Etikettarkiv: Anders Borg

Omvärlden vill att Alliansen sitter kvar

WEB_INRIKES

(Kris i världen kräver stabil regering, Foto TT)

”Den svenska regeringen borde vara stolt”. Så lyder ingressen i en artikel om det svenska valet publicerad i tidningen New York Times. Valet på söndag har också rönt stor internationell uppmärksamhet, då ”folk runt om i världen ser Sverige som en förebild att sträva efter, som speglar hur folk vill ha det i framtiden med ett utbyggt socialt skyddsnät, relativt fridfulla gator och generell välfärd” för att citera Peter Harmsen som är chef för den franska nyhetsbyrån AFP:s Stockholmskontor.

Om valresultatet skulle bestämmas genom att läsa utländska tidningar skulle Alliansregeringen få ett förnyat förtroende. Jämfört med stora delar av Europa har man klarat den ekonomiska krisen väldigt bra, skattesänkningarna sedan 2006 har gett medborgarna nästan en månadslön mer i plånboken och trots dessa har intäkterna till statskassan ökat.

Dessutom spelar Sverige en aktiv internationell roll, och kan ses som en av de mäktigaste EU-länderna om man ser till landets yta. Om detta vittnar inte minst Barack Obamas Sverigebesök förra året.

Men omvärlden vinner inga val, och det har man sett i valrörelsen. De rödgröna försöker sätta bilden att något ”har gått sönder”, och detta trots att Sverige i skenet av den värsta krisen sedan 1930-talet bör ses som ovanligt helt.

Nu på valrörelsens sista dag bör väljarna höja blicken och våga se bortom den snäva nationella horisonten. Hittills har vi klarat oss bra, och med ett sådant världsläge är det enda rimliga att ge Alliansen fortsatt förtroende.

Man ändrar inte ett vinnande lag.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Vämjeligt, Åsa Linderborg

Bildt och Borg

Missförstånd är en del av det politiska spelet, men att döma av reaktionerna på dagens presskonferens med utrikesminister Carl Bildt och finansminister Anders Borg där de redogjorde för världsläget tycks alla hämningar ha släppt hos delar av den svenska vänstern.

När Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg raljerar över Bildts påpekande om att det inte är ”vi som har hittat på terrorn i Irak” nådde hon ett bottenrekord, vilket inte vill säga lite eftersom hon grät när Berlinmuren föll och nyligen propagerade för att vi behövde ”en tredje ståndpunkt” i konflikten med despoten Vladimir Putin.

Västvärlden skapade inte mördarbandet IS som halshugger journalister. Förvisso var USA:s invasion 2003 och efterföljande ockupation felaktigt motiverad, dåligt planlagt och – katastrofalt – genomförd. Men det är inte västvärldens fel att IS nu genomför ett folkmord.

Att dessutom implicit önska tillbaka Saddam Hussein, vilket Linderborg gör är rent ut sagt vämjeligt. Hussein var en mördare och det är naturligt att tomrummet efter hans skräckvälde bidragit till att religiösa minoriteter han svårt att komma överens.

Den moderna staten Irak skapades av britterna efter andra världskriget, men inte heller de kan skyllas för instabiliteten. För de tog över Ottomanernas styre vilka i flera sekler underblåste rivaliteten mellan de olika stammarna. Detta bör man förstå om man ska uttala sig om Irakkonflikten, och man ska vara ytterst försiktig med att fördela skuldbördan på enskilda individer.

Men när Irak på 1960-talet blev socialistisk diktatur under ledning av Baathpartiet fanns det dock svenskar som hejade på utvecklingen. En av dessa var Jan Guillou som tillsammans med Marina Stagh 1977 gav ut hyllningsboken Irak – det nya Arabien. Där skildras ”presidenten” Ahmad Hassan al-Bakr i lyriska ordalag, och hans vicepresident hette Saddam Hussein.

Guillou är sedan länge populär medarbetare på Aftonbladets kultursida.

(David Lindén)

3 kommentarer

Under Uncategorized

Moderaterna: Gjorde de vad de lovade?

Reine Feldt

Det var väntat att SVT:s dokumentär ”Moderaterna: Vi gjorde vad vi lovade” skulle ha karaktär av återblick och bokslut. Intervjuer med före detta ministrar och medarbetare varvades med filmklipp från valvakor och med tal och anföranden av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.

Vad som också var värt att notera är att den tidigare riksdagsmannen Rolf K Nilsson, som länge varit kritisk mot partiledningen, lät sig intervjuas vid galgbacken i Visby för att, troligtvis omedvetet, illustrera känslan av bokslut.

Faktum kvarstår dock: de nya Moderaterna har varit historiska i det faktum att de åstadkommit ett borgerligt samarbete och i stort har de också infriat sina löften. Väljarna har fått mer över i plånboken och svenska folket gillar avdrag samt valfrihet. Dessutom har man på ett föredömligt sett hanterat finanskrisen 2008, och det är ett tecken på att främst Anders Borg mindes bankkrisen 1992.

Att FAS 3 inte blev ”den hit som vi hade väntat oss” för att citera tidigare arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, som också medverkar i programmet, har lika mycket att göra med finanskrisen som med massiva attacker från både motståndare och massmedia. Reformen behöver ses över och kontinuerligt granskas, men ingenting säger att det kommer ske en positiv förändring om man tillämpar en 90-dagarsgaranti som Socialdemokraterna har föreslagit.

Ett förslag som prövades under regeringen Persson men då som en 100-dagarsgaranti.

Dessutom är det långt ifrån hugget i sten att det blir regeringsskifte efter valet, även om opinionssiffrorna pekar i den riktningen. Programmets analys av de Nya Moderaterna kan därför sägas vara för tidig, då det innehöll för mycket spekulationer och gissningar. Precis som det föregående programmet om Socialdemokraterna som hade det övergripande temat att de i höst skulle återvända till makten.

Trots sina brister är dokumentären sevärd då den porträtterar ett av svensk politiks mest intressanta skeenden. Att Moderaterna klarade av att få väljarnas förtroende under flera mandatperioder och – kanske viktigast av allt – att de borgerliga partierna höll sams i en koalitionsregering.

I höst är rollerna ombytta och lär så förbli då Stefan Löfven konsekvent har undvikit att presentera ett regeringsunderlag.

Dokumentären Moderaterna: Vi gjorde vad vi lovad sänds i SVT 1 20.00

(David Lindén)

1 kommentar

Under Uncategorized

Kortsiktigt studentsvassande, Reinfeldt

reinfeldt-sedlar

Det var väntat att många skulle reagera på finansminister Anders Borgs föreslagna ”skatteväxling” som hade inneburit att en höjning av studielånet på 1000 kr byttes mot en sänkning av studiebidraget med 300 kr. Ett förslag som kritikerna valde att se som studentfientligt. Trots att det de facto ställde mer resurser till studenternas förfogande.

Så när Fredrik Reinfeldt annonserade att man inte skulle genomföra detta var det inte bara de rödgröna som vunnit en politisk seger, utan även den politiska populismen som fått vatten på sin kvarn.

För om man hade haft tillräckligt med politiskt mod hade man kunnat rida ut stormen som mest yttrade sig i form av obekväma frågor när statsminister besökte Uppsala. Men nu valde man istället att ytterligare höja skatten på tobak, alkohol och bensin.

Anledningen till att man gav upp är troligtvis att man inte såg detta som en politisk strid som man kunde vinna, vilket är synd. Ty man hade kunnat ta tillfället i akt och påpeka att det finns andra centrala problem i svensk utbildning som både universitet och regering borde försöka fokusera på för att i längden motverka.

Ett sådant är att det numera bara finns ett svensk universitet – Karolinska Institutet – på tidningen Times prestigefulla lista över universitet med gott rykte. Förvisso ingenting som den enskilde studenten kan påverka, men ändå tjänar på att vara medveten om i diskussioner med universitetsledningen och politiker.

Tyvärr har många, inklusive utbildningsminister Jan Björklund, avfärdat rankningen med att det enkom handlar om prestige och att engelskspråkiga universitet därför har inbyggda fördelar. En invändning som stämmer och som samtidigt är irrelevant. För om svenska studenter skall kunna hävda sig på en global arbetsmarknad måste svenska universitet vara så pass respekterade att en examen leder till anställning.

Ett gott rykte skapas genom långsiktighet och att ställa krav på studenterna. Det handlar också om att garantera deras finansiering och till viss mån få dem att återgälda detta när de är ute på arbetsmarknaden. Sålunda hade höjt studielån i kombination med sänkt bidrag varit ett steg i rätt riktning. Nu valde man istället att lyssna på högljudda mediekritiker och inte fokusera på framtiden.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Rosengren rättrådig om näringslivet

bjorn

På senare tid har det varit inne att i den politiska debatten imitera – eller ”leka” – 1970-tal.

Alla problem skylls på det faktum att det finns privatägda företag inom välfärdssektorn och den tid när vi enkom hade kommunala skolor, ålderdomshem och hemtjänst utmålas med ett romantiskt skimmer. Detta trots att det alltid funnits problem, men att de idag rapporteras med större frekvens i medierna.

Inom kulturdebatten är det också inne att blicka tillbaka. På Maximteatern i Stockholm kan Fredrik Lindström och Henrik Schyffert ondgöra sig över att de båda anser sig tjäna för mycket pengar och därmed söka uppmuntra till någon sorts ”civilisationskritik”. En kafferepsfilosofi som även förfäktas av debattören Nina Björk och som gett henne det ansedda Harry Martinssonpriset då priskommittén ansåg att hon verkade i ”Martinssons anda”.

Resonemanget påminner om hur Rom-klubben på 1960- och 70-talet varnade för jordens kommande ”överbefolkning”, vilken aldrig inträffade.

Precis som på 1970-talet avspeglas dessa trender i den politiska debatten. Stefan Löfven överväger att på allvar bilda regering med Vänsterpartiet och därmed överge Socialdemokraternas stolta målsättning att alltid ”hålla rent åt vänster”. Borgerliga politiker är inte heller immuna och har dessutom visat tecken på att de inte vill vara det. Finansminister Anders Borg hotar öppet med lagstadgad kvotering i bolagsstyrelser och integrationsminister Erik Ullenhag har anlitat lobbyorganisationen Centrum mot Rasism för att skriva rapporter om integration.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är inne att kritisera att man har det för bra, inne att kritisera näringslivet och inne att förfäkta det diffusa uttrycket ”normkritik”. Tyvärr avspeglas trenderna också i politiken och det var därför befriande att se SVT:s Min Sanning med f.d. S-ministern Björn Rosengren.

Han var dock inte populär som minister och innan dess fick han sluta som TCO-ordförande efter ett besök på Strippklubben Tabu. Han blev dessutom än mindre populär när han efter sin ministertid blev rådgivare till företaget Kinnevik. Men det var därför som det var intressant att lyssna på hans samtal med programledaren Anna Hedenmo.

Ty Rosengren som verkat inom både fack, stat och näringsliv vågade försvara näringslivet. Han påpekade nämligen att företag skapar mervärde. Och att man gör det när det är lugnt på arbetsmarknaden. På det hela taget ett budskap som både borgerliga och socialdemokrater borde ta till sig då man i nuläget måste slåss för ett fritt näringsliv.

Ett första steg i den kampen är att lyssna på en socialdemokrat som inser att också näringslivet är viktigt.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Alliansfritt: Skriv under för sänkt stöd?

