Halvofficiell Anna Lindh-Akademi väcker frågor

Anna Lindhs Minnesfond_logo

”Sverige har länge haft ett högt anseende internationellt gällande mänskliga rättigheter. Detta tack vare svenska representanter vars ledarskap har präglats av en stark värdegrund och civilkurage. Anna Lindh var en sådan ledare och vi vill verka för att fler arbetar i hennes anda”.

Dessa ord har sagts av socialdemokraternas tidigare partiordförande Mona Sahlin, som idag är ordförande i den minnesfond som bildades efter att hennes nära vän utrikesministern Anna Lindh mördades 2003. Fonden ska nu i samarbete med Malmö Högskola och Svenska PostkodLotteriet starta en Anna Lindh-Akademi som efter årsskiftet ska utbilda aktörer från politik, offentligheten och näringslivet i mänskliga rättigheter. Det ligger också nära till hands att undra om det är en slump att ”vallokomotivet” Margot Wallström jobbar åt PostkodLotteriet.

Förvisso drivs minnesfonden som en ”partipolitiskt obunden stiftelse” och det är inte ovanligt att privata aktörer finansierar donationer vid högskolor och universitet. Bland annat har IKEA finansierat en professur vid Linnéuniversitet i Kalmar, och Göteborgs-Posten grundade tillsammans med Göteborgs Universitet Medieakademin 1997. Men dessa initiativ skiljer sig från samarbetet mellan Anna Lindh-akademin och Malmö Högskola, då det där inte verkar finnas klara skiljelinjer var den enes inflytande slutar och den andres börjar.

Några berättigade frågor är bland annat hur eleverna till Akademin ska utses och vad som händer om Högskolan landar i en annan slutsats än Anna Lindhs Minnesfond? Skillnaden på normal privatfinansierad forskning är att donationen innebär att donatorn överlåter utbildningsansvaret till den högskola eller det universitet som får pengarna.

Förhållandet mellan Malmö Högskola och Anna Lindh-Akademien verkar istället vara halvofficiellt, med syftet att minnesfonden kan låna lite av högskolans forskningsrykte. Detta trots att Minnesfonden fortfarande har nära och aktiva band med Socialdemokraterna, och däri finns också en större problematik. Ty fri forskning är självklart beroende av externa aktörer, men det gäller att universiteten och högskolorna markerar kraftigt mot extern påverkan som i värsta fall vill använda institutionerna till ideologiproduktion.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s