Yttrandefriheten vann i Danmark

7281414-akkari_dkflagbrndende

Få händelser har skakat om Skandinavien såsom krisen med de danska Muhammedkarikatyrerna 2005. Att tidningen Jyllands-Posten valde att avbilda profeten Muhammed ledde till att flera ambassader attackerades, nordiska företag förlorade miljardbelopp genom bojkotter och för många – inte minst för svensk vänster – befästes Danmarks roll som rasismen högborg.

Ett ytterligare tecken på att svensk press gärna vill se dansk yttrandefrihet genom höger öga är det faktum att det hittills bara är ett fåtal svenska tidningar som har recenserat en av de viktigaste böckerna som skrivits om krisen.

Den dansk-libanesiske imamen Ahmed Akkari var vid tiden pådrivande för att teckningarna skulle få internationell uppmärksamhet. Idag har han tagit avstånd från sitt tidigare liv som han skildrar i memoarboken Min afsked med Islamismen: Muhammedkrisen, Dobbelspillet og Kampen mod Danmark (Köpenhamn: Berlingske Media Förlag, 2014).

Boken är både konventionell och samtidigt ovanlig. När Akkari beskriver att hans sökande som tonåring ”gav mig ett svar, och svaret var islamismen” tänker jag som läsare på andra uppväxtskildringar av tidigare politiska extremister. Likheten förstärks ytterligare när han beskriver gemenskapen inom rörelsen som ”ett spirituellt ecstacypiller bryggt på gyllene löften”.

Som en av få imamer som behärskade danska blev Akkari något av en informell ledare när det gällde att koordinera svaret på de karikatyrer som först publicerades i Jyllands-Postenoch senare i veckotidningen Weekendavisen. Det sändes också, i största hemlighet, ett brev till alla muslimska länders ambassadörer för att informera dem om händelseförloppet.

När statsminister Anders Fogh Rasmussen svarade att man inte kunde kompromissa med yttrandefriheten föreslog den egyptiska Mubarakregimens ambassadör att man även skulle skicka en delegation till Mellanöstern för ”att sprida budskapet om teckningarna”.

Delegationen hade med sig en mapp där man blandade teckningar från Jyllands-Postenoch Weekendavisen med betydligt grövre material som regeringen inte kunde påverka. Enkom för att man med Akkaris ord ”ville se Danmark brinna”.

Det blev också många ambassader och konsulat som brann och människor som dog i kravaller. Men Akkari började själv tvivla på islamismen och när han kom hem från en av otaliga resor till Mellanöstern där han tidigare träffat Hizbollah och Hamas bestämde han sig för att börja ett nytt liv. Tack vare sin lärarutbildning fick han arbete på Grönland och förutom undervisning påbörjade han ett eget program av läsande som – bokstavligen – verkar ha utbildat honom bort från extremismen.

Som en konsekvens av sitt avhopp lever han idag under dödshot, men bokens slutord inger ändå hopp: ”Till Danmark vill jag till slut gärna säga: Ursäkta. Och tack för allt”.

(David Lindén)

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Yttrandefriheten vann i Danmark

  1. Tack. Intressant läsning. En randanmärkning:
    Du skriver att ”[d]elegationen hade med sig en mapp där man blandade teckningar från Jyllands-Posten och Weekendavisen med betydligt grövre material som regeringen inte kunde påverka”, men det speciella med de grövre materialet var inte att regeringen inte kunde påverka det, utan att det inte hade publicerats. (Man kunde ju inte påverka vilka teckningar som faktiskt publicerades heller.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s