Är Ulvskog symptom på något större?

marita-ulvskog

När socialdemokraternas förstanamn till europaparlamentet Marita Ulvskog igår debatterade med sin moderate motsvarighet Gunnar Hökmark i SVT:s Agenda förväntade sig tittarna – troligtvis – att stämningen skulle bli hätsk. Det var trots allt två gamla partisekreterare och ideologiska motpoler som möttes. Men ingen trodde på allvar att osanning skulle användas för att försöka vinna debatten.

Förvisso är det lätt att inse att det inte var Ulvskog själv som letade upp den riksdagsmotion från 2004 där Hökmark och Moderaterna skulle ha pläderat för övergångsregler för EU-immigranter. Detta gjorde någon av hennes assistenter och denna någon kan säkerligen vänta sig en rejäl utskällning, om hen inte redan har fått sparken. Vidare bör man också ha i åtanke att alla kan göra fel och att Ulvskog redan efter programmet insåg sitt misstag och gjorde sitt bästa för att hävda att det inte hade skett.

Ett försök till politisk skademinimering – spinn – som misslyckades.

Den som kan sin politiska nutidshistoria vet nämligen att det inte är första gången som Ulvskog överdrivit eller slirat på sanningen. När hon var partisekreterare för Socialdemokraterna jämförde hon kritiken av Göran Persson med hatet mot Olof Palme och i valrörelsen 2006 liknande hon folkpartiledaren Lars Leijonborg vid en ”våldtäktsman som skyller på offret” då denne försökte tona ned det faktum att medlemmar i Liberala Ungdomsförbundet hade hackat socialdemokraternas interna nätverk.

Till detta skall också läggas att hennes ofta högstämda vänsterretorik rimmat illa med hennes politiska gärning.

Som kulturminister valde hon exempelvis att ge Sveriges kvarvarande fideikommiss förnyat förtroende, men när journalisten Björn af Kleen i sin bok Jorden De Ärve (Weyler, 2009) ville intervjua henne om varför avböjde hon först med hänvisning till att hon var förkyld och sedan skyllde hon på arbetsbördan i Europaparlamentet.

En detalj som också är värd att notera är att Ulvskogs fadäs också kan ses som ett tecken på något större.

När Stefan Löfven skulle debattera med Fredrik Reinfeldt baserade han sitt anförande på att arbetslösheten skulle ha ökat med 1100 människor per dag och använde exemplet på den ”skånska orten Knäred” för att trumfa igenom sitt budskap. Felet med resonemanget var emellertid att Knäred inte låg i Skåne utan i Halland, och det skulle inte ha varit värt att notera om det inte varit så att Löfven baserade hela sitt anförande på att likna arbetslösheten vid ett Knäred om dagen.

Kanske är det så pass enkelt att S tar valsegern för given och därför inte bryr sig om att extrakolla detaljer?

Som sagt – ingen är felfri och allra minst undertecknad. Men aspirerar man på förnyat förtroende i EU-parlamentet och på att bilda regering borde man se till att rekrytera kvalificerad personal med god kunskap om detaljer.

Uppdatering: Motionen där Gunnar Hökmark skulle ha pläderat för övergångsregler finns också tillgänglig på internet.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s