Konservativ kongress med Ukraina i centrum

I morgon, torsdag den 6 mars, hålls ett extra toppmöte i Bryssel med anledningen av Krimkrisen, Ukrainas utsatta läge och Rysslands allt mer aggressiva imperiepolitik. Men även i Irlands huvudstad Dublin kommer Ukraina att stå högt på dagordningen när representanter för de konservativa och kristdemokratiska partier som ingår i EPP-gruppen i EU-parlamentet håller kongress.

I själva verket samlas EPP-gruppen – i vilken Moderaterna och Kristdemokraterna från Sverige ingår – för att besluta om valplattform inför parlamentsvalet i maj, men också för att utse sin kandidat till ordförandeposten i EU-kommissionen. Det finns tre namn som är aktuella men den som det fortfarande talas mest om är Luxemburgs förre statsminister Jean Claude Juncker. En nykter bedömning är att han blir EPP-gruppens val, trots allt. Alternativen Michael Barnier – för egensinnig – och Valdis Dombrovskis – för tråkig – lär knappast göra sig gällande.

Visserligen är EPP-gruppen den största i EU-parlamentet, och nog för att det kan bli spännande att se vad som händer när de 751 folkvalda ledamöterna enligt Lissabonfördraget har avgörandet i sina händer – men det mesta under dessa två dagar kommer ändå att handla om Ukraina.

Allt annat vore underligt. Det som nu sker på Krimhalvön är ett övergrepp på en självständig om än just nu mycket sårbar nation. Knappt har ett folkligt uppror avsatt en president och ett folkvalt parlament ersatt denne med en tillfällig i avvaktan på nytt val, förrän en auktoritär despot väljer att ockupera delar av landet med vapenmakt. Således ett läge där Europa i förlängningen har all anledning att agera, men att agera klokt.

EU och de europeiska demokratiernas ”vapen” är demokrati, frihet, rörlighet, handel och ömsesidig omsorg. På kort sikt väger dessa lätt mot våldet, men på lång sikt är det dessa som består. Fram tills dess att despoten själv inser detta gäller det att agera klokt och att inte reagera överilat, men samtidigt inte vika en tum från de principer som gör Europas demokratier unika.

Konservativa och kristdemokratiska politiker har av hävd alltid varit de största realisterna när det gäller att bedöma Rysslands avsikter. Konrad Adenauer förstod på sin tid hur han skulle balansera andra världskrigets segrarmakter mot varandra så att ett nytt Tyskland kunde resa sig ur askan. Helmut Kohl hade gott handlag med  såväl den siste sovjetiske diktatorn Michail Gorbatjov som sin östtyske granne Erich Honnecker när järnridån revs och muren föll. Och Angela Merkel har i dagarna hunnit visa att hon är den av alla statsmän (!) som bäst kunnat fånga en synnerligen lomhörd Vladimir Putins öra.

Merkel är en av talarna på kongressen. Fler än den senaste i raden av despoter i Kreml kommer garanterat att lyssna. Men hon är garanterat inte den enda som kommer att få sina ord vägda och analyserade. På kongressen kommer även den ukrainske politikern och tungviktsvärldsmästaren i boxning, Vitali Klitsjko, och nyss frisläppta Julia Tymosjenko att tala. Den förre är intellektuell – har en äkta doktorsgrad – och en relativ nybörjare i sammanhanget. Den senare är känslomässig men med tvivelaktigt rykte i ekonomiska affärer men är en politisk mycket erfarenhet frihetssymbol för det Ukraina som kämpar för sin frihet. Kommer deras röster att lugna även dem som befarar att alla krafter i ett fritt Ukraina inte agerar av godo? Hur mycket av det främlingsfientliga och rasistiska partiet Svodboda klarar det blågula landets demokratiska trovärdighet av att bära?

Och kanske, kanske kommer det att bli lite tid över för deltagarna att fundera över hur Irland kunnat komma tillbaka så snabbt från den nationella konkursens brant. Presidenten Enda Kenny från konservativa partiet Fine Gail kommer till mötet med sina europeiska partivänner med en färsk rapport som visar på en tillfrisknad irländsk ekonomi med snabbt sjunkande arbetslöshet. överskott i de statliga finanserna, tillväxt på över två procent samt en prognos som visar på att hela budgetunderskottet är borta till 2018.

Lite synd, faktiskt, att så mycket handlar om kris och krigsrisk just nu. För under andra omständigheter hade hans framgångsrika saneringspolitik – tillsammans med irländska Labour – mycket väl platsat som huvudnummer av egen kraft. Och, inte minst, som en god valplattform åt de partier i Europa som vet att medborgarnas bästa aldrig kan vara en ekonomi i ruiner.

(Mikael Hermansson)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s