Tag Archives: historia

Nu har föräldrarna fått Pippi på riktigt

Pippi

Med jämna mellanrum stormar det kring svenska barnböcker. I vintras var det Barna Hedenhös som inte platsade som svensk julkalender och nu handlar det återigen om Pippi Långstrump. Anledningen är att en förälder upprördes vid ett besök på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby då det i presentbutiken såldes gardiner där Pippi Långstrump fläktades av två mörkhyade barn.
Den som kan sin ”Pippi” vet att gardinen syftar på berättelsen om Pippi i Söderhavet.

Föräldern kommenterade på Facebook och P3 Nyheterna om att Astrid Lindgrens värld minsann borde vara ett ”föredöme” och att hen använder tipex för att stryka över vissa ord i barnböckerna: ”Det borde jag ändå inte behöva göra 2014. Helt sjukt!”.

Astrid Lindgrens värld har, som Pr-liturgin 2014 lyder, också raskt bett om ursäkt och berättat om att gardinen inte längre sålts och att de som köpt den borde få tillbaka sina pengar.

En händelse som egentligen borde vara en ickenyhet, om det inte varit så att denna förälder visat upp en synnerligen dålig förståelse för vad som är barnlitteratur och vad som är äldre barnlitteratur.

Astrid Lindgrens Pippi Långstrump skrevs på 1940-talet och är en mycket bra berättelse om en stark och självständig tjej. Likafullt är det tidsdokument och dessa innehåller ord och fraser som var acceptabla då, men inte är det nu.

Det är därför som böcker är förtjänta av introduktioner och att det vilar ett stort ansvar på alla föräldrar att aktivt läsa med sina barn och berätta om hur det var då, och kanske, att våga säga ”på den här tiden betydde detta ord inte något dåligt, men det gör det nu”.

För om man ska rensa ut allt obehagligt finns det snart ingen historia kvar, och de som förlorar allra mest på detta är barnen.

(David Lindén)

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Även barn har rätt till vår historia

hedenhös

Det fina med skickligt tecknade serier är att de är tidlösa. Många generationer har växt upp med berättelserna om gallerna Asterix och Obelix, äventyrsjournalisten Tintin och de flesta vet ”att den som ser Fantomens ansikte dör en fruktansvärd död”. När amerikanska serier kom till Sverige på 1950-talet var det dock många som varande för att ungdomen skulle ”förledas” och som ville förbjuda dem. Idag verkar det dessutom som om seriefienderna har bytt taktik till att istället varna för rasism och främlingsfientlighet.

I jul sänder SVT ”Barna Hedenhös Uppfinner Julen” som julkalender, vilken baseras på berättelsen om Barna Hedenhös som skrevs på 1950-talet av Bertil Almqvist. Serien som handlar om stenåldersbarnen Sten och Flisa samt deras pappa Ben och Mamma Knota, bidrog till att generationer av barn blev intresserade av stenåldern och detta trots att den redan då ansågs som föga historiskt korrekt.

I samband med julkalendern bestämde sig förlaget Bonnier Carlsen att också ge ut serieböckerna i nytryck. Men efter flera anklagelser om rasism bestämde sig förlaget för att dra in den bok som skildrar familjen Hedenhös resa till Amerika. Orsaken var att boken speglar en för svenskt 1950-tals tidstypisk åsikt om Nordamerikas urinvånare. Som några säkerligen kan finna kränkande, men som resonerande och historiskt medvetna vuxna skulle ta sig tid att förklara för barnen som läser boken.

Eva Dahlin som är litterär chef för Bonnier Carlsen skriver i ett mejl till SVT:s Kulturnyheterna att ”berättelsen innehåller förlegade värderingar”. En mycket underlig formulering och ett tydligt tecken på att förlaget är ängsligt då man lätt hade kunnat lägga till ett förord vilket julkalenderns regissör Jonathan Sjöberg ansåg att man borde göra.

Man kan tycka vad man vill om Barna Hedenhös och självfallet har förlaget rätt att bestämma över sin bokutgivning. Det man emellertid bör ha i åtanke är att de nu har böjt sig för en liten majoritet och man bör därför ställa sig frågan om Bonnierförlagen också fortsättningsvis kommer att ta med ”förlegade värderingar” i beräkningen när man bestämmer sig för nyutgåvor av klassiker.

Ty letar man igenom historiska verk finns det en mängd böcker som inte platsar i dagens samhälle: Strindberg hade exempelvis en påtagligt irriterande kvinnosyn och Gustaf Fröding köpte sex. Så får dessa ges ut på nytt?

Kanske borde man istället ha litat på sina läsare och bestämt sig för att inte rentvätta historien.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

När man inte kan sin historia

Bild
Det märks att det håller på att dra ihop sig till valrörelse. Och det märks att de rödgröna den här gången är så ivriga att flytta in i Rosenbad att deras sympatisörer är beredda att till alla till buds stående medel. Som att peka på delar av borgerlighetens, inte alltid så stolta, historia. Ett grepp som kan vara effektivt, men som också förutsätter att historien verkligen stämmer, eftersom greppet annars får motsatt effekt.

Nu har den Stockholmsbaserade teatergrupp satt upp en pjäs baserad på statsminister Fredrik Reinfeldts debattbok Det Sovande Folket som gavs ut av Moderata Ungdomsförbundet (MUF) 1993. Det är en rabiat bok som i mångt och mycket speglar sin tid. Det tidiga 90-talets unga borgerlighet kan göra skäl för epitetet ”blå marxister” och den skulle mycket väl kunnat vara underlag för en intressant pjäs.

Men då gruppen i sin iver att delta i dagspolitiken blandar ihop fakta med fiktion så slår budskapet tillbaka mot dem själva. I en debattartikel i Aftonbladet hävdar de att Reinfeldt aldrig har bemöt kritiken mot Det Sovande Folket, vilket är en direkt osanning som lätt hade kunnat undvikas genom att använda google.

Inför valet 2006 granskades de politiska partierna i en serie SVT-dokumentärer. Programmet om Moderaterna hade titeln Utmanaren och handlade till stor del om Reinfeldts tid som ordförande i MUF. Han fick han också besvara frågor om boken, och man visade även ett klipp där han intervjuades av SVT-ankaret Lennart Persson. Reinfeldts svar på varför han skrev boken var att det under tidigt 90-tal rådde en konsensus kring att välfärdsstaten stod inför drastiska förändringar. En bild som varje forskare inom svensk efterkrigshistoria skulle hålla med om.

Dessutom hävdar teatergruppen att Reinfeldt skulle ha stängt in sig på hemlig adress när kampanjbloggen Alliansfritt Sverige lade upp boken som Pdf. Men det stämmer inte heller. Han bodde då med sin familj i Sagerska palatset. Att han sedan inte valde att svara på frågor om en bok som han redan utförligt hade kommenterat är faktiskt igen nyhet.

Intervjun med honom från dokumentären Utmanaren hade också kunnat bli ett roligt tillägg till pjäsen, men nu tog sig inte pjäsförfattarna tid att göra grundlig forskning.

Att artikelförfattarna också vill göra gällande att den här boken är ett uttryck för Reinfeldts heltäckande politiska filosofi är dessutom ett tecken på att de borde läsa historia. Vill man förstå en politiker som Fredrik Reinfeldt bör man nämligen läsa hela dennes författarskap. Han har inalles medverkat i sex böcker varav tre som han har skrivit själv eller tillsammans med någon. Det Sovande Folket bör läsas i sällskap med Nostalgitrippen (1994) och Stenen i handen på den starke (1996), vilka båda är svidande kritik mot de gamla kostymklädda moderaterna respektive den nyliberala falangen inom MUF.

Läser man dessa tre böcker samt Reinfeldts debattartiklar och tal får man en heltäckande bild av hans ideologi. Men det skulle ta betydligt längre tid än fram till valet, och det kanske inte passar en teatergrupp som endast vill posera och provocera.

Slutligen bör nämnas något om ”nyliberalismen”, vilket flitigt förekommer i debattartikeln. Varje historiskt medveten person vet att det sedan 1970-talet har funnits en genuin vilja att reformera och liberalisera den stela och monopolitiska staten. Ett reformivrande som inte bara fanns inom borgerligheten utan också hos Socialdemokraterna.

Kjell-Olof Feldt och Ingvar Carlsson diskuterade exempelvis redan i början av 1980-talet hur man bäst kunde få ned kostnaderna för välfärden. Men till skillnad från Reinfeldt har dessa två herrar aldrig tagit sig tid att bemöta kritiken mot deras ”högeravvikelser”. Och till skillnad från teatergruppen Alma är dagens Reinfeldt fokuserad på att lösa framtidens problem och inte på att älta det förflutna.

Men för all del, de rödgröna med vänner får gärna tjata om Det Sovande Folket, eftersom det bevisar att de varken kan sin politisk historia eller komma på bra idéer för framtidens Sverige.

(David Lindén)

PS: Som medmänniska och historiker tänker jag dock påminna om att borgerligheten inte vann några val när de ältade kommunistspöket, och att det kanske är något att tänka på inför framtiden.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized