Tag Archives: Antisemitism

Musikhjälpen lånar ut sig till antisemiter

WEB_INRIKES

(Blandar man in Rotschilds och Israel i samma resonemang är det lätt att bli antisemit, FOTO TT)

Just nu pågår insamlingen Musikhjälpen som funnits sedan 2008 i regi av Sveriges Radio. I år samlar man in pengar till bekämpningen av HIV/AIDS och stora delar av artistelit har ställt sig till förfogande. Det är bra eftersom både insamlingen och ett ökat fokus behövs. Många förknippar sjukdomen HIV/AIDS med 1980-talet och de flesta tror definitivt inte att det är något som ”drabbar mig”.

Men det är högst anmärkningsvärt att Musikhjälpen valt att anlita hip-hop artisten Daniel Monserrat som är allmänt känd som Dani M. Han har spridit konspirationsteorin om att Israel låg bakom attacken på World Trade Center 2001. Dessutom hävdar han att ”i stort sett hela världsmedia styrs av Israel” samt att ”familjen Rothschilds” har ”monopol på nyheterna”, vilket i sig är konstigt med tanke på att dessa driver en relativt liten privatbank.

Uttalanden som har uppmärksammats av Stiftelsen Expo och Svenska Kommitteen mot antisemitism. Men Dani M försvarade sig då med att han minsann hade judiska ”vänner”, vilket låter ännu konstigare då dessa skulle ha svårt för en renodlad antisemit. Dessutom går det att fråga sig varför han har tagits till nåder av Musikhjälpen då detta bland artister anses vara ett prestigeprojekt. En liknande händelse inträffade i början av 1990-talet när Bert Karlsson sparkades ur Bengt Bedrups TV-lag på grund av att Karlsson vid denna tid distribuerade det rasistiska bandet Ultima Thules skivor.

Kan det helt enkelt vara så att Dani M och hans kollega rapparen Sebbe Staxx, vilken bland annat skrek ”fuck Expo” i en P3-sänding där Dani M skulle tala ut hos Ametist Azordegan, tolereras för att det är skillnad på folk och folk eller snarare på åsikter och åsikter?

En längre sammanfattning av Dani M:s förehavanden finns att läsa här.

(David Lindén)

 

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Förstår MP i Herrljunga vad de lånar sig till?

Nordlund

Jerker Nordlund som manat till ”fredlig nedmontering” av staten Israel och dessutom liknat statsbildningen vid en sinnessjukdom får alltså stanna kvar i Miljöpartiet. Men han förstår inte själv varför han fått kritik: ” Jag har fått anklagelser om att vara antisemit, men jag menar att jag kritiserar staten Israel och inte judendomen, det är en viktig skillnad.” Om man torgför myter om att Israel skulle vara en sinnessjuk stat och föreslår att den ska monteras ned, marknadsför man emellertid moderna antisemitiska myter.

Om det hade gällt någon annan stat eller folkgrupp hade det varit oacceptabelt. Men Israel-Palestinakonflikten verkar få människor att intellektuellt tappa huvudet. Elin Hegg som är ordförande för Miljöpartiet i Herrljunga verkar också ta lätt på kritiken mot Nordlund då hon menar att han förvisso inte ska stå som andra namn på listen inför valet, men att man som medlem ”har rätt att tycka saker”.

Slutsatsen blir då att ingen hade haft något problem med Nordlund om det inte varit för att hans uttalande hade uppmärksammats av media.

nazikomplex

Nordlund är inte den ende Miljöpartisten som uttryckt sig förkastligt om Israel. Språkröret för Grön Ungdom i Uppsala, Esra Hacimehmet, hävdar exempelvis att de som anser att Israel har rätt att existera lider av ”nazikomplex”.

Ett uttalande som i sig är grovt rasistiskt och ett bevis på Hacimehmets kunskapsbrist om man betänker att en av Israels närmaste allierade sedan 1950-talet har varit Indien. Samma Hacimehmet har uttalat sig om att hon har utsatts för näthat, men granskar man det hon har skrivit om Israel har hon också bidragit till att göra hatet rumsrent.

Debatten om Israel-Palestina förtjänar saklighet, och inte överord och känslor. Även i Herrljunga. Miljöpartiet borde även tjäna på att ta tag i sina egna extremister, som med rätta kan kallas för gröna khmerer eller ekoantisemiter, i alla fall när det gäller synen på Israel.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Löfvens problem är hans vänner

ImageHandler.ashx

Så kom det äntligen. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvens kommentar till den massiva kritik som han fått utstå på grund av att i lördags uppdaterade sitt facebook-konto med att konstatera det fullt rimliga, nämligen att Israel-Palestinakonflikten är mer komplex än vad många debattglada människor vill göra gällande.

I intervjuer under måndagen märktes det att han var sur, riktigt sur, och han slant lite på tungan när han var ”otroligt bekymrad över den antisionism som finns i en del av kommentarerna”. Det skulle självklart vara antisemitism, och senare ringde hans pressekreterare för att förklara detta.

Men han gjorde rätt när han uttryckte oro, för i vad som skulle kunna vara en legitim Israelkritik finns också riktigt rå antisemitism.

Dessutom kan man undra varför människor blev förbannade över en fullt rimlig analys av läget. Troligtvis är det så att många rödgröna gärna hade velat ha poserande och fördömande samt enhetligt Hamassympatiserande i nuläget. Det är i varje fall vad som kan läsas in i reaktionerna.

Med tanke på att Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt också har gjort klart i Svenska Dagbladet att Israel har ”huvudansvaret” och därmed bortser från det faktum att Hamas är värsta sortens antisemiter, går det att ställa den fullt berättigade frågan om en Vänsterpartist ska få flytta in på UD om det blir rödgrön regering i höst.

Det finns otroligt mycket att kritisera Israel för i nuläget, och det ska en sann vän av landet göra. Men det går inte heller att bortse från att det är två parter i konflikten och att denna ena parten fortfarande har på agendan att utplåna den andre.

Förhoppningsvis kan denna vidriga konflikt följas upp av fredsförhandlingar, men det kräver kompromisser – från båda sidor.

(David Lindén)

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

P4 Jönköping ger plats åt antisemiter?

1366461875_262326544_conspiracy_answer_2_xlarge

Förvisso kan det anses som behjärtansvärt att Sveriges Radio, också lokalt, vill uppmärksamma internationella nyheter. Men precis som med andra journalistiska frågor gäller det att läsa på, och utifrån funna fakta besluta om publicering. Tyvärr verkar det som om någonting denna gång brast när det gällde det sistnämnda.

Den amerikanske medborgaren Christopher Bollyn som bor med sin familj i Huskvarna titulerar sig journalist och påstår att han varit tvungen att fly sitt hemland på grund av att han ”upptäckt” hur det ligger till med terrordåden i New York den 11 september 2001. Men det är – förlov sagt – en sanning med modifikation, och det är ytterst anmärkningsvärt att P4 Jönköping bestämde sig för att ge honom utrymme i en intervju den 24 februari.

Bollyn är varken dissident, sanningssökare eller journalist utan vad man i USA kallar för en ”9/11 Truther” – en konspirationsteoretiker som hävdar att terrordåden begicks av antingen USA:s regering eller en judisk världskonspiration under ledning av bankfamiljen Rothchild.

I Sverige finns det liknande rättshaverister, men de brukar anse att Olof Palme sköts av sin fru eller att fartyget Estonia egentligen smugglade vapen åt Ryssland,

Om P4 Jönköping hade gjort efterforskningar hade de även upptäckt att Bollyn är långt ifrån en seriös journalist. Han har bland annat medverkat i tidningen The American Free Press, vilket den ansedda antirasism organisationen The Southern Poverty Law Center klassificerat som en hatgrupp och i samband med finanskrisen 2008 skrev han en artikel om hur den förutnämnda bankfamiljen Rotchilds deltog i ”plundringen av Island”. På hans hemsida finns även en artikel om att ”judarna skapade Obama”.

Man kan därför fråga sig varför Sveriges Radio låter Bollyn komma till tals i en intervjusituation?

Förhoppningsvis var dock detta ett misstag som kan skyllas på viljan att presentera unikt material. Men om så inte är fallet öppnar det upp för en rad ”sanningssökare” som exempelvis dem som ifrågasätter ”förintelsen”.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Tröstkram eller Judaskyss?

WEB_INRIKES

Ett märkligt ögonblick på kongressen. En kram, en kyss. Vad var det som hände?

Hur kom det sig att Ylva Johansson, Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson, inte fick plats i partistyrelsen medan Omar Mustafa, som umgås med antisemiter och homofober, välkomnades med öppna armar?

En bra fråga – förutsatt att den hänger ihop. Det är inte alldeles givet att så är fallet.

Att partiet insett att man måste göra något åt den ”vithetsnorm” som Håkan Juholt införde under sin korta tid som partiordförande, var uppenbart. Det går inte att desperat ragga röster i Botkyrka, på Norrby eller i Biskopsgården om partiet som knackar på dörren framstår lika etniskt och religiöst diversifierat som en sockenstämma i Knohult på 50-talet. Därför kom säkert Stockholms nominering av Mustafa, som också är ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, som vårsol i midvinterkylan.

Det som nu riskerar att visa sig vara det sämsta av val som partiet kunde ha gjort, är snarare konsekvensen att socialdemokratiska valberedningar på den här nivån befolkas av individer som inte är lämpade för den grannlaga uppgiften. Minns Berit Andnors insats som ordförande för den valberedning som kom fram till att det bästa för partiet var att välja Mustaschmannen från Oskarshamn.

Att den arbetsmarknadspolitiska talespersonen valdes bort, trots att Stefan Löfven sagt ifrån att det är jobben som gäller, ger ett förvirrat och motsägelsefullt intryck. Lite som med skolvetot, där Löfven gör allt för att distansera sig från beslutet men där partivänstern gör det tydligt att man verkligen menar vad man säger.

Kanske är det trots allt i skolfrågan som man ska leta efter orsaken till Johanssons frånfälle? Och i dess förläning, även regeringsfrågan.

Ska Löfven kunna bilda regering efter en eventuell valvinst torde det vara med Vänsterpartiet som partner. Då går det inte att ha kvar den före detta vänsterpartisten Ylva Johansson, som 1989 tvingade fram en omsvängning när det gällde frågan om att kommunalisera skolan. Det var i förhandlingarna med Göran Persson som Johanssons kompromiss tvingade partiet till ett ödesdigert åsiktsbyte.

Nu talar Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt om att förstatliga skolan. Han backas upp av sin utmanare Rossana Dinamarca. Och med tanke på att Sjöstedt har lovat att partimedlemmarna ska få bestämma om hur och på vilka villkor som v ska samarbeta med s, så är det troligt att Löfven uppfattat signalerna att det är största möjliga lyhördhet som gäller.

Så innan partiet piskar på Göran Perssons eftermäle måste man således öva sig genom att pissa på Ylva Johanssons person.

Kan det vara så? Det känns lite långsökt.

Men i ljuset av dagens socialdemokratiska skoldebatt är allt, bokstavligen allt, möjligt och troligt.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hur långt är det egentligen mellan Ungern och Malmö?

Nyheten om att ledande företrädare för det ungerska nyfascistiska partiet Jobbik har bett regeringen att upprätta listor på judar i landet, väcker inte bara vrede och avsky. Det påminner också omvärlden om Ungerns historiska skuld när det gäller den ingrodda antisemitism som var – och uppenbarligen ännu är – förhärskande i landet.

Mellan 500.000 och 600.000 ungerska judar mördades under Förintelsen. Många ungrare var den tyska nazistregimen behjälplig i detta mördande.

