Tag Archives: House of Cards

Show Me the Money, Mr Minister

Amerikanska Netflix TV-serie House of Cards med Kevin Spacey som den skrupelfrie kongressledamoten Francis J. Underwood är populär bland alla som är intresserade av politik. Men seriens förlaga filmades av BBC redan 1990 och handlade då om den konservative parlamentsledamoten Francis Urquhart som gestaltades av skådespelaren Ian Richardson.

Rolltolkningen blev legendarisk och många av Urquharts repliker är fortfarande tidlösa.  

När han planerar att avsätta den sittande premiärministern förklarar Urquhart för TV-tittarna – ett grepp som Spacey ofta gör i Netflixversionen – att det krävs ”en riktig skandal som sex eller pengar”. I den anglosaxiska världen är detta vad som fäller politiker, men i Sverige handlar det ofta om andra saker, men alltsedan Sahlinskandalen på 1990-talet har pengar eller dubbelmoral blivit alltmer viktigt.

WEB_INRIKES

(Tid för eftertanke, Kaplan, FOTO TT)

Det är därför intressant att läsa dagens Expressen som innehåller en artikel om bostadsminister Mehmet Kaplans (MP) inblandning i att moskén i Stockholmsförorten Husby tömdes på sina tillgångar. Den totala summan som försvann uppgår till 1,3 miljoner kronor. Kaplan som var mötesordförande när besluten togs uppger att allt gick rätt till, och hänvisar frågor om ekonomin till parterna i den pågående rättstvisten.

Ett underligt svar.

Speciellt av en mötesordförande som undertecknade det protokoll som låg till grund för beslutet, och som senare inte vill förklara sina handlingar. För det är något han borde göra om han vill ”döda frågan”. Att skylla på media som många av Miljöpartiets anhängare vill göra när deras ministrar granskas blir vidare kontraproduktivt i längden. Dessutom blir det lite komiskt när man betänker att klagosången kommer från ett parti som länge åtnjutit en särställning bland journalister och inte varit sena att utnyttja den.

Men det är dags att partiet inser allvaret och att Kaplan redovisar att han inte har något att dölja. Ty om han har det kommer Expressens reportrar att fortsätta gräva, för de har en osviklig näsa för att hitta nyheter och det är bara att gratulera dem för ett klassiskt grävjobb.

Så statsrådet Kaplan borde redovisa vart pengarna tog vägen.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Richard III – en pjäs för både väljare och politiker

Richard III

Det är intressant att Dramaten i Stockholm spelar William Shakespeares tragedi Richard III. En pjäs om den makthungrige engelske 1400-talshertigen Richard av Gloucesters väg till tronen, och som idag är ytterst relevant. Ty det pågår en valrörelse och i konflikten om Ukraina framstår hertig Richard, gestaltad av Jonas Karlsson, som riktigt sympatisk jämfört med Vladimir Putin.

Anledning till att Shakespeare fortfarande är populär är att han som få andra författare är tidlös, och just Richard III har genom seklerna använts så fort man vill skildra en skurk som alla både kan avsky och samtidigt – innerst inne – tycka om. Nu senast i den populära NetFlix-serien House of Cards där huvudpersonen Francis Underwoods dialog med tittarna är en kopia av Richard III:s.

Förutom ren skurkaktighet handlar pjäsen även om makthunger – och därför kan det bli svårare att applicera den på moderna svenska förhållanden, eftersom man gärna vill tro gott om sina makthavare och dessa själva har odlat myten om att de inte är intresserade av makt, utan enkom av ”inflytande”.

Men också vi har makthungriga politiker, även om dagens politik inte är fullt lika blodig som på Richard III:s tid. Det pågår maktkamper, nu senast i Folkpartiet om man skall tro Expressen, men kanske ändå främst inom Socialdemokraterna, där en stor vänstergrupp, flitigt uppbackade av Aftonbladets ledarsida, tycker att Stefan Löfven har tagit partiet åt höger.

Så om man är i Stockholm och vill studera makt, i dess mest dramatiska form, lönar det sig att boka biljetter till Dramaten och se pjäsen.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Toppentabbe, Tomas Tobé!

underwood

Det var väntat att Moderaternas skolpolitiske talesman Tomas Tobé skulle attackera barn och ungdomars dataspelande. Trots att persondatorer har funnits i tjugofem år är det nämligen många som uppfattar dataspel som ett tidsfördriv som inte ”leder till något vettigt”. Men det var också synd att dataspelandet skall göras till en politisk fråga, då utspelet kan tjäna som en illustration på hur en politiker kan vara i otakt med tiden.

Tidigare vare Moderaterna ett parti som omfamnade ny teknologi då den sågs som en viktig del av ”valfrihetsrevolutionen”. Det var också ett parti vars skolpolitik värderade nya sätt att stimulera lärandet. När Tomas Tobé var generalsekreterare för Moderata Ungdomsförbundet bjöds exempelvis rektorn för friskolan Sjölins Gymnasium in för att föreläsa om hur datorer och dataspel kan hjälpa elever att vidga sina vyer.

Idag verkar nyfikenheten dock ha ersatts av en form av betongkonservatism där föräldrar skall ge sina barn order om att läsa böcker. Förvisso en god målsättning, men också en fråga om personligt ansvar och ett tecken på en osund inställning när initiativet kommer från politiker. Dessutom verkar inte Tobé ha förstått att också dataspel kan ha en lärande effekt, vilket bland har påpekats av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund som exempelvis har recenserat strategispelet Empire Total War.

Självfallet behövs det en diskussion om svensk utbildnings – och skolpolitik i spåren av de sjunkande PISA-resultaten. Det är också bra att påpeka att det behövs disciplin i skolan och när det gäller läxläsning. Ty en negativ effekt av dagens informationssamhälle är intrycket att all kunskap går att hitta på internet samt att det alltid skall vara ”lätt” att lära sig nya saker. Därför bör Allianspartierna ha en eloge för att de vågar ta upp skoldiskussionen med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka båda söker profilera sig som skolpartier trots att de är direkt bildnings – och kunskapsfientliga.

Att dock skylla på dataspel och fritidsaktiviteter samtidigt som regeringen vill införa en ”fritidspeng” där också dataspelande kommer att ingå är fel väg att gå. För det första är det en illustration på att Tobés utspel inte var förankrat hos de andra allianspartierna och för det andra framstår det som ett slag i luften som kan liknas vid hur S-kvinnorna på 80-talet rasade mot parabolantenner.

Många politiker har uttryckt sin beundran för Netflix TV-serie House of Cards vars andra säsong hade premiär nu på Alla Hjärtans Dag. En detalj är att seriens huvudkaraktär kongressledamoten Frank Underwood slappnar av genom att spela dataspel, och kritiken mot Tobé kan sammanfattas med ett citat från MUF-ordföranden Erik Bengtzboe: ”Om dataspel duger för Frank Underwood så duger det för mig”.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized