Många partier, många ansikten

Överst från vänster Angela Merkel, CDU. Horst Seehöfer, CSU, Peer Steinbrück, SPD, Bernd Lucke, AfD, Katja Kipping och Bernd Riexinger, Die Linke, Jürgen Trittin, DG, Philipp Rösler, FDP och Sebastian Nerz, Piratpartiet.

Överst från vänster Angela Merkel, CDU. Horst Seehöfer, CSU, Peer Steinbrück, SPD, Bernd Lucke, AfD, Katja Kipping och Bernd Riexinger, Die Linke, Jürgen Trittin, DG, Philipp Rösler, FDP och Sebastian Nerz, Piratpartiet.

De senaste veckorna har BT:s ledarredaktion återkommande skrivit om det tyska valet. Varför är nog inte den mest relevanta av frågor. Vårt södra grannland är Europas ledande nation, politiskt såväl som ekonomiskt. Det är svar nog. Samtidigt är kunskaperna om tysk politik och partiväsende relativt liten. Vi känner nog främst till Angela Merkel och kan till nöds namnge Socialdemokraternas senaste partiledare – Peer Steinbrück. I Sverige mer kända sossar är istället Willy Brandt, Helmut Schmidt och Gerhard Schröder.

Joschka Fischer är väl den gröna politiker som sticker ut. Men vem leder FDP, Die Grünen eller Alternativ für Deutschland idag?

Då blir det jobbigare.

CDU – Det kristdemokratiska centerhögerpartiet bildades efter andra världskriget men har sina rötter i det gamla katolska Centerpartiet, grundat 1870. Leds idag av Angela Merkel men har hittills levererat fem ur sina led till förbundskanslersämbetet av åtta möjliga sedan 1949. Det är ur CDU som den tyska samhällsmodellen – den sociala marknadsekonomin – har uppstått. Denna bygger på ett avståndstagande från såväl socialism som ultraliberalism, och har istället valt att betona statens betydelse för bra förutsättningar för näringslivet, låg arbetslöshet och social välfärd. Partiet har traditionellt sina starkaste fästen i södra och västa Tyskland.

I år går man till val på stabilitet, personifierad av Angela Merkel.

SPD – Socialdemokraterna uppstod ur 1800-talets marxistiska fackföreningsrörelse och brukar betona att de först och främst representerar den tyska arbetarklassen. Idag har man sin främsta förankring i de stora industristäderna i de protestantiska delarna av norra Tyskland. Willy Brandt var den förste socialdemokraten som iklädde sig kanslersämbetet och partiet har lett koalitioner under närmare 20 år. Under Gerhard Schröder genomförde partiet 2003 ett antal mycket omstridda välfärdsreformer vilka ledde till omfattande valförluster i delstatsvalen och att många medlemmar lämnade partiet. När SPD ingick koalition med CDU mellan 2005 till 2009 förlorade partiet stort i opinionsstöd.

Idag leds partiet av Peer Steinbrück, som var finansminister under koalitionsregeringen, men som nu är mest känd för att ofta säga saker som han sedan får äta upp. Partiet går till val på skattehöjningar, minimilön och att hårdare reglera bankernas verksamhet.

FPD – Fridemokraterna är ett liberalt parti som vill ta tillvara näringslivets intressen. Samtidigt är partiet mest känt för att ständigt befinna sig i koalition med antingen CDU eller Socialdemokraterna. I årets val är det Philipp Rösler som leder ett parti som skakats av flera interna konflikter på kort tid.

De Gröna – såg dagens ljus som ett parti för knäppstarar som konkurrerade om utrymmet med pacifister och miljövänner. 1983 kom partiet in i förbundsdagen och 1998 inledde man ett koalitionssamarbete med Socialdemokraterna. Då valde partiet att övergick sin strikta antimilitarism och under dåvarande utrikesministern och partiledaren Joschka Fischer röstade partiet för att Tyskland skulle delta i Natobombningarna av Jugoslavien 1999. Under Fischers ledning välkomnade partiet USA:s krig i Afghanistan. De grönas väljarbas är numera i första hand höginkomsttagare och akademiker, bosatta i de stora städerna. 2011 gjorde partiet stora framgångar i valet i en av Tysklands rikaste delstater, Baden-Würtemberg.

Katrin Göring-Eckardt och Jürgen Trittin är partiets främsta kandidater i årets val.

Die Linke – är en sammanslagning av det gamla östtyska kommunistpartiets efterföljare, PDS, och en missnöjesgruppering på vänsterkanten som består av fackföreningsfolk och avhoppare från Socialdemokraterna. Ironiskt nog är partifärgen skär, vilket kan förklaras av att Die Linke i första hand lever på missnöjda vänsterväljare från Socialdemokraterna, som såg dåvarande partiledaren Gerhard Schröders välfärdsreformer som högerpolitik. Det har gått dåligt för partiet i de västra delarna av Tyskland, men Die Linke har lyckats hålla intresset upp i öst. Man ingår som samarbetsparti i delstatsregeringen i Brandenburg och har 76 mandat i den sittande förbundsdagen.

Partiet har delat ledarskap. Katja Kipping och Bernd Riexinger utsågs att leda partiet 2012.

CSU – är ett konservativt parti som har sina rötter i Bayern men som ställer upp i förbundsdagsvalet i hela landet. I valet förra söndagen fick partiet egen majoritet i delstatsparlamentet. CSU är systerparti till CDU och har tre ministrar i regeringen idag. Partiet leds av Horst Seehöfer, och är inte endast ett vänligt syskon till stora CDU utan kan många gånger ställa hårda krav för sin lojalitet. Nu senast var det ett vårdnadsbidrag till mödrar som stannar hemma med sina barn som CSU pressade på Angela Merkel.

Piratpartiet – har kopierat den svenska motsvarigheten och har ni börjat göra sig påmint i tysk politik. Partiet fick nära nio procent av rösterna i Berlins stadsval 2011. Frihetpå nätet, motstånd mot övervakning och frihetsfrågor är partiets centrala teman i valrörelsen. Men opinionen är inte nådigt mot uppstickarna. Hittills har de knappt nått mer än två procent. Det krävs fem procent för att ta sig in i förbundsdagen. Partiet leds av Sebastian Nerz.

AfD – Alternativ för Tyskland kan sägas utgöra en motsvarighet till svenska Junilistan som dansade en mandatperiod i EU-parlamentet. Partiet bildades så nära valet som i april i år och leds av Bernd Lucke, professor i nationalekonomi vid universitetet i Hamburg. Partiledarens profil stämmer väl överens med partiets kärntrupp – höginkomsttagare, akademiker, företagare som alla har det gemensamt att man inte gillar attt Tysklands ekonomi ska utgöra garant för länder som inte sköter sin ekonomi. Partiet vill lämna euron. Främst hotar partiet Angela Merkels CDU. Det finns många EU-skeptiker bland kristdemokraterna, men Merkels person har hållit dessa kvar i partiet.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s