Klagandets politik får konsekvenser

När Almedalsveckan lider mot sitt slut är det dags att konstatera något ytterst oroväckande. Det finns rasism inom svensk vänster. Inte en uttalad sådan, men en tendens att avspisa motståndare och deras analys på grund av utseende. Antingen handlar det om ”vita, kränkta män” eller att en person inte förstår sitt eget bästa då denne är ”en del av vithetsnormen”.

Ett resonemang som i sin skrämmande enkelhet är en direkt återspegling av hur den andra sidan använder uttrycket ”politiskt korrekt” för att avspisa alla former av kritik och mothugg.

Detta är dock inte bara ett svenskt fenomen, och om man för en gångs skull höjer näsan och gör internationella jämförelser, ser man att den svenska debatten är en reflektion om än ytterst mild sådan av en rådande internationell trend.

Fenomenet har av National Security Studies-professorn Michael J. Mazar vid National War College i USA döpts till ”the politics of grievance” i svensk översättning ungefär kränkthetens eller klagandets politik, och är som tydligast i Mellanöstern och Asien.

Gemensamt för dem som utnyttjar kränkthetens politik som ett redskap i debatten, är en bärande berättelse om att historien är en kamp mellan goda och onda krafter samt att den egna gruppen har skadats av en annan grupp som man tycker illa om. Det kan vara invandrare, västerländsk imperialism, USA eller det ondskefulla majoritetssamhället.

I Sverige är det främst ”invandrare” och ”vithetsnormen” som blivit synonymt med denna mytomspunna fiendegrupp. Ett tankesätt som internationellt har fått så pass allvarliga konsekvenser att man för första gången på årtionden har bevittnat hur demokratiska friheter är på tillbakagång.

Democracy

I studien Democracy in Retreat: The Revolt of the Middle Class and the Worldwide Decline of Representantive Government (Yale University Press, 2014) går författaren Joshua Kurlantzick, som är senior fellow vid The Council on Foreign Relations, så pass långt att han talar om en global ”frihetsreccesion”.

Förvisso går det inte att helt ut applicera situationen i exempelvis Thailand eller Syrien på svenska förhållanden. Men det tål ändå att tänkas på att resonemanget om ett vitt samhälle som alltid är förtryckande och präglat av en kronisk rasism i grova drag påminner om den offerkultur som odlas av mindre nogräknade extremister över hela världen.

Den slutgiltiga konsekvensen kan bli en draksådd, som man bittert ångrade att man planterade.

(David Lindén)

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s