Löfven och riskkapitalet sitter i samma båt?

Stefan LöfvenPolitik i valtider handlar om att skapa vad PR-konsulter kallar ”en trovärdig berättelse”. Om väljarna känner igen sig i ett partis beskrivning av verkligheten kommer partiet att få väljarnas röster. Men det handlar också om att angripa motståndarna genom att få väljarna att associera dessa med det som anses dåligt.

Under valrörelsen 2006 tipsades många nyhetsredaktioner anonymt om att Fredrik Reinfeldt skulle ha anlitat svart arbetskraft. Senare visade det sig att dessa ”tips” hade skickats av en socialdemokratisk partitjänsteman. Inför stundade valrörelse har de rödgröna lärt sig att inte komma med direkta personangrepp, utan istället att skapa en berättelse som går ut på att allt i Sverige är dåligt eftersom välfärden har ”sålts ut” till riskkapitalister.

Förenklat är ett riskkapitalbolag ett bolag som under en tid investerar i ett företag för att dra sig ur när man har gjort vinst på sin investering. Kritikerna anser att detta är förkastligt – om det rör sig om sjukhus, skolor eller ålderdomshem. Men i grund och botten handlade det mest om en aversion mot utomstående aktörer och ”riskkapitalbolag” har blivit ett samlingsnamn för dessa.

När Stefan Löfven efterträdde Håkan Juholt som partiledare för Socialdemokraterna krävde han en blocköverskridande överenskommelse för att bolagens verksamhet skulle regleras. Att han själv i tysthet har övergett förslaget är fullt förståeligt, om man betänker att fackföreningsmannen Löfven 2009 var den som återaktiverade IF Metalls eget riskkapitalbolag Metallica Invest. Bolaget som ursprungligen grundades på 1990-talet investerar idag i ”industriell utveckling”. Dess namn som påminner om den amerikanska hårdrockgruppen med nästan samma namn, har också renderat en del arga brev från amerikanska advokater.

Idag förvaltar fackets riskkapitalbolag en del av IF Metalls strejkkassa och man får hoppas att de sköter det bättre än sina presskontakter. Visserligen har bolaget en hemsida där numret till vd:n Anders Frick återfinns, men när man ringer visar det sig att denne har gått i pension. Men hemsidan listar också bolagets investeringar och bland dessa återfinns Time Care som är ett dotterbolag till en brittisk koncern som arbetar med schemaläggning på bland annat sjukhus.

Enligt egen utsago har Time Care samarbetat med en rad svenska vårdaktörer som Attendo och Carema. Med sitt system för schemaläggning har de hjälpt till att förbättra kvalitén inom välfärden, och det är beklagligt att Löfvens tilltänkta regeringspartner Vänsterpartiet vill förbjuda att liknande bolag etableras. Men förhoppningsvis kanske Löfven kan bryta sin tystnad och klargöra att om riskkapitalism är gott nog för IF Metall är det också gott nog för Sverige.

(David Lindén)

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Löfven och riskkapitalet sitter i samma båt?

  1. Lars Lindgren

    ”Riskkapitalbolag” kan betyda olika saker, t ex en fond som köper upp 100 % i ett existerande stort bolag – gärna med en stor andel lånat kapital för att få en bra hävstång på investeringen – och sedan efter några år, då man bidragit till att utveckla bolaget, säljer det vidare eller börsnoterar det.

    Det kan också betyda ”venture capital-bolag”, d v s en fond som investerar i ännu olönsamma bolag med stor utvecklingspotential. Venture capital-fonderna investerar mindre belopp än de s k buyout-fonderna och aldrig några lånade pengar. De äger vanligtvis en minoritet av aktierna i de olika bolagen medan grundarna och andra investerare äger resten. Risknivån är betydligt högre än vid investeringar i existerande stora bolag och avkastningen på venture capital-investeringar har under de senaste åren varit lägre än för buyout-fonderna. De flesta svenska institutioner har därför bara investerat i buyout-fonder, t ex Nordic Capital, EQT, IK och Altor. Det är dessa fonder som investerat i sjukhus och skolor men också i många andra branscher.

    Idag finns det bara en handfull venture capital-fonder i Sverige och det är en stor brist på kapital till nystartade och olönsamma företag. Att IF Metall valt att investera en del av sina pengar i små företag ser jag därför som något mycket positivt som absolut inte skall kritiseras!

    Jag och mina kolleger i venture capital-bolaget FöretagsByggarna var de första externa investerarna i Time Care och vi var mycket glada över att vi så småningom kunde få in Metallica som medinvesterare. Efter flera år med röda siffror nådde Time Care en sådan marknadsposition att det visade god vinst och alla vi ägare valde då att sälja bolaget till ett engelskt börsnoterat bolag inom samma bransch. Ingen av oss investerare är alltså kvar som aktieägare i Time Care.

    Det är viktigt att journalister lär sig skillnaden mellan ”riskkapital” och ”riskkapital” – i annat fall bidrar man till att sprida fördomar om denna viktiga företeelse. Med dessa rader hoppas jag att åtminstone David Lindén nu vet bättre.

    Lars Lindgren
    Affärsängel
    Grundare av Svenska Riskkapitalföreningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s