Tag Archives: entreprenörskap

Företag skapas inte på lunchen

Bild

Många politiker vill idag använda ord som entreprenörskap och innovation. En retorik vars underliggande mening är att politiker kanske inte kan skapa morgondagens företag, men åtminstone hjälpa dem på traven så att de senare kan ta åt sig äran för deras existens.

En inställning som ofta lett till förslösade skattepengar.

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven tillhör dem som gärna vill framhäva sin bakgrund i näringslivet och har sedan han valdes pläderat för ”en aktiv näringslivspolitik”. Få har dock förstått vad det innebär i praktiken och förväntningarna var därför höga inför den pressträff, där han presenterade förslag ur partiets kommande vårmotion. Men istället för en politik för framtiden blev det vad man skulle kunna kalla för en floskelladdad resa bakåt.

Framtidens företag och uppfinningar skall inte skapas av de entreprenörer och företagare som kan marknaden bäst, utan av politiker. Med hjälp av inkubatorer skall de företag som anses livskraftiga tilldelas statligt stöd. Förvisso poängterade Löfven att ”det statliga stödet ska riktas till ett relativt begränsat antal företag”, men då det inte finns några garantier är det en berättigad farhåga om det inte kommer att leda till ökat slöseri med skattepengar.

På det hela taget liknar idén den strategi med statligt stöd som på 1970-talet prövades av regeringar i Sverige och Storbritannien, vilket senare kom att få det kärnfulla epitetet ”krispolitik”. Dessutom kan man undra om Löfven verkligen förstår varför länder som USA har framgångsrika entreprenörer.

Det handlar om att det både är lätt att lyckas och att misslyckas samt att det är den privata sektorn som tillskjuter kapital och inte politiker. Löfvens förslag skulle närmast ses som korrupt i USA, där det är viktigt att ha klara gränser mellan politik och näringsliv. Lite hårdraget är det dessutom oetiskt att ge redan framgångsrika entreprenörer ytterligare stöd i form av statligt kapital. Ty det är en plånbok som aldrig sinar.

Om man läser Lena Hennels och Lovisa Olssons bok om Stefan Löfven Humlan som flyger förstår man att han på många sätt är ett barn av kalla kriget. En tid då Sverige tack vare det faktum att vi stod utanför andra världskriget hade ett tioårigt industriellt försprång jämfört med andra länder. Det var också en tid då de svenska storföretagen gynnades då det, exempelvis, var svårt för utlänningar att investera i landet.

Finansminister Gunnar Sträng kunde under ett möte med Marcus Wallenberg bokstavligen ”tala med industrin”. Men den tiden är förbi och idag går det inte längre att skapa ”jobb” över en god lunch. Det verkar emellertid som Löfven tycks tro detta.

(David Lindén)

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Sverige ska gå före – men med rätt fot

FN:s klimatpanel IPCC har lagt fram sin senaste rapport idag. Mycket förenklat visar innehållet att de församlade klimatforskarna till minst 95 procent säkerhet säger sig vara övertygade om att det är människans utsläpp av växthusgaser som orsakar den globala uppvärmningen. Vilket är ett framsteg: 2007 var man ”bara” övertygade till 90 procent och 2001 till 66 procent.

De tre senaste decennierna har varit de varmaste sedan mitten av 1800-talet, men de senaste 15 åren har uppvärmningen gått långsammare. Det beror, enligt IPCC, på att denna till större del än tidigare lagrats i haven. Vid slutet av seklet är det troligt att medeltemperaturen kommer att ha ökat mellan lägst 1,5 grader och högt räknat över 2 grader Celsius. Värmeböljor blir vardagsmat, torra delar av världen blir om något ännu torrare, samtidigt som platser där det redan regnar mycket kommer att bli både blötare och fuktigare.

Och vad gör vi då åt det? Minska utsläppen är givetvis viktigast. Därmed hamnar allas blickar på i första hand Kina men också USA, som är de två stora och avgörande bovarna i klimatdramat. Om inte insikterna drabbar den största diktaturen och den stora demokratin om att så är fallet spelar det mindre roll vilka insikter som drabbar andra länder.

För svensk del är dagens nyhet ingen större nyhet. Insikten om klimathotet finns, om än att det finns olika bud om hur vi för svensk del ska komma tillrätta med det och på vilket sätt vi gör bäst nytta i det stora sammanhanget. Redan nu är vi bäst i EU på klimatanpassning, och EU är bäst i världen.

Så frågan är given – vad vinner vi och världen på att Sverige gör härnäst? Med vad ska vi gå före?

Vi kan givetvis snabba på marschen mot nollutsläpp istället för att uppfylla målet till 2050, som är regeringens ambition. Men det är knappast den insats som kommer att avgöra hur temperaturen i atmosfären är vid sekelskiftet. Sveriges andel av utsläppen är 58 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta ska jämföras med världens totala cirka 35 miljarder ton. Den svenska andelen är alltså mindre än 0,2 procent. Se upp för självspäkning! Om detta skriver EU-parlamentarikern Christoffer Fjellner (M) på SVD:s Brännpunkt idag.

Svenska utsläpp av växthusgas har redan minskat med 20 procent, under perioden 1990 – 2012. Naturvårdsverket, som utreder hur nästa steg ska se ut, har kommit fram till att det går att nå en 40-procentig minskning fram till 2020 utan att blanda in den så kallade utsläppshandeln i ekvationen.

I Svenska Dagbladet idag vill ett antal intresse- och påtryckarorganisationer inom miljörörelsen att Sverige trots allt ska ta det steget, kosta vad det kosta vill. Dessutom vill man inte att regeringen ska räkna med kärnkraft och handel med utsläppsrätter. Det man däremot vill tycks istället vara just detta att vi ska vara snabbare. Skälet till detta är att vi ska gå före, vilket leder resonemanget i cirklar.

Det har funnits förslag för att sätta press på omvärlden – också ett sätt att gå före – genom att införa klimattullar. Varor som importeras från länder vars uppvärmning, elproduktion, transporter och industri bidrar till fortsatt uppvärmning ska bli dyrare. Men så lär knappast bli fallet. Dels blir det svårt att övertyga världen om att på detta sätt ”straffa” USA och Kina, dels lär knappast vare sig svenska eller europeiska konsumenter vilja betala det priset. Och vilken politiker tror sig kunna få med sig väljarna på ett sådant förslag när det plötsligt visar sig göra stora hål i den egna privatekonomin?

Finns det andra vägar? Regeringens avsatta budgetpengar till grönt företagande är värt att pröva, inte minst därför att just företagande också har andra värden som är väsentliga i sammanhanget. En samhällsekonomi som växer har lättare att ta stora och mer komplexa beslut när det gäller klimatanpassning. Om Sverige kan gå före när det gäller att ta kostnader för att anpassa samhället i mer hållbar riktning idag, istället för att vänta och betala mer för samma insatser längre fram, då går vi sannerligen före.

Att skära ner utsläpp är lätt om man inte bryr sig om de omedelbara konsekvenserna för ekonomin, välfärden och sammanhållningen i landet. Men om man istället hävdar – med en dåres envishet – att världen vinner på att Sverige går före genom att satsa på bättre stadsplanering, omställning av näringslivet, forskning, utveckling och på att gynna entreprenörskap, så säger man samtidigt att världen har mer att vinna på svensk tillväxt än på snabbare svenska utsläppsminskningar.

Se där, ett manifest för klimathögern! Om en sådan skriver vi på BT:s ledarsida idag.

1 kommentar

Filed under Uncategorized