Tag Archives: Afrosvenskarnas riksförbund

Låt Hübinette försvinna med rasbergeppet, Ullenhag

vithet

Äntligen! Det är så varje antirasist bör hälsa nyheten om att regeringen tillsätter en utredning som syftar till att ta bort rasbegreppet från svensk lagstiftning. För det var verkligen på tiden att modernisera bort resterna av det sena 1800-talets kvasibiologi om raser, och att dessa raser skulle ha olika egenskaper eller behöva utsättas för särbehandling.

Rasism är något som drabbar människor och inte alla med en specifik hudfärg.

Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) sammanfattade det hela så här:

”Vi vet att det egentligen inte finns olika mänskliga raser. Vi vet också att den grundläggande delen av rasismen handlar om att man tror att det finns olika raser, att rastillhörigheten gör att man beter sig på ett visst sätt, och att vissa raser är överlägsna andra”.

Men hans resonemang ogillades självklart av ordföranden för lobbyorganisation Afrosvenskarnas Riksförbund, Zakaria Zouhir, som också är verksam inom Vänsterpartiet. Zouhir menade att strävan efter ett färglöst samhälle är att ”sopa det här under den blågula mattan och låtsas som att vi inte har rasism i samhället”. Det verkar dock ha undgått honom att vi väldigt ofta debatterar rasism, och att väldigt få förnekar att sådant inte finns.

Så lite tillspetsat skulle man kunna säga att Afrosvenskarnas Riksförbund i nuläget hellre vill tvåla till regeringen eller anmäla ”fördomsfria” bakverk än att bekämpa rasismen.

Erik Ullenhag har dock en del kvar innan han har bevisat att han inte söker alliera sig med den identitetsvänstern som i mångt och mycket reflekterar rasisternas egen retorik. Det första han borde göra är att rejält distansera sig från hans tidigare utredare, Tobias Hübinette, som är en av de starkaste ras – och indelningsförespråkarna som just nu får utrymme i debatten.

Förutom att vilja utmåla sina motståndare som rasister, och om de inte fungerar påpeka att de haft rasistiska släktingar, så är Hübinette tidigare aktiv i våldsorganisation Antifascistisk Aktion (AFA). Han har även påstått att etniskt europeiska män som gifter sig med asiater lider av pedofila böjelser och att internationell adoption kan liknas vid slavhandel.

Att Ullenhag anlitade honom var ett fatalt misslyckande, men att han nu vill ha bort rasbegreppet tyder, förhoppningsvis, på att han lärt sig en läxa.

(David Lindén)

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Afrofobin och godhetens demagogi

afro

Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder fobi att man hyser en tvångsartad rädsla eller ängslan inför vissa bestämda saker, människor eller situationer. Om man således lider av afrofobi skulle det innebära en tvångsartad rädsla eller ängslan inför individer vars ursprung stammar från söder om Sahara. Detta är en viktig definition då Sverige präglas av ”växande afrofobi” enligt en rapport som författats av Mångkulturellt Centrum i Botkyrka

Vad rapportförfattarna inte nämner är att andelen hatbrott förvisso ökat, men i en så liten skala ”att nivån kan betraktas som i stort sett oförändrad” enligt Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) sammanställning för 2013. Som dessutom poängterade att den mest oroande ökningen gällde antisemitiska hatbrott i Skåneregionen.

DN debatt har rapportförfattarna också fått utrymme för att plädera för att regeringen måste ta de afrofobiska hatbrotten på allvar. Det är i sig en uppmaning som få torde ha invändningar emot, men det är också anmärkningsvärt att de i sin iver att bevisa sin tes torgför anekdotiska påståenden som sanningar.

Det finns inga bevis för att ”koloniala tankemönster” skulle vara utbrett inom svensk kultur. Om man bortser från Pippi Långstrumps numera ökände sjökaptenspappa är det nämligen svårt att hitta detta ”koloniala tankemönster” av den enkla anledningen att Sverige inte var en viktig kolonialmakt. Men det vill författarna också göra gällande då de hävdar att Sverige spelade en ”aktiv roll” i slavhandeln på 1600-talet samt påpekar att Sverige också hade en koloni i Västindien.

Förvisso handlade Sverige med slavar, men det var i ytterst liten skala om man jämför med Storbritannien, Holland eller Frankrike och det finns därför inte fog för att hävda att Sverige har ett kolonialt tankesätt. Att vidare påstå att vår roll i den koloniala historien skulle vara glömd är ett tecken på att man inte läst historia. En lämplig introduktion till ämnet är professor Dick Harrisons trilogi Slaveri som började ges ut 2007 som utförligt behandlar också den svenska slavhandeln.

Tidigare har organisationen Afrosvenskarnas Riksförbund som stödjer rapporten gjort sig kända för att i Prideparaden ha misstagit en pirat för rasism och en av rapportförfattarna Tobias Hübinette har menat att DN:s krönikör Richard Schwartz skulle ha ondska i blodet då hans farbror var nazist under andra världskriget. Lyckligtvis är denna rapport inte ett exempel på liknande övertramp, utan snarare på vad som kan betraktas som godhetens demagogi.

För att uppnå ett gott syfte – bekämpa rasismen – är man beredd att tillgripa halvsanningar och insinuationer för att med hjälp av en kollektiv skuldkänsla förmå regeringen att uppmärksamma hatbrott mot svenskar med afrikanskt ursprung. Ett olyckligt tillvägagångssätt, då en mer sansad debatt på sikt skulle hjälpa den svenska antirasismen.

(David Lindén)

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Smaklöshet är ej rasism

Bild

På senare tid har det blivit populärt att i svensk debatt att inte bara diskutera fördomar, utan också att sätta sig till doms över andra och se fördomar i ageranden som man själv tycker är osmakligt. För några år sedan ville organisationen Centrum mot Rasism förbjuda glassen Nogger Black, då de menade att namnet kunde tolkas som en synonym för ordet neger. Efter det var det en storm mot att konstnären Makode Linde drev med stereotyper vid en installation på Moderna Museet.

Nu har organisationen Afrosvenskarnas riksförbund polisanmält Stockholm Pride för hets mot folkgrupp då det i prideparaden ingick en svartsminkad person som var utklädd till somalisk pirat. Förbundets talesperson Kitimbwa Sabuni motiverar anmälan med att tidigare händelser som Makode Lindes tårta ”rimligen gjort Pridearrangörerna medvetna om den rasistiska sprängkraften i blackface”. Ett uttalande som på samma gång andas elitism och okunskap.

Det är rimligt att fråga sig om Kitimbwa Sabuni har studerat något av den forskningen som finns kring rasism. Litteraturen gör gällande att rasism i mångt och mycket handlar om avsändare, och därför går det inte att dra slutsatsen att Stockholm Pride eller den sminkade deltagaren hade för avsikt att göra narr av personer med afrikanskt utseende. Om man mot förmodan skulle dra den slutsatsen öppnar man upp för att i allt större utsträckning tillämpa censur. Ty nästa steg borde rimligen vara att förbjuda all form av gycklande som innefattar grupper såsom asiater, tyskar och norrmän. Eller varför inte svenska kvinnor, som ofta får höra att de är lättfotade och partysugna när de befinner sig utomlands?

Att Afrosvenskarnas riksförbunds försöker bli smakdomare devalverar inte bara betydelsen av brottet hets mot folkgrupp, utan visar också deras okunskap om svensk historia. Blackfacetraditionen är nämligen inte svensk utan anglosaxisk. Den uppstod i södra USA och i Storbritannien, då vi i Sverige hade alltför få invandrare med afrikanskt utseende för att lägga märke till dem. Vill man applicera den i svensk debatt begår man därför ett intellektuellt tankefel. Det som ska diskuteras i Sverige är vanlig rasism då vi varken har amerikanska eller brittiska traditioner.

Kampen mot fördomar är ytterst viktig. Men för att den ska föras framgångsrikt måste också ett visst mått av trygghet tillåtas. Man måste förstå när avsändaren är rasistisk, humoristisk eller likt Makode Linde vill spela andra människors fördomar. Om man däremot ständigt hotar med polisanmälningar hjälper man de riktiga rasisterna, och tyvärr har Afrosvenskarnas riksförbund nu gjort detta.

(David Lindén)

3 kommentarer

Filed under Uncategorized