Tag Archives: islam

Det är rätt att ta strid mot extremismen

Anatomy of a Kidnapping

Att alla former av extremism utgör såväl lokala, nationella som globala utmaningar har blivit tydligt under de senaste två decennierna. Men samtidigt har också svårigheterna att möta och motverka denna extremism ökat i takt med att öppna och demokratiska samhällen omformats av globaliseringens och individualiseringens många fördelar.

Efter terrordåden 2001 har världen fått se hur gränser och hinder växt fram på ett sätt som gjort det svårare för alla oavsett avsikt att röra sig fritt. Samtidigt har andra gränser blivit relativa i takt med att nya kommunikationsformer har introducerats. Och för att värna frihet, liberalism och demokrati har demokratiska stater funnit det nödvändigt att försvara dessa värden och rättigheter med allt annat än liberala medel.

Går det i en sådan värld att tala om att det trots allt finns gränser som är absoluta och som inte får överträdas?

När den islamistiska terrorgruppen Boko Haram nyligen kidnappade 200 flickor i Nigeria för att de inte skulle få tillgång till bland annat utbildning, och som enligt terrorgruppen nu ska säljas som sexslavar, blir det lätt att svara på den frågan. Det torde vara oproblematiskt att hävda att fria, liberala och demokratiska stater på egen hand och gemensamt måste kunna försvara sig och sina medborgare genom att aktivt motverka såväl en sådan organisations verksamhet som dess ideologiska utgångspunkt.

Kortare sagt – bedriva polisiär och militär verksamhet mot en sådan organisation eller mot stater som upplåter sitt territorium åt dem, samtidigt som man bedriver ett ”krig” mot dess värderingar.

Kan frihet, liberalism – rättvisa, jämlikhet, jämställdhet, you name it! – och demokrati bestå om de utmanas av en ideologi som alldeles uppenbart är dess raka motsats?

Om svaret är nej, är följdfrågan given: Ska en sådan kamp kunna bedrivas med medel som i sig utmanar de värden striden avser att skydda?

Hittills har svaret varit ja och nej. Demokratiska stater har gladeligen bedrivit ”krig mot terrorn” men haft svårt att förhålla sig till islam. Det som varit krig för frihet och demokrati har kommit att uppfattas som kulturkrig mot en främmande religion. Ett av problemen bakom detta är att framförallt västerländska ”kristna” nationer har haft så infernaliskt svårt att förstå att det är skillnad mellan religionen islam och extremistisk islamism.

– Boko Haram är extremister och missbrukar ordet islam, som betyder fred, sa Malala Yousafzai, den pakistanska skolflickan vars kamp för flickors rätt att gå i skolan har blivit världskänd, i en SR-sändning härom dagen. Hon hade av naturliga skäl inga som helst problem med att uttala sin solidaritet med de kidnappade nigerianska skolflickorna. Men när USA, Kina, Storbritannien och Frankrike säger att de lovar att hjälpa Nigeria med att hitta de kidnappade flickorna, då går tankarna snarare till Irak, till Afghanistan och till George W Bushs korstågsretorik.

Samma sak när förre premiärministern och labourledaren Tony Blair i slutet av april i ett tal om situationen i Mellanöstern, uppmanade västvärlden att ta strid mot de växande hoten från extremistisk islam. Det han sa låg helt i linje med resonemanget om att frihet, liberalism och demokrati måste kunna försvara sig, men då var det istället han – inte Boko Haram eller andra terrororganisationer – som skulle ställas inför rätta. Brittisk press flödade över av ”Impeach Blair!”-uppmaningar – ställ Blair inför rätta – och argumentet för detta var att han minsann hade ljugit om skälen till varför USA och Storbritannien invaderade Irak 2003.

Den som däremot lyssnade på vad Blair sa, upplevde saken annorlunda. Hans argumentation byggde på att det i västvärlden råder en trötthet och en önskan att slippa undan alla ”kostnader” för att motverka extremism i Irak, Syrien, Libyen och Afghanistan. Dessutom var det obekvämt för väst att behöva befinna sig i närheten av vad som alldeles uppenbart var en konflikt som har religiösa över- och undertoner. Men utan större omsvep blev det tydligt att den värld som Tony Blair skildrade var en värld där just grupper som Boko Haram och deras motiv blev synliga: Den inrymmer inte konkurrerande världsuppfattningar eller har plats för olika samhällsmodeller: ”The ultimate goal is not a society which someone else can change after winning an election. It is a society of a fixed polity, governed by religious doctrines that are not changeable but which are, of their essence, unchangeable.”

När Boko Haram kidnappar 200 flickor för att dessa ska slippa gå i skolan, och sedan säljer dem som sexslavar, då är detta inte i första hand uttryck för terrorism. Snarare är det en bild av och ett uttryck för en samhällsmodell och en människosyn som står i absolut motsats till det som vi uppfattar som frihet, liberalism och demokrati.

Skulle det vara fel ta ställning mot en sådan samhällsordning?

(Mikael Hermansson)

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Ehsan Fadakar – Sveriges Kipling?

union

Dagens Nyheters tidigare chefredaktör Arne Ruth beskrev under ett seminarium på bokmässan i Göteborg svenskarnas förhållande till Norge med ett skämt. När man flög från Arlanda och skulle landa i Oslo tillkännagav piloten: ”Vi landar strax på Fornebru, var vänlig spänn fast säkerhetsbälten och ställ tillbaka klockan tjugo år i tiden”.

Länge ansåg man att Norge var en omogen lillebror, som behövde hjälp från sin betydligt mer mogne granne ty vi var ju ”bäst”.

Idag är den attityden borta och det beror delvis på Norges rikedomar samt att Sverige har insett att man inte tjänar på att metaforiskt klappa sin grannation på huvudet och diktera hur denne ska bete sig. De flesta har insett att relationer mellan ”brödrafolk” ska skötas på ett vuxet och konstruktivt sätt. Förutom Aftonbladets krönikör Ehsan Fadakar. Han är nämligen så pass konservativ att han i sin strävan att se ner på Norge framstår som en dålig imitation av den brittiske poeten Rudyard Kipling (1865-1936), vilken beskrev att det var den ”vite mannens börda” att bestämma över resten av världen.

Fadakar som tidigare var chefredaktör på skvallersidan Nyheter 24, vilken mest innehöll bilder på lättklädda kändisar med vidhängande text, är idag krönikör i Aftonbladet. Iden kapaciteten anser han sig lämpad att mästra Norge, men då han begår faktafel känner jag mig nödgad att gå i svaromål. Både för debatten skull och Fadakars, då han skulle tjäna på att agera utifrån fakta och mindre gå på känsla.

Det stämmer att Anders Bering Breivik har varit medlem i Fremskrittspartiet (Frp), men det är högst missvisande att det skulle vara ”massmördarens favoritgäng”. Breivik lämnade själv partiet och har senare beskrivit det som politiskt korrekt och för ekonomiskt liberalt. Dagens Frp vilket ingår i den norska regeringen kan således inte vara Breiviks favoritgäng, som Fadakar vill göra gällande.

När han sedan påstår att islam frekvent ”jämförs med nazismen” är han åter ute och cyklar. Dessutom verkar han vara i behöv av en historielektion. Förvisso förs det en debatt om integration i Norge, men den har att göra med dess historia. På 1990-talet sköts den norske förläggaren William Nygaard utanför sitt hem i Oslo, då denne hade valt att ge ut den brittisk-indiske författaren Salman Rushdies roman Satansverserna på norska.

Om inte Fadakar känner till omständigheterna kan jag upplysa om att Rushdie 1989 fick en dödsdom, fatwa, över sig av Irans senile ledare Ayatollah Khomeini. Anledningen var att Satansverserna delvis är baserad på koranen och att Khomeini behövde öka sin popularitet då det gått dåligt i kriget mot Irak. Man har fortfarande inte gripit Nygaards attentatsman och det är en av anledningarna till att norrmännen är ytterst känsliga för religiöst motiverat våld.

När Fadakar i nästa stycke ska recensera norsk historia blir det alltigenom pinsamt. När han påstår att norrmännen inte ”gjort sig kända som några hårdjobbande, smarta eller innovativa världserövrare” låter han som en klassisk von-oben svensk, eller snarare, som en nutida rasist som talare om invandrare. Han vet tydligen inte om att det var norska sjömän som katalogiserade stora delar av Arktis, att det är tack vare norrmannen Johan Richter som det är billigt att framställa papper och att Tryggve Lie var FN:s förste generalsekreterare.

Slutligen när han frågar vad som är norrmännens ”bidrag till världen” undrar jag vad han själv bidragit med – förutom att sprida antisemitiskt dravel på en blogg som numera är stängd för utomstående. Norrmännen har i alla fall bidragit med dramatiker som Henrik Ibsen och författare som Knut Hamsun. Litterära giganter som kommer att läsas långt efter att alla har glömt Nyheter24.

Självfallet bör och får man diskutera norsk politik. Men det förutsätter att man har kunskap och inte bara fördomar. I nuläget verkar det som Fadakar mestadels har det senare. Det är synd för i det långa loppet fördummar det svensk debatt till att återgå till den tid då vi skämtade om att ställa klockorna tio år bakåt i tiden.

(David Lindén)

9 kommentarer

Filed under Uncategorized

Hijabuppföljning: En misslyckad tillrättavisning

1229909_10100744114627358_166661292_n

På grund av den senaste tidens händelser i Mellanöstern och USA:s president Barack Obamas stundande statsbesök har debatten kring hijabuppropet inte förts med lika stor intensitet som tidigare. Men idag finns det anledning att skriva om det igen, då texten ”Uppföljning: Hijabuppropet breddade inte debatten” uppmärksammades på det sociala mediet Twitter av feministnätverket Femen.

ETC-krönikören och aktivisten Nabila Abdul Fattah, verkar också ha tagit så pass illa vid sig av texten att hon försökte sig på en misslyckad tillrättavisning som återges här ovan. Det hon dock lyckades med, förhoppnings omedvetet, var att likt Sara Abdollahi använda härskartekniker.

Abdul Fattah skriver att hon minsann ”fattar Noll av vad Saras text har med oss initiativtagare men aiiiight”. Ett påstående som uppenbarligen inte är sant, då hon känner sig så pass träffad av texten att hon tog sig tid att kommentera den. En människa som lever på sitt språk vet mycket väl att debatten mellan Femen -”Jenny” och Sara Abdollahi som berördes i texten handlade om hijabuppropet. För att den som inte har läst den framförde Femen – ”Jenny” tesen om att uppropet exkluderade kvinnor istället för att inkludera dem, vilket är en uppfattning som också ledarbloggen delar.

Tyvärr verkar Abdul Fattah inte ha tagit till sig något av kritiken då hon skriver att ”om Man Inte hittar ett problem så ser man till att skapa det”. Det är faktiskt inte ett påhittat problem att kvinnor förtryckts av både rasism och intolerant religion. Det är en ytterst påtaglig verklighet och som vuxen debattör bör man kunna ha dessa två perspektiv i huvudet på samma gång, även om det kan vara obekvämt.

Slutligen uppmanar Abdul Fattah att: ”Ställ dig i kön, David. Ni verkar vara en del”. Avsikten är att klumpa ihop den tidigare texten med de nättroll som bland annat torgförde myten om att kvinnan i Farsta skulle ha attackerats av sin egen man och inte en främling. Tekniken är utsliten, men förekommer med jämna mellanrum. Som när ledarskribenten Sakine Madon anklagades för att gå rasisternas ärenden.

Tidigare var slutsatsen att hijabuppropet inte breddade debatten och de finns inga skäll att revidera en slutsats som, tyvärr, visat sig hålla.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Uppföljning: Hijabuppropet breddade inte debatten

Bild

Min förhoppning var att debatten efter hijabuppropet skulle handla om rasism, främlingsfientlighet och jämlikhet. Personligen hade jag den kloka liberala ledarskribenten Sakine Madons ord om att hon ”må ogilla vad slöjan står för men skulle göra en hel del för din rätt att bära den” som ledstjärna.

Tyvärr har det dock visat sig att vad som började som ett välkommet fokus på religiös och könsbaserad förföljelse, nu verkar ha blivit en kampanj mot oliktänkande och inte ett ställningstagande för ett öppet och pluralistiskt samhälle.

Redan innan DNA-proverna från brottsplatsen i Farsta analyserats klart av polisen, hade upprorets initiativtagare fått ett personligt möte med justitieminister Beatrice Ask. Efteråt var aktivisterna besvikna och menade att Ask hade gett ”politiska svar” och krävde att hon skulle tillsätta en kommission för att utreda situationen. Det smärtar att behöva upplysa dem om att en minister inte personligen kan involvera sig i ett ärende. Det kallas då ministerstyre och är förbjudet enligt svensk grundlag. För att de ska få en ökad förståelse rekommenderas de att studera tidigare socialminister Bengt Westerbergs utredning om rasism och främlingsfientlighet, vars rekommendationer nu följs upp av regeringen.

Men det var inte deras kommentar efter mötet med Ask som var det mest anmärkningsvärda, även om svaret mer lät som vänsterpolitik än som ett ställningstagande för tvärpolitisk antirasism. För antirasism och jämlikhet kan inte appliceras på en höger-vänsterskala, och de som hävdar motsatsen bör studera USA:s tidigare president republikanen Dwight D. Eisenhower. Han påbörjade desegregeringen av södra USA då han såg alla medborgare som lika inför lagen och därför förtjänta av samma rättigheter.

Nu lämnar hijabuppropet mycket till övers att önska. Ty dess aktivister verkar vilja exkludera, istället för att inkludera, andra debattörer som strävar efter jämlikhet och antirasism. När ”Jenny” från det feministiska nätverket Femen påpekade att användandet av en religiös symbol av många kan tolkas som ”att förneka det förtryck som sker i islams namn”, fick hon svar av vänsterdebattören Sara Abdollahi.

I sin replik hävdade Abdollahi bland annat att ”religioner i sig” inte förtrycker och hon använde sig även av en gammal beprövad härskarteknik när hon syrligt påpekarde att: ”Om Femens aktionen i moskén här i Stockholm var riktad mot Mursi i Egypten, varför valde ni då att genomföra en i Sverige?”.

Det är ytterst ohederligt att använda en sådan debatteknik och påminner om hur jag i min ungdoms Ungmoderat tider kunde fräsa till vänstersympatisörer att de ”minsann borde flytta till Nordkorea”. För svaret på Abdollahis fråga är enkel. Om Femen hade genomfört aktionen i Egypten hade det troligtvis blivit misshandlade och kanske våldtagna. Så är det nämligen att verka i en totalitär stat, och ingen kan förneka att teokratiska stater förtrycker kvinnor betydligt mer än män.

Om hijabaktivisterna vill få ett bredare stöd borde de beakta detta. För det tål att upprepas att ett vuxet samhälle kan ha två tankar i huvudet på samma gång.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Förhoppningsvis kan hijabupproret bredda debatten

2956151_570_321

Nyligen attackerades en muslimsk kvinna i Stockholmsförorten Farsta. En okänd gärningsman skrek att sådana som hon inte skulle finnas där och dunkade därefter hennes huvud i en bil så hårt att hon förlorade medvetandet. Orsaken till detta var att kvinnan bar en slöja som täckte håret, en hijab.

Som svar på attacken har fem kvinnliga muslimska aktivister valt att starta vad de kallar för hijabupproret. I en debattartikel i Aftonbladet uppmanar de ”alla medsystrar i Sverige – religiösa som ickereligiösa” att ”beslöja sig i syfte att visa solidaritet med alla muslimska kvinnor som alltför ofta får utstå trakasserier och våld”.

En uppmaning som inte har klingat ohörd.

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm har i sociala medier låtit sig porträtteras bärandes slöja, precis som komikern Gina Dirawi och i morgon är artikelförfattarna inbjudna till Rosenbad för att träffa justitieminister Beatrice Ask.

På det hela taget är hijabupproret ett initiativ som ska applåderas. Det är bra att det kommer ett ökat fokus på att många muslimska kvinnor idag lever i en utsatt situation. Det är nämligen alltid occeptabelt att utsättas för våld på grund av religiös tillhörighet, kön, läggning eller etniskt ursprung. Men det behövs emellertid ett mer mångfacetterat perspektiv för att ge en rättvisare bild av problematiken. Den muslimska kvinnorättskämpen Hanna Gaban har exempelvis påpekat att slöjbärande i många fall inte står för frigörelse, utan att det också kan vara en metod för att utöva förtryck. I debatten måste också detta perspektiv komma till tals för annars riskeras ett alldeles för ensidigt fokus.

Ett vuxet samhälle kan hålla två tankar i huvudet på samma gång, och lika lite som att kvinnor ska utstå trakasserier för sin religiösa övertygelse ska ingen tvingas in i denna.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized