Var går gränsen, SSU?

62606_10100751458001178_921651939_n

Ett land med välfungerande demokrati har ett tolerant debattklimat med mycket gyckel och satir. I den politiska debatten kan tonen stundom blir rå, men också hjärtlig och, ibland, rolig.

I Sverige har debattformen satir ofta använts av de politiska ungdomsförbunden. Lagom till valet 2002 lanserade Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU, kampanjen ”Sverige behöver färre egon” med anspelning på Moderaternas skattesänkningar vilken visade sig få ett stort genomslag. Nu till kyrkovalet använder samma ungdomsförbund den briljanta, om än självgoda, kampanjen ”Jesus var Sosse”, vilken har fått ett stort genomslag då vissa blivit förbannade, andra glada och några förvånade. Det hör till god demokratisk sed att ungdomsförbund provocerar och att det sker genom satir eller kopiering. I senaste valrörelsen lånade Moderata Ungdomsförbundet SSU:s 80-talskampanj ”Rör inte min kompis” och döpte helt sonika om den till ”Rör inte min statsminister”.

Tyvärr finns det också exempel på hur kampanjidéer har gått för långt. På 1980-talet förekom det piltavlor med Olof Palme, vilket närde det hat som senare kom att kosta honom livet. Lyckligtvis har vi i modern tid generellt förskonats från ren personförföljelse, men det finns även idag exempel på hur energiska ungdomar har gått för långt, i sin strävan att framställa meningsmotståndare som alltigenom onda.

I valrörelsen 2006 förekom det ett fotomontage på Fredrik Reinfeldt med bildtexten rösta på din pedofil. Det var visserligen inte menat mot Reinfeldt personligen, utan som en parodi på Moderaternas slogans från valet 2002 (”Rösta på din frisör”, ”Rösta på din lärare” och så vidare), men det rörde med rätta upp många känslor.

Pedofili är ett ytterst allvarligt brott och blotta ryktet om att någon är pedofil har orsakat förföljelse och misshandel i exempelvis Storbritannien. De flesta hoppades också att SSU hade lärt sig läxan från den misslyckade valrörelsen. Men det verkar som att så inte är fallet.

I SSU:s tidning Frihet förekommer ovanstående serie av illustratören Sara Hanson där arbetsgivare likställs med internetpedofiler som lurar ungdomar att göra saker mot deras vilja. Det kan ses som roligt och provokativt, om man hyser en genuin avsky mot lönearbete och mot arbetsgivare, en grupp vars samförstånd med LO faktiskt var med och byggde upp den svenska modellen. Men det kan också ses som ytterst osmakligt och ett sorgligt exempel på att SSU ideologiskt har kravlat tillbaka till 1970-talet, en tid ”då den siste kapitalisten skulle hängas i den siste borgarens tarmar”.

Läsarna får själva döma.

(David Lindén)

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Var går gränsen, SSU?

  1. Pingback: Gränsdragning… | Mattias Grängzell - Compassionate Conservative

  2. Pingback: Finns verkligen SSU Molotov? | Ledarbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s