Varje klick – även rasisternas – räknas!

I veckan pågick en debatt mellan statsvetaren Andreas Johansson Heinö och chefen för Aftonbladets ledaravdelning, Karin Pettersson, om tidningens sätt att marknadsföra statistik över antalet delningar av ledarsidans texter. Utgångspunkten för Johansson Heinös kritik var denna: ”Tolv gånger större än alla konkurrenterna tillsammans. Det är det spektakulära resultatet när Aftonbladets ledarredaktion jämför spridningen av ledartexter i sociala medier. Under första veckan i oktober delades huvudledarna i Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet sammanlagt 1912 gånger på Facebook och Twitter. Under samma period delades Aftonbladets ledare hela 24 599 gånger”.

Heinö

”Ledarsidor som orkar tycka och förmår engagera har potential att nå fler läsare än någonsin”, svarade Pettersson på sin blogg. Men det som gjorde att det framstod som ”kaoschocksiffror”, som Ehsan Fadakar, chef för tidningens sociala medier, twittrade, var faktum att bladet räknade med varje ”like” på Facebook. Så statistiken var helt enkelt uppblåst.

”Om man skriver en kommentar till en delad artikel redovisas det som en rekommendation i sociala medier. Men inte nog med det, om man gillar en kommentar som någon annan skrivit, räknas det också som en delning.” Konstaterade Johansson Heinö sakligt och tydligt.

Men det han också gjorde var att visa att vår ”schyssta vänsterkompis i åsiktsdjungeln” faktiskt bygger sina framgångar på att vara en framträdande plattform för rasistiska kommentarer.

WEB_INRIKESKarin Pettersson svarade, men hamnade omedelbart i självmotsägelsens klor. Först skrev hon insiktsfullt att ” Min egen hållning är att det bästa är om man klarar av att hålla dem öppna. Detta utifrån en liberal princip att diskussion i grunden är något bra. Dock finns det risker med en sådan strategi. Om extrema åsikter får stå oemotsagda, kan det leda till att de legitimeras. Ledarsidans kommentarspolicy är att försöka hålla fälten öppna så mycket vi kan, och i möjligaste mån själva delta i diskussionen.”

Sen slirade hon till det: ”Denna kommentarsfältspolicy handlar inte om att klickmaximera. Det finns inget kommersiellt värde i klick från rasistiska kommentatorer.”

Men varför då välja att marknadsföra sig och sin sida på det viset, och dessutom att inte berätta att man faktiskt räknar in rasistiska kommentar i framgången? Är det så som ”schyssta vänsterkompisar” gör? Luras, helt enkelt.

Nu tror jag inte detta beror på att Karin Pettersson eller för den delen Aftonbladets ledarredaktion gillar rasister. Det handlar snarare om att framgången bländar, och att marknadsföra sina framgångar på nätet – vilka är odiskutabelt stora för Aftonbladets del – har blivit en del av vad tidningsvardagen kräver i ett nytt medialandskap.

Att Karin Pettersson avslutningsvis skriver ” Oavsett hur man räknar: Aftonbladets ledarsida väcker mer engagemang än någon annan opinionsjournalistik i Sverige. Det är jag väldigt stolt över” förvånar därför inte. Ty även detta är alldeles sant, men betyder lika lite som något annat hon skriver i artikeln att hon ger sken av att inse problemet: Att räkna med och leva gott på rasistiska kommentarer är något annat än att ”väcka engagemang”, utan snarare att ge rasismen legitimitet.

Jag tror att problemet är att Aftonbladet cyniskt räknar med att allt som delas är bra, och att statistiken  – hur snedräknad den än är – bara bekräftar framgången.

Skärmavbild 2013-10-13 kl. 17.07.56

Cynism är för den delen ingen nyhet när det gäller aftonbladet.se. Kanske var det bara ett olycksfall i arbetet – bara en trött redigerare och alls ingen medveten tanke – att placera artikeln om Musse som flydde över Medelhavet och som såg sin kompis dö av törst, i direkt anslutning till en artikel om om hur man ska tillbringa bästa höstlovet: ”Glöm inte att packa resguiden – vi har 200 att välja på.”

Illustrerad med vackra bilder på badparadis och blått hav. Visste vi inte bättre ser ju bilderna på aftonbladet.se precis ut som på stranden i Lampedusa– innan drunknade flyktingar började flyta upp och diskvalificerade ön från att vara ett alternativt turistparadis i höst.

Men visst, det lockar väl till läsning det med. I alla fall i en värld där varje klick är en framgång.

Läs även vad Andreas Johansson Heinö senare skrev på sin egen blogg.

(Mikael Hermansson)

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s