72 minuter som skakade världen

Vad tänkte Muhammad Azza (senare rättades detta till Atta)  när han steg ut i den varma morgonsolen på Logan -flygplatsen i Boston? Hur reagerade han på flygvärdinnorna Jean Rogers och Sara Lows varma, men professionella, leenden när han steg in kabinen på Amerian Airlines plan 11 med destination? Skärmavbild 2013-09-10 kl. 13.09.35
Hur betraktade han dem under säkerhetsgenomgången? Bestämde han sig redan då för vem av dem som skulle dö först, eller var det något som kom senare?
Klockan var en minut i åtta, amerikansk tid, när planet lyfte. Kaptenen John Ogonowski och andrepiloten Thomas McGuinnes hade gjort detta många, många gånger.
En kvart senare förstår flygledningen i Nashua att något har hänt. Flight 11 från Boston svarar inte. De avvek från den normala rutten. Något var fel – fruktansvärt fel.

De 81 passagerarna ombord visste i det läget alltför väl vad som höll på att hända. Jean Rogers och Sara Lows dör när Muhammad Azza och hans försvurna medhjälpare tar över planet. Flygledartornet kan bara sporadiskt följa dramat som utspelar sig ombord på flight 11.
Klockan är snart halv nio. Korta meddelanden bryter bruset i radion. Somt är obegripligt, annat målar upp situationen i djävulskt klara färger. Planets kapten meddelar att flygvärdinnorna är döda. Det råder full panik ombord. Kaparna har trängt in i cockpiten. John Ogonowski har sinnesnärvaro nog att aktivera sin mikrofon så att konversationen som följer når tornet.
– Inga dumheter. Du kommer inte att bli skadad.
Planet ska dirigeras mot Kennedy-flygplatsen. Det är oklart om det är kaparna eller besättningen som talar.
Sedan säger kaparen:
– Vi har flera plan. Många plan.
En av flygvärdinnorna som överlevt kaparnas knivar ringer in till flygbolagets huvudkontor och bekräftar att planet är kapat. Hon hinner även meddela vilken plats en av kaparna sitter på. Därefter bryts samtalet.
Tjugo minuter i tre stiger två jaktplan av typen F-15 från Otisbasen norr om New York. Flygledartornet tappar plötsligt bort flight 11. Det försvinner helt enkelt från radarn.

Tjugo minuter bakom ligger United Airlines flight 175 mot Los Angeles på fel kurs. Men ingen märker det i uppståndelsen kring den nu kapade flight 11. Det hörs ingen radiotrafik från planet. Inga som helst livstecken.
Först när en av passagerarna ringer hem till sina föräldrar från planet kommer ett livstecken. Det ska senare visa sig vara det enda meddelandet som går fram. Han talar om hur kaparna håller på att ta över planet och försöker tränga in till piloterna.
– Jag tror att vi störtar.
Säger Peter Hanson till sin far. Intill sig har han sin hustru Susan och sin tvååriga dotter Christine. De är i alla fall tillsammans. I det glest fyllda planet satt det många som reste på egen hand.
Flight 11 byter färdriktning ännu en gång. Det svänger något senare in över Harlems västsida och de affärsmän som sitter och tittar mot norr i den eleganta restaurangen World Trade Center Club på 107 våningen i World Trade Center är de som har bäst utsikt över planets färdväg.

Två brandmän håller på att svetsa fast en manlucka i gatan på tredje avenyn i New York. De ser inte planet som passerar 300 meter ovanför deras huvuden. Först när det slår in i det över 400 meter höga World Trade Centers norra torn reagerar de.
– Holy shit, skriker en av brandmännen och kastar sig in i bilen. Orden fångas av den videokamera de har med sig under arbetet. Samma kamera fångar ögonblicket när planet träffar husväggen.
Explosionen skakar marken. Planet har trängt in någonstans mellan 75:e och 90:e våningen i det norra tornet. Ett eldklot antänder allt i sin väg inne i byggnaden. Hettan som utvecklas börja smälta skyskrapans stålskelett. Hur många människor som finns instängda ovanför explosionens cent-rum kommer att aldrig att bli klarlagt.
Redan efter några minuter ser vittnen på marken hur människor börjar kasta sig ut från de översta våningarna.
Några faller hand i hand.

Inne i byggnaden, våningarna nedanför där flight 11 trängt in och exploderat, flyr människor i panik. Somliga försöker tränga sig, springer på andra som faller.
Andra kan, i vad som senare ska beskrivas som paralyserat lugn, promenera de första våningarna utan att möta minsta hinder. Längre ner i byggnaden uppmanas folk att stanna kvar vid sina arbetsplatser. Ingen inne i huset visste vad som hade hänt.
– Folk var mer rädda för att gå ut ur byggnaden eftersom det flög runt en massa glas och bråte i luften, säger Anthony Gould, en brittisk aktiemäklare.
– Vi stod i fönstren och tittade uppåt och såg ingenting. Sedan satte sig flera av mina kollegor och började arbeta igen.
Bilister på George Washington-bron ser ett annat flygplan gira kraftigt och sedan försvinna västerut. Det ska dröja tolv minut-er innan samma plan dyker upp igen. Det var en 767:a, flight 175, som egentligen skulle vara på väg till Los Angeles.
Svensken Lars Eriksson är förmodligen en av de allra första som ser när flight 175 kommer in över New Jersey andra gången, väster om Manhattan. Han hade gått in till en kollega i rummet brevid på Swedbanks kontor vid Madison Square Garden efter den första smällen. Nu står de båda och tittar ut över den tilltagande förödelsen när, som han beskriver det, ett svart plan kommer i hög fart men väldigt lågt över Hudson-floden.
– Helt plötsligt flyger det in i det sydligaste tornet.
Färgen på det exploderande flygbränslet blir orangegult. Det kontrasterar skarp mot den milt blå himlen i bakgrunden.
De som befinner sig på de våningsplan planet tränger in i förgasas av hettan. Ovanför och under detta vitglödgade helvete utspelar sig likadana scener som i tvillingtornet intill.
Den som i detta ögonblick tittar på klockan ser att den är exakt åtta minuter över nio, denna strålande tisdagsmorgon på Manhattan.

Det är oklart vilken brandstyrka som kommer först till platsen. Inom fyra minuter efter det att det andra planet kraschat in i World Trade Center finns åtminstone fyra olika kårer på plats. I New York finns fem elitstyrkor, de bästa av de bästa, med huvudsaklig uppgift att rädda folk ur brinnande byggnader. Alla dessa finns på plats inom en kvart.
Brandmännen rusar mot de brinnande byggnaderna, de möter människorna som rusar från platsen. I det här läget finns det ingen som tvekar; nu gäller det att rädda liv. Polisen, säkerhetsvakter, parkeringsvakter, vaktmästare, alla blir inblandade i räddningsarbetet.
Paniken griper omkring sig på gatorna nedanför de brinnande byggnaderna. Folk skriker rakt ut i luften, andra står bredvid och bara stirrar.
– När jag kom ned i entrén öppnades en av expresshissarnas dörrar och jag såg hur människor brann där inne. Det stod packade intill varann och brann som ljus, säger Maria Mendoza till en TV-reporter som ännu inte hunnit köras bort från platsen.
En kvart har gått sedan flight 175 kraschade in i södra tornet Ronnie Clifford har rusat som en galning nedför brandtrapporna i södra tornet och kommit ut på gatan nedanför. Han vet inte i detta ögonblick att hans syster Ruth och hennes fyraåriga dotter, som egentligen var på väg till Disneyland i Kalifornien, fanns bland passagerarna i planet.

Flight 77 från Dulles-flygplatsen lyfte tio minuter över åtta på morgonen. Flygvärdinnorna har serverat drinkar och förfriskningar till de 58 passagerarna och lugnet rådet i kabinen. Det är först när planets transponder, en apparat som sänder ut planets identifikationsnummer och som gör det möjligt för flygledare att följa planet, stängs av som det finns anledning för omvärlden att för tredje gången denna morgon ana oråd.
Det går att se Ohio-flodens dalgång från fönstren när planet vänder helt om. Nitton minuter senare slår flight 77 ner i försvarshögkvarteret Pentagon.
Den ovisshet som rått går nu över i knivskarp klarhet: Amerika är attackerat. Detta är inte olyckor, detta är terror. President George Bush håller sitt första tal till nationen. Sedan lämnar han Florida där han befinner sig för ögonblicket och förs till en flygbas i Louisiana.
Det har gått en timma och tolv minuter sedan det första planet kraschade in i World Trade Center när det södra tornet rasar. Det faller rakt ned och hur många människor som finns kvar inne i byggnaden är omöjligt att veta. I byggnaden finns närmare 200 brandmän vid tidpunkten. Hur många poliser och andra räddningsarbetare som dras med i raset är även det oklart.
En av dem som följer katastrofen på nära håll är svenskan Annelie Axelsson, som tillsammans med sin pojkvän Pontus Höök och alla grannarna befinner sig på ett hustak några kvarter från World Trade Center. Hon knäpper ruta efter ruta med sin kamera. Mitt för hennes ögon försvinner ett av världens mest kända landmärken.
– Jag bara skriker rakt ut. Det är så fruktansvärt att se att det inte går att hålla tillbaka tårarna.

Ett okänt antal brandmän som befunnit sig i lobbyn och de nedre våningarna rusar över till det norra tornet och fortsätter arbeta som ingen hade hänt.
Hela Manhattans sydspets försvinner i ett rök- och dammoln. Det går att se molnet från rymden, som ett svart streck ut mot havet.
Brandmännen i det norra tornet beordras att lämna byggnaden men många väljer att stanna kvar. Ett stort antal som befinner sig högt upp i byggnaden får svåra skador när även det norra tornet börjar ge vika. Under utrymningen dödas Mychal Judge, brandkårens katolske präst, av en fallande människokropp när han delar ut sista smörjelsen till en döende brandman.
New Yorks borgmästare Rudolph Giuliani sitter fast i ett hus intill rasplatsen. Han evakueras genom källaren till en säkrare plats men är som alla andra i området dränkt i damm och aska. Han och många andra i stadens ledning sätter omedelbart igång med att organisera räddningsarbetet, som nu får andra, större, proportioner.
I detta ögonblick stängs New York mot omvärlden. Jaktplan cirklar i luften och ute till havs dyker de första jagarna upp. Den amerikanska flottan sänder två hangarfartygsgrupper till området utanför staden.
Men alla missar flight 93 som lyfte 16 minuter i nio från Newarkflygplatsen, mitt emot World Trade Center, i New Jersey. CNN sprider uppgiften världen över om att ytterligare ett plan är på väg mot Washington. Med ryktets hastighet når även denna uppgift ner till gatunivå på Manhattan.
– Är det krig? frågar tjänstekvinnan Doreene Smith sin kollega vid Port Authority som båda räddats bland de första ur det sammanstörtade södra tornet.

Plötsligt ringer telefonen hemma hos Deena Burnett i Kalifornien.
– Jag är på flygplanet, planet har kapats och de har knivskurit en kille. De säger att de har en bomb. Snälla, ring myndigheterna.
Rösten tillhör hennes man Thomas Burnett. Kaparna har uppmanat folk att ringa hem och säga adjö. Burnett och några till ombord gör sig beredda att försöka övermanna kaparna. Klockan elva störtar flight 93 utanför Pittsburgh. De har förmodligen lyckats. Antingen de eller så har planet blivit nedskjutit av jakflyg som lyft från en bas norr om Washington.
Det har gått två timmar och tolv minuter, denna soliga och vackra septembertisdag.
– Det är friheten själv som angrips. De som utfört detta kommer att gripas och straffas, säger en skakad George Bush som satt de amerikanska styrkorna världen över i högsta beredskap.
Sen tar världen tar ett djupt andetag.
(Mikael Hermansson 16 september 2001)

Fotnot Artikeln är en sammanställning av svenska, engelska och amerikanska mediers rapportering samt rapporter från FBI och FAA, det amerikanska luftfartsverket.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s