Ännu en kungligt rolig Norgehistoria

KUNGAPARET-INDIEN

Det svenska kungaparet laddar för en resa till Norge den 17 maj.
foto scanpix

Om det var eftertankens kranka blekhet som skämde eller om det var moderata riksdagsledamoten Cecilie Tenfjord Toftbys argumentation som avgjorde saken, det överlåter vi till framtida forskning. Det viktigaste är att Sveriges konung – den man som en gång kallades ”Tjabo” – nu har ändrat sig och istället bestämt sig för att delta när Norge firar att Eidsvollförfattningen fyller 200 år den 17 maj. Detta kunde hovets presstjänst tillkännage tidigare i kväll.

Ett bra beslut och dessutom ett symboliskt viktigt sådant. Inte minst för monarkins legitimitets skull. Som statsvetaren Lennart Nilsson skriver i en artikel som bygger på 2012 års SOM-undersökning förknippas monarkin med ” historia, tradition och kulturarv. Statschefen och den kungliga familjen skall utgöra en symbol för Sverige som stärker den nationella gemenskapen och identiteten. enligt 1974 års regeringsform har statschefen i dagens parlamentariska demokrati berövats sina maktbefogenheter och det återstår bara representativa och ceremoniella uppgifter.” Utan representationsfunktionen skulle motivet för att bevara kungahuset vara svagt. Så det är bara att bita i det sura äpplet och vackert vifta med flaggan åt den konstitution som norrmännen älskar, och att leva med att folket faktiskt folkomröstade om att Norge skulle ha en dansk tronföljare efter unionsupplösningen med Sverige.

Det är således lätt att förstå det svenska kungahusets tvekan inför att åka till Norge. Men samtidigt var det svårsmält. Det finns inte så många monarker kvar i världen att det kan vara intressant för folk att få så tre nordiska statschefer vid samma tillfälle fira en konstitution om i allt väsentligt står för det som monarkin historiskt sett representerar.

Det finns fler aspekter. Länge var relationerna mellan det norska och det svenska kungahusen frostiga. Nuvarande norske kungen Haralds farfar var under och efter andra världskriget en bitande kritiker av det ”fega” och tyskvänliga Sverige. Utlösande faktor var förvecklingarna när Haakon 1940 sökte skydd undan förföljande tyska soldater och den svenska regeringen vägrade att låta honom komma in i Sverige. Den taggen satt djupt i den gamle hedersmannen.

Ta det lugnt. Eller som en norsk kommentator nyligen sa om den senaste svenska fadäsen ”släkten är ju värst”. Norges och Sveriges kungahus står varandra nära – Europas monarkier har i generationer ägnat sig åt aktiv inavel – och Haralds mor var den svenska prinsessan Märtha. Men det är ingen hemlighet att det svenska kungaparet har mer gemensamt med det danska: drottning Margarethe är kusin till Sveriges kung och på samma gång är de trubbla femmänningar med varandra.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s