Tag Archives: fördomar

Hijabuppföljning: En misslyckad tillrättavisning

1229909_10100744114627358_166661292_n

På grund av den senaste tidens händelser i Mellanöstern och USA:s president Barack Obamas stundande statsbesök har debatten kring hijabuppropet inte förts med lika stor intensitet som tidigare. Men idag finns det anledning att skriva om det igen, då texten ”Uppföljning: Hijabuppropet breddade inte debatten” uppmärksammades på det sociala mediet Twitter av feministnätverket Femen.

ETC-krönikören och aktivisten Nabila Abdul Fattah, verkar också ha tagit så pass illa vid sig av texten att hon försökte sig på en misslyckad tillrättavisning som återges här ovan. Det hon dock lyckades med, förhoppnings omedvetet, var att likt Sara Abdollahi använda härskartekniker.

Abdul Fattah skriver att hon minsann ”fattar Noll av vad Saras text har med oss initiativtagare men aiiiight”. Ett påstående som uppenbarligen inte är sant, då hon känner sig så pass träffad av texten att hon tog sig tid att kommentera den. En människa som lever på sitt språk vet mycket väl att debatten mellan Femen -”Jenny” och Sara Abdollahi som berördes i texten handlade om hijabuppropet. För att den som inte har läst den framförde Femen – ”Jenny” tesen om att uppropet exkluderade kvinnor istället för att inkludera dem, vilket är en uppfattning som också ledarbloggen delar.

Tyvärr verkar Abdul Fattah inte ha tagit till sig något av kritiken då hon skriver att ”om Man Inte hittar ett problem så ser man till att skapa det”. Det är faktiskt inte ett påhittat problem att kvinnor förtryckts av både rasism och intolerant religion. Det är en ytterst påtaglig verklighet och som vuxen debattör bör man kunna ha dessa två perspektiv i huvudet på samma gång, även om det kan vara obekvämt.

Slutligen uppmanar Abdul Fattah att: ”Ställ dig i kön, David. Ni verkar vara en del”. Avsikten är att klumpa ihop den tidigare texten med de nättroll som bland annat torgförde myten om att kvinnan i Farsta skulle ha attackerats av sin egen man och inte en främling. Tekniken är utsliten, men förekommer med jämna mellanrum. Som när ledarskribenten Sakine Madon anklagades för att gå rasisternas ärenden.

Tidigare var slutsatsen att hijabuppropet inte breddade debatten och de finns inga skäll att revidera en slutsats som, tyvärr, visat sig hålla.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Uppföljning: Hijabuppropet breddade inte debatten

Bild

Min förhoppning var att debatten efter hijabuppropet skulle handla om rasism, främlingsfientlighet och jämlikhet. Personligen hade jag den kloka liberala ledarskribenten Sakine Madons ord om att hon ”må ogilla vad slöjan står för men skulle göra en hel del för din rätt att bära den” som ledstjärna.

Tyvärr har det dock visat sig att vad som började som ett välkommet fokus på religiös och könsbaserad förföljelse, nu verkar ha blivit en kampanj mot oliktänkande och inte ett ställningstagande för ett öppet och pluralistiskt samhälle.

Redan innan DNA-proverna från brottsplatsen i Farsta analyserats klart av polisen, hade upprorets initiativtagare fått ett personligt möte med justitieminister Beatrice Ask. Efteråt var aktivisterna besvikna och menade att Ask hade gett ”politiska svar” och krävde att hon skulle tillsätta en kommission för att utreda situationen. Det smärtar att behöva upplysa dem om att en minister inte personligen kan involvera sig i ett ärende. Det kallas då ministerstyre och är förbjudet enligt svensk grundlag. För att de ska få en ökad förståelse rekommenderas de att studera tidigare socialminister Bengt Westerbergs utredning om rasism och främlingsfientlighet, vars rekommendationer nu följs upp av regeringen.

Men det var inte deras kommentar efter mötet med Ask som var det mest anmärkningsvärda, även om svaret mer lät som vänsterpolitik än som ett ställningstagande för tvärpolitisk antirasism. För antirasism och jämlikhet kan inte appliceras på en höger-vänsterskala, och de som hävdar motsatsen bör studera USA:s tidigare president republikanen Dwight D. Eisenhower. Han påbörjade desegregeringen av södra USA då han såg alla medborgare som lika inför lagen och därför förtjänta av samma rättigheter.

Nu lämnar hijabuppropet mycket till övers att önska. Ty dess aktivister verkar vilja exkludera, istället för att inkludera, andra debattörer som strävar efter jämlikhet och antirasism. När ”Jenny” från det feministiska nätverket Femen påpekade att användandet av en religiös symbol av många kan tolkas som ”att förneka det förtryck som sker i islams namn”, fick hon svar av vänsterdebattören Sara Abdollahi.

I sin replik hävdade Abdollahi bland annat att ”religioner i sig” inte förtrycker och hon använde sig även av en gammal beprövad härskarteknik när hon syrligt påpekarde att: ”Om Femens aktionen i moskén här i Stockholm var riktad mot Mursi i Egypten, varför valde ni då att genomföra en i Sverige?”.

Det är ytterst ohederligt att använda en sådan debatteknik och påminner om hur jag i min ungdoms Ungmoderat tider kunde fräsa till vänstersympatisörer att de ”minsann borde flytta till Nordkorea”. För svaret på Abdollahis fråga är enkel. Om Femen hade genomfört aktionen i Egypten hade det troligtvis blivit misshandlade och kanske våldtagna. Så är det nämligen att verka i en totalitär stat, och ingen kan förneka att teokratiska stater förtrycker kvinnor betydligt mer än män.

Om hijabaktivisterna vill få ett bredare stöd borde de beakta detta. För det tål att upprepas att ett vuxet samhälle kan ha två tankar i huvudet på samma gång.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Smaklöshet är ej rasism

Bild

På senare tid har det blivit populärt att i svensk debatt att inte bara diskutera fördomar, utan också att sätta sig till doms över andra och se fördomar i ageranden som man själv tycker är osmakligt. För några år sedan ville organisationen Centrum mot Rasism förbjuda glassen Nogger Black, då de menade att namnet kunde tolkas som en synonym för ordet neger. Efter det var det en storm mot att konstnären Makode Linde drev med stereotyper vid en installation på Moderna Museet.

Nu har organisationen Afrosvenskarnas riksförbund polisanmält Stockholm Pride för hets mot folkgrupp då det i prideparaden ingick en svartsminkad person som var utklädd till somalisk pirat. Förbundets talesperson Kitimbwa Sabuni motiverar anmälan med att tidigare händelser som Makode Lindes tårta ”rimligen gjort Pridearrangörerna medvetna om den rasistiska sprängkraften i blackface”. Ett uttalande som på samma gång andas elitism och okunskap.

Det är rimligt att fråga sig om Kitimbwa Sabuni har studerat något av den forskningen som finns kring rasism. Litteraturen gör gällande att rasism i mångt och mycket handlar om avsändare, och därför går det inte att dra slutsatsen att Stockholm Pride eller den sminkade deltagaren hade för avsikt att göra narr av personer med afrikanskt utseende. Om man mot förmodan skulle dra den slutsatsen öppnar man upp för att i allt större utsträckning tillämpa censur. Ty nästa steg borde rimligen vara att förbjuda all form av gycklande som innefattar grupper såsom asiater, tyskar och norrmän. Eller varför inte svenska kvinnor, som ofta får höra att de är lättfotade och partysugna när de befinner sig utomlands?

Att Afrosvenskarnas riksförbunds försöker bli smakdomare devalverar inte bara betydelsen av brottet hets mot folkgrupp, utan visar också deras okunskap om svensk historia. Blackfacetraditionen är nämligen inte svensk utan anglosaxisk. Den uppstod i södra USA och i Storbritannien, då vi i Sverige hade alltför få invandrare med afrikanskt utseende för att lägga märke till dem. Vill man applicera den i svensk debatt begår man därför ett intellektuellt tankefel. Det som ska diskuteras i Sverige är vanlig rasism då vi varken har amerikanska eller brittiska traditioner.

Kampen mot fördomar är ytterst viktig. Men för att den ska föras framgångsrikt måste också ett visst mått av trygghet tillåtas. Man måste förstå när avsändaren är rasistisk, humoristisk eller likt Makode Linde vill spela andra människors fördomar. Om man däremot ständigt hotar med polisanmälningar hjälper man de riktiga rasisterna, och tyvärr har Afrosvenskarnas riksförbund nu gjort detta.

(David Lindén)

3 kommentarer

Filed under Uncategorized