Förvisso fanns det en del att invända mot, när finansminister Anders Borg penas-del-joven-wertherpresenterade regeringens nya ekonomiska politik. Det mest – ideologiskt – uppseendeväckande var att man slopar avdraget för privata pensionsförsäkringar. Visserligen en liten detalj som kan motiveras med att det gynnar höginkomsttagare, men även en signal om att man inte längre ser det som angeläget att stimulera privat sparande. En idé som annars varit bärande inom Moderaterna och borgerligheten alltsedan Gösta Bohman lanserade konceptet ”folkkapitalism” på 1970-talet.

 Det som dock fått mest uppmärksamhet är att man bestämt sig för att sänka studiebidraget till landets studenter med 300 kr per månad, samtidigt som det disponibla lånebeloppet höjs med 1000 kr för samma period. Således är detta inte en sänkning utan en höjning av det belopp som kommer att stå till studentens befogande.

Trots detta betraktas det som en nedskärning, och anledningen till detta är att det handlar om ett lån som måste betalas tillbaka. Men vad motståndarna glömmer är att studielån har förmånliga villkor och att återbetalningsbeloppet höjs i takt med inkomst.

Det är alltså höginkomsttagare som får betala mest och det innebär en klar förbättring jämfört med dagens system, då rika studenter kan nöja sig med att använda studiebidraget. Vidare bör poängteras att svensk universitetsutbildning är bland den mest generösa i världen – och att den inte är gratis, men avgiftsfri. Tack vare systemet med studielån kan de flesta läsa vidare och den bärande bjälken i detta system är att människor senare betalar tillbaka sitt lån.

Att som Socialdemokraterna och Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) påstå att svenska studenter har det kärvt är därför att fara med osanning. Socialdemokraterna ser här en fråga att plocka politiska poäng på och lobbyorganisationen SFS har som affärsidé att påstå att alla studenter lider lika svårt som Goethes Den Unge Werther.

Vad som dessutom är anmärkningsvärt och – nästan – komiskt är att den politiska kampanjsidan Alliansfritt har startat en namninsamling mot sänkningen av bidraget. De verkar inte ha förstått vad Anders Borg sade på presskonferensen, eller så handlar det mer om att smutskasta Alliansen än att värna om landets studenter.

(David Lindén)

2 kommentarer

Under Uncategorized

Märkligt sätt att visa oro

Om man ska säga något positivt om Magdalena Anderssons ganska långa och inte så medryckande presentation av socialdemokraternas budgetmotion så var det att hon ändå visade ett stort engagemang för ungdomsarbetslösheten. Det är uppenbart att Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson är djupt bekymrad över att så många unga är arbetslösa. Desto märkligare då att den politik hon företräder innebär en stor ökad skattebörda just för unga.

Man kan ha olika uppfattning om exakt hur många nya jobb som halveringen av arbetsgivaravgiften för denna grupp har gett, men ingen kan på allvar mena att 14 miljarder kronor i skattehöjning på ungas jobb inte skulle ha stor effekt. Eller att det skulle kompenseras av de andra, mycket mindre, satsningarna som partiet vill göra.

”Skattechock” kallade Anders Borg det, och även om just ”chock” är ett ganska missbrukat ord överlag är det ganska passande i det här fallet.
Själv använder förstås inte Magdalena Andersson det ordet, utan talar om en förändring som ”haft tveksam effekt och att det är en dyr ordning.”

I just det där olika sättet att beskriva saker ligger också en stor skillnad mellan Magdalena Andersson och Anders Borg. Medan Anderssons Sverige är en nation på dekis, visar Borg upp bilden av ett land som står stabilt i en värld där många andra krisar.

 Ekonomerna Borg och Andersson är båda noga med siffror, så att beslå någon av dem för att fara osanning ska inte gå. Istället är den viktiga frågan vilka siffror som är relevanta och vilka jämförelser som spelar roll.

Olika väljare svarar olika på det. Men den har mest att vinna som kan beskriva en verklighet som väljarna känner igen sig i.

I tisdagens BT skriver vi på ledarsidan ännu en gång om ungdomsarbetslösheten, och om hur dagens debatt snedvrider proportionerna på problemet.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized