Aftonbladet: Nostalgi torgförs åter som analys

adalen5

Julen är för många en minnets högtid.

De flesta har säkerligen varit med om att man minns en familjehändelse på ett speciellt sätt, och vid julbordet fått minnet kompletterat av någon som haft en betydligt säkrare bild av det inträffade. Men detta kan också kallas nostalgi, vilket är en aktivitet som man bör ägna sig åt tillsammans med nära och inte när man ska bedriva politisk opinionsbildning. Det har dock blivit betydligt vanligare att – ofta högljudda och indignerade – debattörer vill adla sitt eget minne till faktiskt verklighet.

Det senaste exemplet är den socialdemokratiska politikern Ulla Johansson som i en debattartikel i Aftonbladet hävdar att det åter skulle vara modernt att ”förakta underklassen”. Hon inleder med att deklarera att hon är ”gammal nog” att minnas 1930 – och 40-talet och slår därefter fast att hon minns när banktjänstemän kunde ”neka lån till torpets utsäde”.

Förvisso kunde banker neka lån och det kan de fortfarande. I Sverige har det aldrig funnits banker eller kooperationer som tvingats att låna ut pengar eller medel till rörelser som de inte litade på. Johansson har emellertid rätt att det fanns en tid när lärare ostraffat kunde slå sina elever, men inte att det enkom gällde ”fattigungar”. En av svensk films starkaste skildringar av sadism är filmen Hets från 1944, där Stig Järrel spelade den sadistiske läraren Caligula och Ingmar Bergman skrev manus. Den utspelar sig dock inte i en folkskola utan vid ett tämligen burget läroverk.

När sedan Johansson hävdar att det ”under några korta årtionden efter kriget” inte var ”modernt att förakta underklassen” kan man undra vilken underklass hon menar. Förvisso fick arbetarklassen det bättre ställt, men underklassen utsattes för tvångssteriliseringar och fick, som på Vipeholm, agera försöksdjur i grymma experiment. Dessutom tål det att påpekas att det inte, likt idag, fanns en acceptans för homosexuella och transpersoner. Sålunda var efterkrigstiden inte en alltigenom lycklig tid som Johansson vill göra gällande, och det stämmer inte heller att vi är ”tillbaka i den hårda världen”.

Idag finns ett fokus på rehabilitering i arbetslivet, vilket det inte fanns tidigare och trots att vissa vill hävda motsatsen, är svenskar betydligt friskare än tidigare.

Aldrig förr ha fokus legat så tydligt arbetstagares rättigheter som man gör idag, och på grund av detta ensidiga fokus har medborgarnas skyldigheter ofta glömts bort. Vidare har det heller aldrig funnits så många kanaler att torgföra sin egen – upplevda eller reella – felbehandling som nu.

Att Johansson liknar sociala insatser och arbetsträning vid ”tortyr” får står för henne. Men hon säger sig komma ihåg 1930- och 40-talet, och då borde hon rimligen också minnas diktaturer där man tillämpade riktig tortyr. Slutligen är hennes ord om ”medelklassens avståndstagande” en direkt osanning. Det är medelklassen som försökt att samla in pengar till tiggande romer, som har uppmärksammat utförsäkringar och som nu har reagerat på vad de ser som orättvisor i skolan.

Självfallet har alla rätt till sin egen historia, men ingen har rätt att göra sin historia till någon annans. Ulla Johansson försökte att göra detta utan att ha belägg för sina teser.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s