påminner om hur Ny Demokrater i början av 1990-talet på fullt allvar ansåg att bosniska flyktingar skulle hjälpas i Bosnien, där det också pågick ett inbördeskrig.

Sommartalen är främst till för att tillfredsställa de egna partimedlemmarna och, denna sommar, inspirera dem till att jobba extra under den kommande valrörelsen. Åkesson sökte göra detta genom att iklädda sig den dubbla rollen av kyrkofader och historiker. För att inspirera till att rösta i kyrkovalet höll han ett brandtal för ”fädernas kyrka” och ”Sveriges kristna arv”. Man bör därför förmoda att han är gift med sin flickvän som han väntar barn med. Ty det kostar att leva i herrans tukt och förmaning då dessa ”social-liberaler” har fått makten i både staten och kyrkan, för att använda den term som han beskrev alla dem som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna. Dessutom menade Åkesson att den svenska reformationen var en relativt ”mild process”, vilket är ett direkt faktafel, om man betänker de 100 år mellan Gustav Vasa och Gustav II Adolf som var präglade av uppror och inbördeskrig.

Ledaren för Sveriges yngsta riksdagsparti är definitivt polerad och i nuläget en skicklig populist. Men den här gången talade han enkom till sina egna och inte till väljarkåren. Det krävs mer än så i valrörelsen.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Syrien behöver USA

Bild

De senaste dagarnas nyheter ifrån inbördeskrigets Syrien tyder på att Assad-regimen använder kemiska vapen mot sin egen befolkning. Många kräver därför att Obama administrationen agerar eftersom att den tidigare sagt att kemiska stridsmedel var en ”röd linje” som Bashar al-Assad krigsmässigt inte fick korsa. I Sverige har det varit en debatt om vad man personligen kan göra, och igår startades en insamling för Syriens kvinnor. Det är bra att dessa får stöd, men de kan inte själva bli kvitt terrorn från diktatorn i Damaskus.

Det är förståeligt att USA gör allt för att inte behöva invadera Syrien. Man är rädd för att upprepa misstaget från Irak, eller snarare att situationen i Syrien efter en invasion utvecklas till att likna den i 1990-talets Somalia. Till skillnad från Irak har Syrien nämligen inte någon politisk struktur som binder samman nationen. Landet hålls samman av familjen Assad, vilket tidigare Moskva ambassadören Sven Hirdman förklarade i Studio 1 när han fick frågan om varför Ryssland gör allt för att förhindra en invasion.

Den amerikanska oviljan att ingripa och omvärldens krav på att de åtminstone ska göra någonting, illustrerar på ett skrämmande sätt relationen till den enda kvarvarande supermakten.

USA är en nation som bör ställas till svars för många av sina handlingar, inte minst när det gäller övervakning. Men det är också ett land som vi är skyldiga mycket och som därför gör sina sympatisörer besvikna när den inte lever upp till sina ideal.

Sveriges förhållande till USA handlar om både tilltro och cynism, och illustreras bäst av diktaren Karl Vennberg (1910-1995) som under det kalla krigets kärnvapenhets bittert konstaterade att ”vi måste tro på USA” för ”vad finns det annars att tro på?”.

Det samtidigt som McCarthy eran på 1950-talet när man jagade kommunister med samma frenesi som man idag vill övervaka potentiella terrorister. Vennberg skrev därför också att om det vill sig illa kommer USA bara att tolerera ”fria människor” som var ”godkända av McCarthy”.

Dikten kan också illustrera dagens USA när det gäller kampen mot terrorismen och vårt förhållande till landet som vi litar på även om vi ständigt blir besvikna.

Förhoppningsvis kommer Vita Huset att gå från ord till handling i Syrien. Den fria världen bör hoppas på USA för det behövs ytterst kraftfulla medel för att hjälpa Syrien.

(David Lindén)

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Ett tack till Skatteverket

Namnlöst

Betalar vi för lite skatt i Sverige?

Det är en fråga som ställts av ett antal debattörer under den senaste tiden. Aftonbladets ledarsida har till och med startat ett upprop där folk kan skriva under mot att regeringen inte ska genomföra ett femte jobbskatteavdrag. Reaktionen på detta har varit att ett antal borgerliga debattörer i sin tur dragit igång en namninsamling för att man ska sänka skatten ännu mer.

En debatt som lätt polariserar, och därför framförs här ett sätt att hantera en tredje ståndpunkt.

Det är behjärtansvärt att Aftonbladets ledarsida och en del andra debattörer tycker att det är viktigt att betala skatt. Ty det är ytterst viktigt och det är en ståndpunkt som bör upprepas många gånger. Skatter är helt enkelt priset vi betalar för ett civiliserat samhälle, för att parafrasera en av karaktärerna i TV-serien West Wing, som mig veterligen är populär också bland Aftonbladets ledarskribenter.

Men vad initiativtagarna till skattehöjarupproret tycks ha glömt är att ett civiliserat samhälle också tar sina medborgare på allvar. Våra politiker ställer upp i demokratiska val och lämnar ifrån sig regeringsmakten när andra politiker har vunnit väljarnas mandat. En av förutsättningarna för detta är att politikerna lovar något under valrörelserna och genomför vad de lovat när de väl har fått regeringsmakten.

Om de som i Alliansens fall lovade en skattesänkning är det dock förståeligt att de som inte röstade på dem kan finna en sådan sänkning stötande. Men det går att bidra till vår gemensamma penningpåse även om man anser sig orättvist gynnad av den nuvarande regeringen.

På Skatteverkets hemsida står deras bankgiro 5050-1055 och använder man det går det att göra en frivillig inbetalning. Man behöver visserligen ett så kallat OCR nr, men det går enkelt att hitta om man följer länken som finns här i texten.

Om man gör en inbetalning utan att vara skyldig att göra det så är man solidarisk i praktiken. Då bör det ses som en gåva, och det spelar ingen roll om man är höger eller vänster. Min gåva var 15 kr som råkar vara precis det som en Aftonbladet kostar, och den gåvan ska tolkas som ett tack till regeringen för att den behandlar oss medborgare som vuxna och håller vad de lovar.

Aftonbladets ledarskribenter torde tjäna lite mer än vad jag gör och de kan därför bidra med ett lite större belopp, och göra det med förvissningen om att pengarna går till att betala priset för ett civiliserat samhälle.

Leve solidariteten – ge till Skatteverket.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized