Etikettarkiv: DN

Förväntade reaktioner på Uppdrag Granskning

I gårdagens avsnitt av SVT:s Uppdrag Granskning med under rubriken ”Det goda våldet” granskade Janne Josefsson den vänsterextrema gruppen Revolutionära Fronten (RF). Programmet var en uppföljning till reportaget ”Kampen kräver mer än ord” om nynazistiska Svenska Motståndsrörelsen.

Det faktum att hip-hop artisten Sebbe Staxx från Kartellen medverkade i programmet och försvarade RF:s aktiviteter kan också tjäna som en illustration på att hotet från vänster ursäktas, försvaras och slätas över av många inflytelserika debattörer – till skillnad från det våld som kommer från nazister.   

Es

Det var dessutom intressant att studera hur en del reagerade på gårdagens program, som exempelvis Ali Esbati som är f.d. ordförande i Ung Vänster och nu riksdagsersättare för Vänsterpartiet. Esbati är en flitig twittrare och när Janne Josefsson i ett tidigare programifrågasatte hur svensk barnfattigdom skildras,ansåg Esbati att han endast förtjänade ett ”fuck you”. Men denna gång nöjde han sig med att mena att Josefsson ägnade sig åt ”nazi-apologetism”.  

BnDn52oCQAATESX

En annan som inte heller skrädde orden var musikjournalisten Ametist Azordegan som tyckte att det var dags för Josefsson att komma ut som nazist. Förvisso bör man inte att lägga så pass stor vikt vid hennes analys då den skrevs i affekt, men det är ändå intressant att en person som i en intervju med tidningen Fokus betonade att ”man kan prata och nå även dem som har en mer hatisk världsbild” just den här gången valde att inte lyssna.

Det tredje som var värt att notera är att Dagens Nyheters kulturskribent Malin Ullgren bestämde sig för att helt enkelt avspisa programmet som ”insinuant”, och hävdade att RF:s medlemmar främst är intresserade av våld och inte ideologi. Man kan då ställa sig frågan varför de inte blev vanliga brottslingar, utan har bemödat sig att motivera sitt våld med just politik.

Kanske är det så att de känner sig påhejade av en del människor i offentligen och tycker att de faktiskt gör samhället en tjänst. 

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Är det okej att hata Jan Björklund?

I dag skriver kulturjournalisten Johan Thente en uppföljning av sin tidigare text i DN om vikten av att försöka förstå fenomenet näthat. Förvisso finns det invändningar mot hans resonemang som det faktum att näthat är ett brott som bör beivras innan det förstås och analyseras. Men båda texterna är ändå viktiga, då det gäller att inte snöa in på ett spår och tro att man har alla lösningar när det gäller tonen på nätet. För om man gör detta hamnar man lätt i den fälla som Miljöpartiets språkrör Åsa Romson gick i när hon föreslog att anonymiteten borde avskaffas då det skulle förhindra att ”tjejer kallas hora”. En enögd strategi som påminner om de mindre nogräknade debattörer som upprepar samma sak med tillägget att det enkom handlar om blonda tjejer.

De flesta torde se god ton på nätet som något självklart och många erkänner nog att de ibland har haft inte alltid genomtänkta åsikter om politiker, debattörer och beslutsfattare. Men skillnaden mot näthatarna är att man uttryckt dessa känslor i slutna rum och senare insett att det inte var så genomtänkt att hysa dem.

Alla har någon gång snackat skit och uttryckt sig klumpigt.

Men det är också intressant att studera hur detta skitsnack ibland kläs upp till politisk analys och ett lämpligt fall att granska är åsikterna om utbildningsminister Jan Björklund. Förutom Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och Socialdemokraternas tidigare partiledare Mona Sahlin är han nämligen den politiker som det idag verkar råda frikort att ogilla på ett inte alltid genomtänkt sätt.

MP

Om man som undertecknad roade sig med att granska sociala medier innan och under gårdagens partiledardebatt fick man flera exempel på hur det är okej att offentligt hata Björklund. En av Miljöpartiets kandidater till Europaparlamentet tyckte exempelvis att det var extremt underhållande att någon prytt Björklund med en Hitlermustasch, vilket flera människor ogenerat applåderade. Men det är även värt att notera att flera av dessa människor brukar bli väldigt upprörda om man påpekar något av vänsterpartiets tidigare partiledare – och kanske rödgrön kulturminister in spe – Lars Ohlys verkliga citat om exempelvis diktaturen i Östtyskland.

Maja Ritzman

Vad som emellertid var ännu mer anmärkningsvärt var att den profilerade twittraren Maja Ritzman uttryckte direkt dödshot mot Björklund och fick applåder för det. Det är nämligen påfallande likt hur vissa på 1980-talet beskrev Olof Palme och försvaret kan då som nu sammanfattas i stil med ”han odlar ju hatet helt själv”.

Avslutningsvis borde många därför reflektera kring det faktum att näthatet är reellt, men att det också behövs god ton från alla sidor om det skall förebyggas. Förslagsvis borde självutnämnda revolutionärer lyssna på P1:s dokumentär om komikern Soran Ismails möten med Sverigedemokraten Linus Bylund – ett exempel på att devisen ”jag och du” kan råda också mellan politiska motståndare. För ingen tjänar på uppfattningen om ”vi och dom”.

(David Lindén)

2 kommentarer

Under Uncategorized

Åsa Linderborgs försvar av Sovjet skrämmer

800px-Trzy_krzyze

I dagens DN finns det en intressant kulturdebattartikel av den amerikanske historikern Timothy Snyder, där det påpekas att många i väst med hull och hår har köpt Putins desinformationskampanj när det gäller Ukraina. Snyder som är professor vid Yale universitetet räknas också som en av världens främsta experter när det kommer till öst – och centraleuropas blodbesudlade nutidshistoria. Men Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg håller inte med honom och har därför kommenterat artikeln, med ett eget alster som säger mer om hennes världssyn än om Snyders teser om rysk propaganda.

Likt sin vän Sven Wollter är Åsa Linderborg kommunist och har heller aldrig skämts för detta. Hon grät exempelvis när Berlinmuren föll då Sovjetimperiets sammanbrott gav borgerligheten en chans att ”posera som demokrater”. Men hon är faktiskt historiker i grunden och hennes avhandling om den svenska arbetarrörelsen är bland det bästa som skrivits i ämnet. Därför blir det rent ut sagt tragiskt att hon i sin strävan att motbevisa Snyder hemfaller åt historisk propaganda som kan spåras till Röda Armén under Stalin.

Linderborg söker göra sig lustig över att Snyder driver vad hon kallar ”den originella tesen att Tyskland och Sovjet tillsammans startade andra världskriget”. Men det är inte en hypotes utan en historisk sanning. BT:s Mikael Hermansson har i serien Politikens Platser skildrat hur Hitlers utrikesminister Joachim von Ribbentrop 1939 reste till Moskva för att tillsammans med sin sovjetiske motsvarighet Vjatjeslav Moltov underteckna en icke-aggressionspakt, vilken möjliggjorde Hitlers invasion av Polen.

Att Hitler 1941 valde att invadera också Sovjet var Stalin helt oförberedd på, och det fick honom att gå med i kriget på den demokratiska sidan. Med konsekvensen att hela Östereuropa under flera årtionden hamnade i klorna på vad Linderborg kallar ”real-socialism” och demokratiskt sinnade för diktatur.

Sålunda finns det helt legitima skäl till varför många av Rysslands grannländer hyser det som svensk vänster föraktfullt kallar för ”rysskräck” och därmed agerar nyttiga idioter åt Putin för att citera Smålandspostens ledarskribent Mathias Bred. För övrigt är det intressant att Snyders artikel och Linderborgs svar kom i dag den 5 mars. Det var nämligen just denna dag 1940 som Josef Stalin undertecknade en order om att avrätta polska officerare i vad som idag är känt som Katynmassakrern. Ett illdåd som först skylldes på Nazityskland och som det tog Ryssland femtio år att erkänna.

Man kan undra om också den händelsen fortfarande förnekas av Åsa Linderborg.

(David Lindén)

1 kommentar

Under Uncategorized

En dålig JK-anmälan är tyvärr också en anmälan

hanne_kjoller-400x266Det fortsätter att storma kring DN:s ledarskribent Hanne Kjöllers bok En halv sanning är också en lögn (Brombergs). Vad som från början uppfattades som ett enkelt tolkningsfel, vill nu Kjöllers belackare göra till en av de största smutsskandalerna i svensk historia och ta som ett kvitto på att man inte bör läsa boken överhuvud taget. Nu har dessutom den krögare som i boken felaktigt utpekades som bostads – och inte hyresrättsinnehavare anmält Kjöller till justitiekanslern (JK).

I sin anmälan hävdar kändiskrögaren – som inte kommer att nämnas vid sitt riktiga namn då han i sin anmälan menade att det var ”lätt” att identifiera honom i Kjöllers bok – att hans privatliv har förstörts och att hans vänner ”misstror honom”. Det kan mycket väl vara så, men författaren och förlaget har redan bett om ursäkt för detta.

Under sin långa karriär har kändiskrögaren dessutom gjort sitt bästa för att inte vara anonym. Kjöller hittade honom i ett bostadsreportage i DN, söker man på en legendarisk Stockholmsnattklubb får man veta att han började sin karriär som smörgåsnisse i dess kök och efter att han fick cancerbeskedet har han varit en flitig debattör i bland annat Aftonbladet. Men det ursäktar självklart inte Kjöllers faktafel och hon har också upprepade gånger bett om ursäkt för detta. Förlaget har också lagt in rättelseblad i alla böcker och felet är rättat i nästa upplaga.

Kändiskrögaren skrev själv på sin blogg att den ursäkten accepterades. Så man kan undra varför han väljer att anmäla boken? Är det för att få publicitet eller är det hämndbegär? I vart fall är det inte klädsamt att först acceptera ursäkten och sen göra gällande att man inte har gjort detta.

Hanne Kjöller är en duktig och kontroversiell skribent. Hon lyckas många gånger punktera en gängse uppfattning och hon har därmed upprört dem som tjänar på en redan etablerad sanning. När Jonas Gardell skrev sitt hyllade epos Torka aldrig tårar utan handskar påpekade Kjöller det fullt korrekta i att man använder skyddsutrustning när man har att göra med en sjukdom som man inte vet hur den smittar. Men man torkade fortfarande tårar, även om man gör det med handskar, och detta fick Gardell att attackera henne under stora delar av den föreläsning som han höll när han promoverades till hedersdoktor vid Linköpings universitet.

Att hon upprör folk är fullt förståeligt och det är också förståeligt att hon medger när hon har fel. Ty alla begår misstag och så även i böcker. Men alla de som nu vill att hon ska löpa gatlopp i media bör hädanefter se till att deras framtida alster – för alltid – är fläckfria, då de själva har satt sin egen standard.

Slutligen bör också kändiskrögaren tänka igenom varför han först accepterade en ursäkt och sedan valde att anmäla boken.

För det är verkligen bortom all anständighet.

(David Lindén)

1 kommentar

Under Uncategorized

Magdalena Ribbing avslöjar det ängsliga Sverige

Ribbing_Magdalena_2-286x430Idag är den tidigare politiske journalisten Magdalena Ribbing Sveriges främsta expert rörande vett och etikett. Det är ett – minst sagt – konservativt ämne då det handlar om att upprätthålla normer som accepteras av omgivningen. Med andra ord: när man skriver till Magdalena Ribbings spalt i Dagens Nyheter vill man inte ha råd om hur samhället bör förändras, utan om hur man ska agera inom existerande strukturer.
 
En del debattörer verkar inte förstå detta.
 
Ribbing har fått kritik för att hon gav rådet att inte bära urringad klädsel till en kvinna som ansåg att hennes chef stirrade då hon bar det. Lämpligheten är dock inte vad hon rådfrågades om. Hon ger inte – och har aldrig utgett sig för att ge – råd om själva arbetslivet, utan om kläder och uppförandekoder. Om det var chefen som hade skrivit hade hon självklart gjort klart för honom att det är högst olämpligt att stirra när en arbetskamrat bär urringad klädsel.
 
Tidigare har Ribbing fått hård kritik då hon ansåg att det var olämpligt att amma i offentliga miljöer. Hennes kritiker ansåg att hon var en ”snorkig tant”, men hennes poäng var att det handlade om privatlivet. Att ha barn ger inte obegränsade rättigheter över andra och det handlar vidare om att respektera barnets integritet.
 
Kritiken blottlägger vad som skulle kunna kallas för en jag-centrerad-ängslighet. Idag ska man tycka sig ha rätt till ett självförverkligande som ska ske på bekostnad av andra. Man förstår inte heller att vett och etikett handlar om att respektera sin omgivning och missar att Ribbings ord om integritet definitivt borde appliceras i sociala medier, där vissa tenderar att använda barn, vänner och bekanta som personliga marknadsföringsverktyg.   
 
Att man blir sur eller ”kränkt” när någon påpekar ett uppenbart fel visar att man också är ängslig. Men när det gäller sexism och könsroller finns det betydligt värre problem än etikettsråd och det är dessa Ribbings kritiker borde fokusera på.
 
(David Lindén)  

2 kommentarer

Under Uncategorized

Är arkivfynd verkligen nyheter?

556604_10100764265744358_1720028181_n

Förra veckans avslöjande om att polisen i Skåne systematiskt har kartlagt romer togs med rätta emot som ett stort scoop. Det berodde dels på att registret existerade, dels på att polisens krishantering lämnade mycket till övers att önska. Men precis som med andra händelser som orsakar så kallade mediedrev har det också genererat en del oönskade bieffekter.
 
Till en början tycks många inte förstå att svenska staten har en lång tradition av att inte bara registrera romer, utan även övriga medborgare. Registreringskulturen var tätt sammanlänkad med välfärdsstatens framväxt och har även jämfört med övriga länder skapat en tillvänjning vid att staten har tillgång till stora mängder information. Få svenskar ställer sig idag främmande för personnummer, medan det betydligt mer individualistiska Storbritannien betraktade regeringen Blairs förslag om ett liknande system som en olämplig metod för staten att ha koll på sina medborgare.
 
De som i Sverige registrerades med störst frenesi var etniska minoriteter och detta fick ödesdigra konsekvenser, speciellt för romer. Men att likt DN behandla faktumet att romer registrerades till 1996 som en ”nyhet”, och att registret hade en del kränkande omdömen är inte att jämföra med förra måndagens avslöjande. Ty även om vi numera – med rätta – anser att ”svart som natten” är ett kränkande omdöme, var det ett språkbruk som då var kutym inom läkarkåren. Dessutom är socialstyrelsens anteckningar tillgängliga på Stockholms stadsarkiv, så det handlar inte om en del av historien som staten aktivt har försökt undanhålla medborgarna.   
 
Tyvärr devalverar DN:s arkivavslöjande nyheten om registret. För nu riskerar det som skulle bli en debatt om rättssäkerhet att bli en känslofylld debatt om historiska oförrätter som ingen kan ställa till rätta. Nu har en del debattörer börjat fokusera på historien istället för nutiden, och det gjorde även undertecknad med sitt första blogginlägg.
 
I resten av debatten bör fokus vara på rättssäkerhet.
 
(David Lindén)  

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Allt annat än en ”snackis”

Bilden av hur Charles Saatchi tar strupgrepp på sin hustru Nigella Lawson blev snabbt en nyhet. Två kändisar som bråkar på en lyxrestaurang i Londonstadsdelen Mayfair är givetvis något som kittlar nyfikenheten. Men som Lawen Mohtadi skriver i en krönika i Dagens Nyheter idag, så var det en bild son var uppseendeväckande  på ett annat sätt: Hennes ”kändisfejs är helt borta. Ingen leende, självsäker Nigella, utan en rädd och skamsen.

Hon är känd, förmögen, vacker. Gift med en konstsamlande miljardär, och kan äta alla sina måltider vid Londons bästa bord. Vad väger skammen av att bli misshandlad i offentligheten i jämförelse med det? Lite får hon väl tåla?

Ryggmärgsreaktionen när något sådant som drabbade Nigella Lawson inträffar,  är att betrakta det som underhållning. Allt som utspelas i kändisvärlden händer för vårt nöjes skull. Så ser logiken ut bakom medias fascination vid så kallade ”snackisar”. Men nu var det något annat vi fick se, och som var allt annat än underhållande. ”Så ser det patriarkala våldet vanligtvis inte ut”, skriver Lawen Mohtadi återhållsamt. ”Någonting som vanligtvis stannar mellan hemmets väggar pyste för en stund ut. De enormt spridda bilderna på hans händer om hennes strupe och hennes förskrämda ansikte kommer för evigt att vara en del av hennes  person. Av hans? Förmodligen inte.”

Plötsligt framstår snackisen i annan dager. Det vi talar om, delar och sprider är ett övergrepp. Inget annat. Och kändisskapet är ingen förmildrande omständighet. Vare sig för henne, honom eller för oss. Vi är delaktiga betraktare, inte neutrala. Detta är inget nöje.

Vi visar inte bilderna här. Den som vill se Nigella Lawsons utsatthet  med egna ögon behöver dock inte leta länge. ”Det privata ansiktets sårbarhet”, som Mohtadi skriver ”är inte längre bort än en googlesökning”.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized