Ett tåg som allt färre vill hinna med

 lofven-sundbyberg-forsta-maj-1maj

Så det är åter dags för första maj, då ”varje sliten kavaj blir en mantel av stål” – för att citera arbetarpoeten Hannes Skölds ord från 1911. I år kunde också Socialdemokraterna tänka på de rödgrönas övertag i opinionen och njuta av att Stefan Löfven – trots sina bristfälliga kunskaper i geografi – ses som en fullvärdig konkurrent till Fredrik Reinfeldt om att bilda regering.

Arrangörernas problem är dock det här med själva tåget, vilket de har brottats med länge. För varje år som går blir det allt mer uppenbart att arbetarrörelsen längtar efter andra umgängesformer än de som erbjuds av traditionen att demonstrera på första maj. Många vill förvisso träffas och diskutera politik, men de är långt färre än på Olof Palmes tid och för att verkligen uppbåda massorna krävs det externa hot – som det faktum att nynazistiska Svenskarnas Parti demonstrerade i Jönköping.

Ty idag finns det faktiskt renodlade socialdemokrater som hellre prioriterar tid med familjen än att gå i ett demonstrationståg, och lyssna på tal som – oftast – är mer klasskampsromantiska än präglade av realistisk sakpolitik. 

Många arrangörer har också förstått detta och gjort sitt bästa för att anpassa sig och det händer att man till och med skippar tåget. I Borås är det en familjedag med grillfest och när Stefan Löfven talar på Norra Bantorget, vilket är en socialdemokratisk partiledartradition, är det inte från en traditionell scen utan från en catwalk där han fick spela rollen av ”politisk mannekäng”.

Första maj kan med rätta kallas för en sekulär högtid. Det beror inte på att dagen är viktig, utan på att många svenskar har en relation till första maj som härrör från den tiden då socialdemokratin genomsyrade samhället från vaggan – då man nära nog kollektivanslöts till Unga Örnar – till graven, då man begravdes av Fonus.

Nyhetsmässigt har första maj sällan varit en intressant dag, förutom när Göran Persson 2006 förutspådde att arbetslösheten inte skulle bli en stor fråga i valrörelsen. I år fällde hans efterträdare inte några som helst minnesvärda kommentarer, men slog dock fast att man efter valet skulle bilda ”en feministisk regering”. Det är ett tydligt tecken på att Socialdemokraterna har börjat oroa sig för Feministiskt Initiativ som stora delar av det kommenterande Sverige har bestämt borde sitta i riksdagen.

Men det mest intressanta var kanske vad som inte sades utan att Löfvens båda tal var en uppvisning i klassisk socialdemokrati. Sinnebilden av Partiet som skall gå till val ensamma och ensamt regera Sverige var närmast övertydlig. Men verkligheten ser annorlunda ut, och det hade varit klädsamt om han på denna arbetarrörelsens högtidsdag gett besked hur han skulle regera tillsammans med det arbetstidsförkortande Miljöpartiet och företagarfientliga Vänsterpartiet.

(David Lindén)

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Ett tåg som allt färre vill hinna med

  1. Tycks vara en traditionell strategi för Socialdemokraterna att under större delen av tiden mellan valen distansera sig från tänkta koalitionspartners för att sedan strax inför krypa till korset. Kanske är det just för att man har så knepiga alternativ att tvingas samarbeta med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s