Staten ska inte äga bank

Nordea

Igår meddelade regeringen att man hade man sålt statens resterande aktier i banken Nordea. Finansmarknadsminister Peter Norman beskrev också motivet bakom försäljningen som att: ”Statens roll är att reglera bankerna, inte äga dem”.

Metaforiskt kan det ses som ett ceremoniellt slut på borgerlighetens förbannelse att alltid vara i opposition och när man – stundtals – befann sig i regeringsställning, att försöka vara lika goda ”sossar som sossarna själva”.

När Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna 1976 bildade den första borgerliga koalitionsregeringen under efterkrigstiden, tilläts Moderaterna att medverka på villkoret att man skulle föra ”mittenpolitik” och inte ”högerpolitik”. När partiledaren tillika ekonomiministern Gösta Bohman, motsatte sig att regeringen betalade understöd till döende industrier såg industriminister Nils G. Åsling (C) till att Moderaternas inte informerades om beslutet.

Frustrationen över ”Kris-Nisse”, som Bohman kallade Åsling, och över avsaknaden av borgerlig politik, kan man läsa om i den tidigare partisekreteraren Lars Tobissons biografi Gösta Bohman: Ett porträtt av en partiledare (Atlantis, 2013). Men de andra borgerliga partiernas vilja att kopiera Socialdemokraterna gav också Bohman möjlighet att profilera Moderaterna och lade grunden till att Carl Bildt blev statsminister 1991. I Bildts regering innehade Bo Lundgren posten som skatteministerminister med ansvar för bland annat banksektorn.

I sina memoarer När bubblan brast: Om den svåraste finanskrisen i Sveriges historia (DN, 1998) om den efterföljande bankkrisen ber Lundgren halvt om ursäkt för att han genom en serie statliga krisåtgärder bidrog till att staten istället för att minska sitt ägande i Nordbanken, som sedermera blev Nordea, kom att bli ensam ägare. Det bästa hade enligt Lundgren varit att ”staten varken hade ägt Nordea eller de andra helt eller delvis statliga finansiella företagen”. Det faktum att man gick in som ägare var en panikåtgärd, som tillsammans med övriga krisåtgärder bidrog till en skamkänsla som varade fram till Alliansens seger 2006.

Länge skämdes man ”så jävla mycket”, för att citera tidigare S-statsministern Göran Perssons förklaring till att det tog 12 år för borgerligheten att åter få väljarnas förtroende. Idag skäms man inte längre och ett tecken på detta är att man har sålt kvarvarande aktier i Nordea. Ty staten ska inte äga banker.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s