Tag Archives: Expressen

Ja, Fridolin är en orm

WEB_INRIKES

(Alla toppolitiker är ormar, FOTO TT)

Dagens Expressen bjuder på en intressant intervju med kriminologiprofessor emeritus Leif GW Persson, vilken kan sägas vara vår egen version av Oraklet i Delfi. Persson som har en fallenhet att tala i löpsedlar skräder inte orden när det gäller Miljöpartiets språkrör och Sveriges nuvarande utbildningsminister Gustav Fridolin. Han kallar honom bland annat ”en riktig liten orm” och när reportern frågar om han kan utveckla varför Fridolin är en orm säger Persson att ”det går tillbaka till tiden när han skulle bli nått slags stjärnreporter på TV”. Dessutom har Persson aldrig träffat ”en mer hänsynslös och dålig journalist” än Fridolin, och ”det där är egenskaper som naturligtvis går igen i annat”.

Utbildningsministern såg sig också nödgad att svara på kritiken i ett mejl till Expressen. Han bedyrar att han aldrig ville bli någon stjärnreporter och att han hade hoppats att Leif GW Persson hade kommit över det faktum att Fridolin, under sin korta tid som reporter på TV4:s Kalla Fakta, gjorde ett reportage där brottsoffer hade kritiserat Leif GW Perssons böcker.

Men vad som är intressant med detta är inte att det är ett ytterligare bråk i offentligheten, utan att Leif GW Persson har vågat beskriva Gustav Fridolin som en maktpolitiker. För man når inte så högt som han har gjort utan att trampa folk på tårna och stundtals vara riktigt hänsynslös. Det betyder dock inte att man också kan vara sympatisk på ett personligt plan, vilket inte minst märktes när BT:s nyhetschef Carl Lind intervjuade sin gamle skolkamrat Gustav Fridolin.

Samtidigt är han en mycket beräknande person, och den som minns honom som ungdomspolitiker förstår detta. För Fridolin lovade dyrt och heligt att aldrig bli heltidspolitiker och att han bara skulle sitta i riksdagen en mandatperiod. Efter det jobbade han en kort tid som lärare, och det missar han inte att informera om till alla som vill lyssna. Dessutom lanserades han av TV4 som just ”stjärnreporter”.

Vad som dock är mest anmärkningsvärt är att han hade tid att svara på Expressens frågor, då han under valrörelsen lovade att fixa skolan på 100 dagar. Nu återstår 69 så han borde ha betydligt viktigare saker för sig än att svara på kritik från kriminologer som skriver deckare.

David Lindén

Uppdatering: Leif GW Persson säger nu till Aftonbladet att han ångrar sina hårda ord, och Fridolin hälsar att det är ”fridens liljor” mellan de båda. Det är bra. Nu kan utbildningsministern återgå till att fixa skolan då tiden är knapp om han ska infria sitt löfte.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Tänk om alla partier resonerade som SD?

3411803_2048_1152

(Foto Sveriges Radio)

Ingen kan ha missat att Expressen granskat Sverigedemokraterna i samarbete med vänsterkollektivet Researchgruppen. Det kan man självfallet ha synpunkter på. Men SD:s partiledning borde välkomna resultatet då Researchgruppen och Expressen hjälpt dem att implementera partiets nolltolerans och avslöjat diverse rasister som antingen kan avsäga sig sin kandidatur eller uteslutas direkt.

Men SD verkar inte hålla med om resonemanget, och som svar på granskningen har de valt att porta Expressen – en av Sveriges största tidningar – från partiets valvaka. Anledningen är just samarbetet med Researchgruppen.

Tänk om andra partier skulle resonera som SD?

I så fall skulle Dagens Industri vara portförbjudna hos både Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ då tidningen har kallgranskat de respektive partiernas ekonomiska politik. Moderaterna skulle inte ta i Sveriges Radio med tång då de avslöjade Saudiaffären och Centerpartiet skulle inte tala med vare sig Expressen eller Aftonbladet, då dessa hårdast granskade det omdebatterade idéprogrammet.

Men Sverigedemokraterna är som bekant inte som andra partier.

(David Lindén)

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Enkelhet är också extremism

Bild

Få demokrater torde ha överseende med att flera personer grovt misshandlades i Malmö i samband med internationella kvinnodagen den 8 mars. Ty ingen förtjänar, någonsin, att utsättas för våld på grund av politiska åsikter. Men vad som är anmärkningsvärt är att den kampretorik som misshandeln genererade har accepterats av media, som om det vore legitim antirasism.

Precis som journalisten Anna-Lena Lodenius skrev i måndagens Expressen är det nämligen aldrig acceptabelt att ta lagen i egna händer och möta våld med våld, även om det ursprungliga våldet kommer från nazister. Ett demokratiskt samhälle lämnar våldsmonopolet till staten, och vuxna individer klarar vidare av att hålla två tankar i huvudet på samma gång.

Det är därför inte heller acceptabelt att hävda att man borde ha överseende med den autonoma vänstern och att, likt vänsterdebattören Sara Abdollahi, påstå att regeringen borde använda uttryck som ”Non Paseran”. En slogan som betyder ”de skall inte passera” och härrör från den republikanska sidan under Spanska Inbördeskriget.

Uppfattningen om denna konflikt har idag formats av att Franco-sidan stöddes av Nazi-Tyskland och genom skönlitteratur av George Orwell och Ernest Hemingway, vilka båda stred på den republikanska sidan.

Kort och gott: det var en konflikt mellan den onde diktatorn Francisco Franco och de ”goda republikanerna”. Men även hos dessa förekom övergrepp och avrättningar, vilka i historieskrivningen idag går under samlingsnamnet Terror Rojo en España (den röda terrorn i Spanien).

Det är därför som man skall vara försiktig med historiska liknelser, och det därför som många debattörer gör fel när de liknar nutiden vid 1930-talet. Förutom att framstå som direkt okunnig, framstår man också som våldsromantiker. Man bekräftar även nazisternas världsbild.

Dessutom är det värt att notera att föraktet för ”liberaler” delas av extremister på både höger och vänsterkanten, vilket debattören Nabila Abdul Fattah visar med en ledarartikel i gårdagens ETC. Förutom att artikeln dryper av en tjurighet som vanligtvis finns hos arga tonåringar är det också intressant att hon hävdar att liberaler – borgerliga – bara engagerar sig på ”egna villkor”. Hon tycks emellertid ha glömt att även Socialdemokrater och demokratiskt sinnade Vänsterpartister har svårt för Anarkisternas svarta fanor, machoretorik, stenkastning och vandalisering. Samt att hennes arrogans har spritt sig till Helsingborg, där exempelvis spoken word artisten Eli Sophie Andree avbokades att tala under en demonstration mot rasism enkom för att hon var engagerad i Liberala Ungdomsförbundet (LUF).

Ett moget engagemang tar till vara allas vilja att hjälpa till och vettiga samhällsdebattörer är vuxna nog att lämna 30-talsretoriken i historieboken, där den hör hemma.

(David Lindén)

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Talmannen representerar också SD

Unknown

Journalisten Johan Wirfält gör sig i Expressen lustig över att riksdagens talman Per Westerberg valde att inte närvara när artisten Jason Dikité (Timbuktu) tilldelades ett pris vid en ceremoni i riksdagen. Retoriskt frågar sig Wirfält om kungen skulle ha bojkottat ceremonin när Bob Dylan tilldelades Polarpriset år 2000.

Det hade varit en berättigad fråga om det privatfinansierade polarpriset hade delats ut i riksdagen istället för i Stockholms konserthus. Talmannen ska enligt regeringsformen representera hela riksdagen och där ingår också Sverigedemokraterna. Sålunda bör inte talmannen närvara vid ceremonier som en del riksdagsledamöter kan se som kontroversiella.

Idag är det en föga populär synpunkt att framföra, men även Sverigedemokratiska riksdagsledamöter är ledamöter och talmannen måste också representera dessa. Ty annars fallerar vår regeringsform och den ska talmännen upprätthålla, även om han inte blir populär på landets kultursidor.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Moderaterna och massflykten

15 av de 107  moderata riksdagsledamöterna har bestämt sig för att inte kandidera i nästa val. I Expressen rubriceras nyheten som ”Massflykten från Moderaterna”.

Det är förstås en rubrik som passar bra in i bilden som getts de senaste dagarna i Dagens Industri om missnöje med partisekreteraren, om ”haveri i Moderaterna” och ”massiva avhopp” .

Men förutom att det  inte rör sig om särskilt stor andel måste man göra skillnad på vad som faktiskt är ett ”avhopp” och vad som är ett beslut att inte kandidera för en period till. 

I Sverige väljer vi riksdagsledamöter på fyra år. Den som lämnar under mandatperioder gör sig skyldig till ”avhopp,” den som avstår från att ställa upp till nästa mandatperiod gör det inte.

Dessutom, är det något som efterfrågats de senaste åren är det väl snarare personer som inte klamrar sig fast vid sina politiska uppdrag, utan går in i politiken en eller ett par mandatperioder och sedan gör något annat. 

En av dem som nu finns med i hopen som anklagas för ”massflykt” är förresten Cristina Husmark Pehrsson, tidigare socialförsäkringsminister. Hon säger till Expressen:

”Vid nästa val är jag 67,5 år och har suttit i riksdagen i 12 år och i regeringen i fyra år.

”Vad hade hänt om meddelat att hon vill sitta kvar i riksdagen? Rubriker om hur pensionärerna tar över i Moderaterna?

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vakna väljare, sovande svenskar

Att följa det tyska förbundsdagsvalet har varit intressant. Inte minst på grund av att det som hänt i årets valrörelse är en försmak av framtiden. Men först börjar jag i en del av valrörelsen, nämligen där det tyska mött det svenska. Tidigt förvånades jag av att så få journalister och kommentatorer verkade förstå vad europeisk kristdemokrati är och hur denna politiska tradition skiljer sig från sin svenska och nordiska motsvarighet.

I Tyskland är det CDU som är statsbärande. Normalt ett problematiskt begrepp, då statsbärande många gånger uppfattas som synonym till statsägande. Det vill säga att vara det parti som i hög utsträckning anger tonen för vad som är ”det rätta”. Med rötterna i katolsk socialpolitisk reformrörelse under senare hälften av 1800-talet har kristdemokratin dominerat på kontinenten. Det har varit en tydlig riktningvisare och skapare av den europeiska välfärdsstaten, och har till skillnad mot den svenska modellen bättre lyckats ta till vara på breda samhällsgruppers intresse av delaktighet och ansvarstagande.

Denna politiska inriktning bygger på ansvarstagande för de framgångar som samhället redan har vunnit, och på förmågan att ta nya steg framåt utan att äventyra möjligheten till alternativa lösningar. Europeisk kristdemokrati är inte den enda vägens politik.

En som förstått vilka dimensioner som ryms i ordet kristdemokrati på kontinenten, och särskilt i Tyskland, är förre EU-parlamentarikern Jan Andersson (S) i Helsingborg. På sin blogg skriver han idag följande:

”… det kristdemokratiska partiet skiljer sig en hel del från de svenska moderaterna. T.ex när det gällde Laval-frågan stod de tyska kristdemokraterna betydligt närmare oss socialdemokrater än de svenska moderaterna.”

Men när tysk politik uppmärksammas i Sverige så är denna aspekt av dominans och bred förankring som bortblåst. Då är det istället så att denna tradition av ansvarstagande, samarbete och stabila framsteg ett problem.

När förläggaren och kulturpersonligheten Svante Weyler, som verkligen kan Tyskland, skriver i Expressen så gör han det utifrån en socialdemokratisk agenda. Han lånar röster av flera aktiva socialdemokrater på vänsterkanten för att få fram bilden av att CDU medvetet skulle ha kört med ”dumning down”-taktik den här gången; Ju färre som röstar desto bättre.

Så här låter han partiveteranen Walter Stützle säga:

– Man måste ta av sig hatten för Merkel, hon har lyckats med det som ingen annan har lyckats med i tysk efterkrigspolitik. Hon har sövt ner ett helt folk. Ni har jobbat hårt, säger hon till oss, ni har gjort er förtjänta av lite vila. Sätt er i solen, ta en tupplur, Mutti är hemma nu, jag kommer snart med lite soppa.

Samma tema har Aftonbladets ledarsida lämnat utrymme åt, vilket i och för sig är rimligt att förvänta sig. Kan man inte förklara bort en ledade center-högerpolitikers framtoning på annat sätt, så kan man lika gärna säga som Stützie att Angela Merkel har sövt ner folket.

Om tyska väljare föredrar kristdemokratiskt framåtskridande framför vänsteralternativa utvecklingsmodeller så torde det väl också synas i valresultat. Och årets valresultat är ju just detta, en bekräftelse på att det är Merkels modell som har den största samhällsförankringen.

Detta beskriver Weyler som ett tillstånd av sömn! Hade man varit vakna hade vänstern vunnit!

En sådan verklighetsbild kan säkert fungera som tröst och ursäkt för dåliga vänsterval – alla vänsterpartiet gick dåligt i år – men den berättar ju först och främst något om betraktaren.

Att han ser det han vill se, oavsett vad som sedan har hänt.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized