Det gick perfekt i Polen

Numera när färjetrafiken är tät över Östersjön är det lätt att glömma den tid som en gång var. Att det inte för särskilt länge sedan var ett tämligen otrafikerat hav som i öster också var gränsen till Sovjetunionen, vilket bidrog till att de flesta helst slapp att resa till Gdansk, Riga eller Tallin. Men det är bara tjugofem år sedan – inte ens en livstid – och man bör minnas och drar lärdom inför framtiden.

Ty historien kan upprepa sig.

Polen var under hela 1900-talet inklämt mellan två stormakter och dess befolkning fick känna av konsekvenserna. Tysklands ockupation inledde andra världskriget och namn som Auschwitz, Sobibor och Treblinka är idag, med rätta, ökända. När Sovjetiska röda armén ”befriade” landet 1945 var det inte heller en befrielse och journalisten Kjell Albin Abrahamson gjorde definitivt rätt när han för några år sedan i Sveriges Radio menade att händelsen inte var ”något att fira” för landet.

lech_walesa

En diktatur ersatte en annan och under trettio år var Polen en av Sovjetunionens mest lydiga vasallstater. Men detta ändrades i och med strejken på Leninvarvet i Gdansk 1980 då fackföreningen Solidaritet under ledning av den karismatiske elektrikern Lech Wałęsa krävde självständiga fackföreningar. En självklarhet i väst, men bakom järnridån ett oförlåtligt brott mot styret i Moskva och som fick konsekvensen att en militärjunta under ledning av general Wojciech Jaruzelski grep makten.

Militärt undantagstillstånd utlystes och Solidaritet som förklarats olagligt tvingades att gå under i jorden. Men till skillnad från många andra länder satt diktaturen tämligen löst och det dröjde bara några få år innan man sökte finna en utväg.

Först släppte man politiska fångar 1986 för att ett år senare utlysa en omröstning om ekonomiska reformer. Det man sedan gjorde var revolutionerande i sin enkelhet. Efter en överenskommelse mellan Wałęsa och inrikesministern Czeslaw Kiszczak 1988 satte sig representanter för Solidaritet och juntan bokstavligen ned kring ett runt bord i Warzawa för att förhandla.

Okragly_Stol_1989

Rundabordssamtalen är historiska i det avseendet att den efterföljande överenskommelsen garanterade fria val. Det första hölls den 4 juni 1989 och var en vattendelare när det gällde hotet om politiskt våld. Men det blev ingen blodig revolution utan en fredlig övergång till demokrati.

Solidaritet fick majoritet i den återbildade polska riksdagen, Sejmen, och kommunismen avskaffades. Detta utan att ett enda skott avlossades och efterdyningarna kom att leda till att hela östblocket föll samman.

Idag är Polen ett välmående och viktigt land mitt i Europa. Det visar inte minst Barack Obamas pågående besök, men det finns också faror vid horisonten i form av ett expansivt Ryssland. Så  Solidaritet utgör fortfarande en viktig inspiration, inte minst för Ukraina. ”Maidan inspirerar idag på samma sätt som Gdansk gjorde för ett kvartssekel sedan”, som utrikesminister Carl Bildt formulerade det då Solidaritetspriset delades ut till krimtatarernas ledare Mustafa Dzhemilev vid en ceremoni i Warzawa.

Grattis Polen till tjugofem år i frihet.

(David Lindén)

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Det gick perfekt i Polen

  1. Tack för det välskrivna inlägget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s