Tag Archives: Kongressen

Demokraterna är också skyldiga

110217_clinton_gingrich_obama_boehner_ap_605

Av den svenska debatten om att USA:s federala budget har frusits framstår det som att situationen enbart kan skyllas på republikanerna, då de kontrollerar kongressen. Men att dra den slutsatsen är att frångå kritisk granskning, och – med hull och hår – köpa Obama-administrationens historieskrivning.

Tyvärr verkar det som om stora delar av svensk media har gjort detta.

En del journalister verkar inte förstå att USA är ett stort land med både republikanska, demokratiska och ”självständiga” väljare. Förvisso är många republikaner kritiska mot en stark stat, men den skepsisen delas även av demokrater och av de som inte bekänner sig till något av de två stora partierna.

Skepsisen mot staten är lätt att avfärda som ”amerikansk paranoia”, men många svenskar bör istället betänka sin egen – överdriva – tilltro till staten. I alla fall om man betänker vad hänt hos polismyndigheten i Skåne.

Även om man såsom undertecknad är hjärtligt trött på republikanerna, och i synnerhet på deras Tea Party-rörelse, bör man även betänka att Obama-administrationen inte har gjort något för att skära ned de skenande statliga utgifterna. Men presidenten tror att han kan kopiera sin demokratiske företrädare Bill Clinton, som 1996 vann en kamp mot dåvarande republikanske kongresstalmannen Newt Gingrich, som också temporärt frös budgeten i protest mot statliga utgifter.

Kritiken mot republikanerna är till stor del berättigad. Men det är inte kritiken mot amerikansk sjukvård. Ty faktum är att den håller en mycket hög klass när det gäller till exempelvis cancerbehandling. Men den är förstås för de som är försäkrade, och många av dem skulle förlora på att detta system förstatligades. Det är därför som republikanerna och främst senatorn Ted Cruz tror sig kunna vinna mot presidenten. Ty de är inte ”galna” som en del vill göra gällande.

Att Obama i sin tur väljer att konfrontera republikanerna handlar inte om idealism, utan om en ren politisk maktkamp och det är en konflikt som han troligtvis kommer att vinna.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Partiets och Löfvens trovärdighet är i fara

Valet av Omar Mustafa till partistyrelsen har fört in Socialdemokraterna i antisemitismens slagskugga. Motiven till det välkomna beskedet att partiet vill att Palestina ska bli en egen stat, färgas nu av att en partistyrelseledamot anser att Sverige borde skicka stridsflygplan mot Israel.

Att samma partistyrelserepresentant också bjuder in och umgås med uttalade judehatare till Islamiska förbundet, där Mustafa är ordförande, förstärker bara bilden av ännu en totalhaveri. Lägg därtill att partikamrater och aktiva ifrågasätter hans trovärdighet när det gäller att stå bakom partiets uppfattning i HBTQ-frågor.

Hur kan det vara möjligt för Brantings, Per Albins, Erlanders, Palmes, Carlssons, Perssons och Sahlins parti att lyckas med detta utan att ens blinka?  Det dagsaktuella svaret är uppenbart – man saknar kompetenta och omdömesgilla personer på ledande poster. Men det mer långsiktiga svaret handlar om hybris, oförmåga att se sina svagheter samt en politisk självgodhet som förött förmågan till kritisk självanalys.

Det finns olika uppfattningar om hur det kom sig att Omar Mustafa blev vald. Alla versioner innehåller dock det uppenbara att ännu en gång har en socialdemokratisk valberedning manifesterat sin inkompetens. Antingen missade man vad Mustafa representerade, eller så brydde man sig inte.

Berit Högman var ordförande och bland andra Ulf Olsson, kommunstyrelsens ordförande i Borås, var ledamot. På dessa vilar ansvaret tungt. Men inga bondeoffer och rakt ingen konflikthantering i världen klarar av att leda bort uppmärksamheten från att Stefan Löfvens bristande ledarskap också spelat roll för oförmågan att hålla rent i partiet.

Att som Löfven säga att ”det är Stockholms arbetarkommun som har nominerat honom och som nu har ansvaret för att reda ut frågan” håller inte. Det är en ursäkt och ett slingrande som inte duger för den som vill bli vald till suppleant i fackklubbens kaffekassa, än mindre för den som vill bli landets statsminister.

Sanna Rayman skriver mycket inspirerat på Svenska Dagbladets ledarblogg om skillnaden mellan Löfvens flykt och Reinfeldts ledarskap när det hettar till.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Tröstkram eller Judaskyss?

WEB_INRIKES

Ett märkligt ögonblick på kongressen. En kram, en kyss. Vad var det som hände?

Hur kom det sig att Ylva Johansson, Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson, inte fick plats i partistyrelsen medan Omar Mustafa, som umgås med antisemiter och homofober, välkomnades med öppna armar?

En bra fråga – förutsatt att den hänger ihop. Det är inte alldeles givet att så är fallet.

Att partiet insett att man måste göra något åt den ”vithetsnorm” som Håkan Juholt införde under sin korta tid som partiordförande, var uppenbart. Det går inte att desperat ragga röster i Botkyrka, på Norrby eller i Biskopsgården om partiet som knackar på dörren framstår lika etniskt och religiöst diversifierat som en sockenstämma i Knohult på 50-talet. Därför kom säkert Stockholms nominering av Mustafa, som också är ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, som vårsol i midvinterkylan.

Det som nu riskerar att visa sig vara det sämsta av val som partiet kunde ha gjort, är snarare konsekvensen att socialdemokratiska valberedningar på den här nivån befolkas av individer som inte är lämpade för den grannlaga uppgiften. Minns Berit Andnors insats som ordförande för den valberedning som kom fram till att det bästa för partiet var att välja Mustaschmannen från Oskarshamn.

Att den arbetsmarknadspolitiska talespersonen valdes bort, trots att Stefan Löfven sagt ifrån att det är jobben som gäller, ger ett förvirrat och motsägelsefullt intryck. Lite som med skolvetot, där Löfven gör allt för att distansera sig från beslutet men där partivänstern gör det tydligt att man verkligen menar vad man säger.

Kanske är det trots allt i skolfrågan som man ska leta efter orsaken till Johanssons frånfälle? Och i dess förläning, även regeringsfrågan.

Ska Löfven kunna bilda regering efter en eventuell valvinst torde det vara med Vänsterpartiet som partner. Då går det inte att ha kvar den före detta vänsterpartisten Ylva Johansson, som 1989 tvingade fram en omsvängning när det gällde frågan om att kommunalisera skolan. Det var i förhandlingarna med Göran Persson som Johanssons kompromiss tvingade partiet till ett ödesdigert åsiktsbyte.

Nu talar Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt om att förstatliga skolan. Han backas upp av sin utmanare Rossana Dinamarca. Och med tanke på att Sjöstedt har lovat att partimedlemmarna ska få bestämma om hur och på vilka villkor som v ska samarbeta med s, så är det troligt att Löfven uppfattat signalerna att det är största möjliga lyhördhet som gäller.

Så innan partiet piskar på Göran Perssons eftermäle måste man således öva sig genom att pissa på Ylva Johanssons person.

Kan det vara så? Det känns lite långsökt.

Men i ljuset av dagens socialdemokratiska skoldebatt är allt, bokstavligen allt, möjligt och troligt.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Jahaja? Och nu över till verkligheten

Socialdemokraternas kongress närmar sig sitt slut. Baksmällan däremot, har redan satt in. Runt på kongressen i Göteborg vacklar ombud, lobbyister och journalister om varandra och undrar vad som beslutades. Veto? Eller … vadå?

Helt klart är att partiet har pekat ut riktningen. Socialdemokraterna gillar inte valfrihet. Socialdemokrater anser att kommunpolitiker ska ha större makt än medborgarna. Stefan Löfven ska passa sig så att partivänstern inte återkommer med förnyade krav. Idag veto mot nyetableringar, i morgon ett totalförbud mot alla alternativ.

Att en bred överenskommelse inom den statliga friskoleutredningens ram blir verklighet efter detta är knappast troligt. Socialdemokraternas partiledning orkar knappast med en svekdebatt så snart efter den överkörning man utsattes för bakom kulisserna. Konsekvensen är uppenbar: Stefan Löfven har fått sitt handlingsutrymme beskuret. Inga luddiga formuleringar i världen ger honom mandat för att komma överens med regeringen om nya regler och villkor för välfärdsföretagen.

Valfrihetshatarvänstern har fått tolkningsföreträdet – det är konsekvensen av kongressens beslut.

Men nu är det hög tid att gå ut i solen och invänta våren. Minns att detta bara var en kongress. Och minns att Socialdemokraterna får allt svårare att se medborgarna – väljarna – i ögonen efter det här, inte minst när frågan om vilka Stefan Löfven avser att bilda regering med. Nu återstår bara Vänsterpartiet. Miljöpartiet lär knappast vilja att alla beslut ska underordnas Socialdemokraternas vänsterfalang.

Minns därför också att det som hände på kongressen inte hände i verkligheten. Riksdagen ligger i Stockholm. Där fattas besluten – och inte i de skumma och syrefattiga rum där den socialdemokratiska kongressens kompromisser manglas fram.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Informativt om politikens villkor

Det finns alltid inslag som inte passar fullt ut i en vanlig valvaka. Men här platsar de trots allt. Som den här informativa upplysningsfilmen om villkoren för att en amerikansk politiker ska bli vald.

Eller den här, som visar hur den politiska retoriken håller en nivå som gör att alla medborgare kan delta i det stora samtalet.

Kanske är det så här det går till i kongressen, eller så är så här som vicepresidentkandidater förhåller sig till verkligheten. Ibland händer det också att vicepresidentkandidater blir riktigt, riktigt tillplattade. Det händer också att presidentkandidater blir mer än bara tillplattade. De tillintetgörs helt enkelt av ett bättre alternativ.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized