”Marken Brinner”, eller var det Radioteatern?

MALIN AXELSSON

(Malin Axelsson, rykande het dramatiker? FOTO TT)

I en underhållande essä med rubriken ”En knapptryckares bekännelse” i magasinet NEO analyserar Svenska Dagbladets tidigare politiske redaktör Mats Johansson sin tid som moderat riksdagsledamot. Han blev själv politiskt aktiv 1968 och sitt politiska uppvaknande beskriver han som en tid ”då extremvänstern ockuperade sin egen studentkår i Stockholm” för att sedan dra vidare till ”TV2 som de ockuperar fortfarande”. Men till TV2 kan också läggas den kreativa eller ”fria” teatersektorn, som fortfarande verkar vara ockuperad av en vänster som anser sig vara fri så länge som just den egna teatern fick maximalt med skattepengar.

Inte minst inom public service där Radioteatern under den nyss avgångna chefen Stina Oscarson sjösatte produktioner som följetången Världshistorien. En serie som, välvilligt tolkad, kunde liknas vid 1970-talets alternativa teater, där alla med någon form av världslig auktoritet sågs som borgarklassens förlängda förrädararm. Och med sedvanliga applåder från Aftonbladets rödmärkta kultursida.

När Oscarsons efterträdare nu utsetts visade det sig också att Radioteatern ska fortsätta i samma spår av omodern radikalitet. Från och med februari 2015 kommer den nya konstnärliga ledaren nämligen heta Malin Axelsson. Hon är i dag chef för Ung scen/öst och kommer enligt SR:s samhälle – och dramachef Louise Welander att vara en ledare ”som förmår lyfta in samtidens mest brännande frågor i teatern”.

En motivering så god som någon, kan tyckas.

Men då glömmer man att Ung scen/öst inte riktigt nådde ända fram när det gällde att för sin publik ”lyfta in samtidens mest brännande frågor”. Deras föreställning Marken Brinner som handlade om upploppen i Husby stängdes på ensemblens begäran då skådespelarna, enligt ett framträdande i Studio 1, ansågs sig ha varit utsatta för rasism från publikens sida. Nu var det dock så att publiken, som både bestod av gymnasieungdomar och fältassistenter med vana att jobba mot rasism inte ansåg att detta var fallet. De tyckte däremot att pjäsen var högst obalanserad, för att inte säga hatisk, och flera instanser har avbrutit samarbetet med Ung scen/öst på grund av detta.

Nu har teaterns ledare blivit befordrad och det är troligt att hon i sitt nya jobb tar med sig sitt tidigare tankegods, eller de tankefigurer om att Sverige är djupt orättvist och rasistiskt, som många i identitetsvänstern gärna marknadsför. Det är dessutom troligt att hon inte kommer få några kritiska frågor från landets kulturjournalister. Men då kan man i alla fall ställa en berättigad fråga:

Om publiken upplevde Marken Brinner som en obalanserad pjäs och skådespelarna publiken som rasistisk, måste inte också publiken få äga sin upplevelse och ha rätt att föra ut den?

Sveriges Radio ska ju trots allt vara opartisk, och förvisso kan man låta marken brinna, men kanske helst inte Radiohuset.

(David Lindén)

Advertisements

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “”Marken Brinner”, eller var det Radioteatern?

  1. Björn Lundell

    Att döma av rapporteringen: Sämsta möjliga plakatteater. Liknar 70-talets vänsterpolitiska teater, som dock hade sina poänger. När historien upprepar sig blir det till en olustig komedi. Inte roligt alls.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s