Uppdaterat: nu väntar förhandlingar om makten

” … när jag landar där kanske vi ser konturerna av hur dagens viktiga val till förbundsdagen i Tyskland har utfallit.” Utrikesminister Carl Bildt bloggar på väg till USA och FN:s generalförsamling. Snart är det läge att väcka den före detta moderatledaren med orden ”vakna Carl, hon vann!”.

Får han en chans att äta frukost på Manhatten med statsminister Fredrik Reinfeldt under måndagsmorgonen, som ska tala till världen senare under dagen, kan ju båda tala om det fascinerande valresultatet. Dagens CDU har till och med överträffat Helmut Kohls valframgångar i början av 90-talet.

Det mesta talar nu för att Angela Merkel och hennes CDU kommer att bjuda in Socialdemokraterna till förhandlingar om att bilda en stor koalition. ”Det är hon som har bollen”, sa s-ledaren  Peer Steinbrück när han fick frågan om Socialdemokraterna kommer att säga ja till att ingå i Merkels regering

De båda höga svenska herrarna lär knappast sätta kaffet i vrångstrupen för det. Stora koalitioner är ingen nyhet i Tyskland. Det har hänt flera gånger tidigare att de två största partierna enas om regeringsbildande och gemensam politisk plattform. Om en sådan blir verklighet redan nästa vecka får den nya regeringen ett väljarunderlag på cirka 68 procent.

En sådan regering får alltså all anledning att representera tyskarna på ett ansvarsfullt och stabilt sätt. För att sådana förhandlingar ska lyckas den här gången – Socialdemokraterna fick betala ett högt pris för den förra – måste olika intressen tillgodoses.

1. Det måste synas att Socialdemokraterna vinner på samarbetet. Ansvarstagande är nog bra, men partiet har svårt att se väljarna i ögonen om en röst på S inte ska visa sig vara en röst på ett parti som lägger sig på rygg för matte Merkel. Det uppstår lätt en stämning av att partiledningen säljer sig och partiet för ett antal ministerplatser.

2. CDU kommer inte att släppa ifrån sig något i reformväg som inte passar in i partiets traditionella statsbärande profil. Troligtvis kommer en svartröd regering att införa en mera strikt form av minimilön, men knappast till den nivå som Socialdemokraterna gått till val på. Däremot kan det mycket väl bli fråga om fler tillväxtsskapande statliga satsningar, något som Socialdemokraterna lär uppskatta.

3. Båda partierna har dock det gemensamt, att med ett sådant regeringsunderlag finns det all anledning att vara väldigt nöjda och noga med att skapa enighet bakom den Europapolitiken man avser att föra. Därmed lär den knappast bli annorlunda än dagens.

Men det ska sägas att det inte skulle förvåna om Socialdemokraternas inre motsättningar kommer att leda till själva förhandlingsprocessen blir svårare än tidigare. Varje förslag kommer att vägas och de som förlorar i den inre kampen lär utmana om makten med argument om att nuvarande partiledning är för eftergiven. Därför kan det vara frestande för Angela Merkel att bygga sin och CDU:s makt på hoppande majoriteter, och kunna räkna med att Socialdemokraterna i förbundsdagen ställer upp och har lättare för att göra upp i enskilda frågor än att tvingas acceptera ett helt politiskt program.

Men det är knappast den vägen som Angela Merkel kommer att gå. I linje med sin personlighet kommer hon garanterat att överväga fördelarna med att sälja hela matsilvret till Socialdemokraterna för att få en mandatperiod där hon har en majoritet i förbundsdagens båda kamrar. En maktuppgörelse med Socialdemokraterna kan nog komma att innehålla sådant som normalt hade varit svårt att svälja, men som nu slinker ner som inget – om man därmed får garantier för att förbundsrådet inte krånglar.

Uppdatering: Stefan Kornelius, som är journalisten som skrivit Angela Merkels officiella biografi, postade följande på The Guardians valblogg om vad som nu står att vänta. Det är inte så dumt tänkt: ”Even if she could govern on her own, she will need the Social Democrats’ vote in the second chamber, the Bundesrat, for major domestic legislation. Also, the most pressing issues in Europe require a larger consent in the Bundestag. Merkel’s big goal will be a major structural reform within the EU. To achieve this she might even be forced to change the German constitution and put it to a vote to the German people.”

Därmed är det upplagt för nästa dilemma: Ska en svartröd regeringskoalition stå på samma sida i en konstitutionellt avgörande fråga? Klarar Tyskland av att konfliktlinjen mellan partierna flyttas från att stå mellan de två huvudmotståndarna till att stå mellan å ena de två stora partierna och å andra sidan mellan små utrerade alternativ som Die Grüne, Die Linke och rentav Afd?

Om detta återkommer vi!

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s