Att Jobbiks ordförande, Márton Gyönngyösi, i efterhand förtydligade sig och bad sina judiska landsmän om ursäkt för vad han kallade sitt ”ekivoka uttalande”. Men ursäkten var mest en undanflykt. Vad han menat att säga var att han bara var ute efter judar som utgjorde en ”nationell säkerhetsrisk”.

Denna säkerhetsrisk skulle utgöras av judar med såväl israeliskt som ungerskt medborgarskap, inte sällan överlevande offer för Förintelsen och deras anhöriga.

Fördömandena från hela världen har inte låtit vänta på sig. Dock var regeringspartiet Fidesz’ desto sparsammare med ilskan, och nöjde sig med en lam protest. Regeringen är beroende av Jobbiks 40 mandat för att behålla makten.

Men andra krafter i Ungern reagerade med eftertryck. De mest symboliskt laddade protesterna var de av gula davidsstjärnor som oppositionspartiernas ledamöter bar i det ungerska parlamentet dagen efter Jobbiks utspel. István Ujhelyi, vice talman och ledamot av socialistpartiet, sa till media att så visst han var medveten om det ”saknade han judiska rötter, men om Jobbik skulle upptäcka sådana när man kartlade Ungerns judar, skulle jag vara stolt över detta”.

Jobbik med all sin utstuderade antisemitism och sin allmänna främlingsfientlighet avviker ganska så radikalt från andra liknande populistiska och nyfascistiska partier och grupperingar i Europa idag. Partiet är kraftigt pro-palestinskt, medan partier som det holländska Frihetspartiet, med Geert Wilders i spetsen, är uttalat Israelvänliga och islamfientliga. Även franska Front National, som i dag leds av Marine Le Pen, flörtar med Israel och jagar muslimer.

I ljuset av den ungerska historien och Jobbiks antisemitism känns det lite märkligt att ha följt den svenska debatten om kommunalrådet Ilmar Reepalus märkliga uttalanden om judar i Malmö, om deras säkerhet och denna grupps koppling till Israels agerande i Mellanöstern. På frågan om hur staden skulle råda bot mot judehatet i Malmö svarade Reepalu ”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. Istället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.”

Malmös judar var alltså ansvariga för judehatet i den stad där socialdemokraten Reepalu hade makten. Rimligen borde det vara ljusår mellan Ungerns historiska skuld för delaktighet i Förintelsen och en svensk socialdemokrats oförmåga att tala så att han inte blir missförstådd, eller som han själv påstod – att han inte blivit korrekt citerad. Men det hade han, och grodorna fortsatte att hoppa ur munnen i en sådan takt och sådan omfattning att det till slut stod klart för allt fler att det kanske inte bara var grodor.

När han intervjuades i dansk TV om sina uttalanden menade Reepalu att all uppmärksamhet bara visade vem som kontrollerade media.

I det läget blev det svårt att inte ställa frågan om Malmös starke man, socialdemokraten Ilmar Reepalu i själva verket var antisemit?

Kulmen kom när USA:s president Barack Obama skickade sitt sändebud för frågor om antisemitism, Hanna Rosenthal, till Sverige för att tala med Ilmar Reepalu om vad som låg bakom hans ord. Hennes slutsats var att hans språkbruk var antisemitiskt. Reepalu har fått liknande kritik från Judiska centralrådet i Sverige.

Det är ganska långt från Reepalus Malmö till Jobbiks Ungern. Men någonstans längs vägen krymper orden avståndet. I Ungern ligger det öppna våldet inte bara i historien utan finns nära till hands. I Malmö kommer våldet mot judar inte från politiker, och Ilmar Reepalu ränner inte runt på stadens gator och skriker ut antisemitiska slagord eller upprättar listor över ”säkerhetsrisker”.

Ändå känner sig stadens cirka 700 judar inte trygga.

Det hade varit mer begripligt i ett land med Ungerns historia och i en stad där Márton Gyönngyösi hade varit starke man.

Men inte i Sverige, inte i socialdemokratins och Ilmar Reepalus Malmö.

Ändå är det precis så det är.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized