Tjugo politiska platser senare …

Det blev 20 platser. Det kunde givetvis ha blivit många fler. Men avgränsningen är trots allt begränsningens mer väluppfostrade syster, och de platser som BT:s ledarredaktion besökt under sommaren är alla valda med eftertanke.

Kanske borde vi ha valt Versailles istället för Weimar, Gulag istället för Kreml, Auschwitz istället för Borås? Det är lätt att vara efterklok. Att inleda med Somme – och inte Sarajevo – var under alla omständigheter inte givet. Första världskrigets betydelse kunde lika gärna ha illustrerats med annan rumslighet än slagfältets – varför inte i hemmet, i flyktinglägren eller i rustningsfabrikerna, där kvinnorna gjorde sitt återinträde i den mekaniska industrin? De hade ju trots allt redan varit verksamma, och på många håll förekom de männen, som arbetskraft när väveriernas epok inleddes.

Listan kan göras längre. Det gäller alla platser, vid alla tidpunkter. Det finns alternativ. Men gjort är gjort och valt är valt. 20 platser blev det och alla hålls samman av det korta 1900-tal som rymdes mellan första världskrigets utbrott och Berlinmurens fall. Den som vill läsa vidare har  mycket att välja på.

Här följer några rekommendationer:
Nästa år är det 100 år sedan första världskrigets utbrott. Just nu exploderar bokvärlden Den som vill läsa en mycket genomarbetad och vederhäftig skildring av krigets alla aspekter har glädje av den brittiske historikern John Keegans Första världskriget (Natur&Kultur).Somme-2

När det gäller Sverige under revolutionsåret 1917 finns givetvis den gamla Den svenska revolutionen 1917-1918 (Prisma) av Sigurd Klockare från 1967. Den ska betraktas ömsint ty även om den är gammal har den ett vidare värde än bara vad avser den historiska skildringen. Den utgör ett vittnesbörd om att drömmen om en svensk revolution levde vidare, och bygger på de händelser som inträffade lokalt på många platser i Sverige. Om Hjalmar Brantings ställningstagande skriver Lars Ilshammar bra i serien Sveriges statsministrar (Albert Bonniers förlag).

Det är svårare att hitta bra och lättillgänglig litteratur om Weimarrepubliken, men Eric D Weitz, historieprofessor vid University of Minnesota, har nyligen utkommit med Weimartyskland – Löfte och tragedi (Dialogos förlag). Som ren kuriosa kan Maz Raabe och hans Palastorkester ge ljudlig illustration till denna tyska blomstrings- och nedgångstid. Lyssna gärna på pärlor som ”Ich steh mit Ruth gut” (Jag ligger bra till hos Ruth) och ”Ich bin verrückt nach Hilde” (Jag är galen i Hilde).

När det gäller Ådalen finns det gott om film, teater, musik och litteratur att välja på. Bo Widebergs Ådalen 31 har kommit att bli standardverket och likriktare när det gäller populariseringen – och politiseringen – av händelserna. En författare som ger mer tuggmotstånd är Roger Johansson, som i sin avhandling Kampen om historien, Ådalen 1931 – Sociala konflikter, historiemedvetande och historiebruk 1931-2000 (Hjalmarson & Högberg) från 2001 tar fasta på hur berättelsen om Ådalen varierat i relation till olika aktörers behov. Per Albin Hansson till exempel, tonade ner skottens betydelse eftersom kommunistiska grupper ansågs ha provocerat militären till handling.

Avsnitt nummer fem i serien tog upp en mycket specifik plats, nämligen den tyske rikskanslerns tjänsterum. Det var här som Adolf Hitler tog emot Sveriges ärkebiskop Erling Eidem 1934. Nils Karlström har skrivit om mötet i sin avhandling Kyrkan och nazismen : ekumeniska aktioner mot nazismen 1933-1934 (Acta Universitatis Upsaliensis, Studia historico-ecclesiastica Upsaliensia) från 1976. Originaldokumentet som Eidem författade om mötet finns bevarat i Erling Eidems arkiv på landsarkivet i Uppsala. Någon biografi över Eidem finns ännu inte på marknaden.

Om Dorothea Lange och hennes fotograferande för den federala jordbruksmyndigheten i USA har Anne Whiston Spirn skrivit bra i Daring to Look: Dorothea Lange’s Photographs and Reports from the Field (University of Chicago Press) 2008.FSA-2

När det gäller Molotov-Ribbentroppakten har historikern Simon Sebag Montefiore skrivit Stalin – den röde tsaren och hans hov (Prisma) 2004. Det är den senaste av böcker på svenska som tar upp denna så viktiga överenskommelse för att förstå stämningsläget i Europa vid krigsutbrottet 1939.

Händelserna på Utöya bröt seriens kronologi. Ett brott som dock var lätt att göra då de åsikter som drev Anders Behring Breivik hade sina rötter i hela det korta 1900-talets kamp mellan demokrati och diktatur, människovärde och fascism, nazism, kommunism och rasism. Ännu har det inte presterats några mer genomtänkta och ur vetenskaplig synvinkel mer djupgående skildring av terror och massmordet sommaren 2011.

Sveriges utsatta läge under det första krigsåret har skildrats i många olika sammanhang. I Bo Hugemarks essäsamling Urladdning 1940 – blixtkrigens år (Probus) 1990 medverkar ett antal framstående historiker. Avsnittet om Storbritanniens och Frankrikes planer på att ockupera de svenska malmfälten är skrivet av Alf W Johansson, som också skrivit den främsta skildringen av den svenske regeringschefen Per Albin Hanssons agerande under andra världskriget.

Den tionde delen bygger på min egen forskning om relationen mellan Svenska kyrkan och Church of England mellan 1909 och 1959. De dokument som rör brittiska Foreign Offices rädsla för att dåvarande biskopen i Växjö, Yngve Brilioth, skulle vara en agent provocateur för en svensk framstöt om ett nordiskt försvarsförbund finns bevarade på Public Record Office i Kew, London och har beteckningen FO 371/33063 och döljer sig under rubriken ”Swedish attitude towards a Nordic union”.

Baltutlämningen förblir ett svart hål i svensk politiskt medvetande. Onekligen vek sig regeringen för sovjetiska påtryckningar på ett sätt som satte asylrätten ur spel. Jag kan rekommendera två böcker: Curt Ekholms Balt- och tyskutlämningen 1945-1946 (Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Historica Upsaliensia 136) 1984 samt Rolf Lindholms Folkrätt och utrikespolitik från 2008.
Om svensk utrikespolitik, samarbetet med västmakterna samt relationerna till Sovjetblocket finns det mycket skrivit. Wilhelm Agrells Den stora lögnen – Ett säkerhetspolitiskt spel dubbelspel i alltför många akter (Ordfront) 1991 tar fasta på just det socialdemokratiska dubbelspelet. Ulf Bjereld, Alf W Johansson och Karl Molin ger i Sveriges säkerhet och världens fred – Svensk utrikespolitik under kalla kriget (Santérus förlag) 2008 en mer sammanfattande bild som bygger på forskningsprojektet med samma namn. Båda mycket läsvärda.BALTUTLƒMNINGEN

När det gäller den omfattande storkommunreformen 1952 är Erik Wångmars Från sockenkommun till storkommun – En analys av storkommunreformens genomförande 1939-1952 i en nationell och lokal kontext (Växjö University Press) 2003 ett standardverk. När det mera specifikt gäller lilla Lysjö kommuns tillblivelse och korta levnadstid är Lysjö kommun 1952 – 1970 det enda som skrivits. Ett reportage är dock skrivet av Jan Lindsten och Mikael Hermansson i julnumret av Läsvärt 2007, en bilaga till Borås Tidning.

Så långt fram i händelserna är det dags att dra ett streck. Nordstedts nyutkomna Sveriges historia 1965 – 2012 täcker väl in de platser och händelser som serien tar upp. Gamla Teatern i Borås är en känslig affär. Men att teatern nedgången inte var rivningsfärdig vet vi idag med säkerhet. I sin Att vara eller inte vara – dramat bakom rivningen av Borås gamla stadsteater skriver Lars Hjertberg kunnigt.

Över lag är Tage Erlanders dagböcker (Gidlunds) värda mycken uppmärksamhet för att förstå efterkrigstidens Sverige, inte minst för att de fördjupar de bilder han ger i sina memoarer.

(Mikael Hermansson)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s