Tag Archives: Kristdemokraterna

Äntligen kan rikemansvänstern leva som den lär

SCHYFFERT-LINDSTRÖM

(Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Två hippa och – får man anta – frivilligt högbeskattade herrar mitt i livet, FOTO TT)

Under valet var de många kändisar som gärna upplyste den som ville lyssna om att de hade ”fått nog”. Exempelvis nöjes – och stundvis ledarskribenten Fredrik Virtanen, komikern Henrik Schyffert och Stureplanslejonent Claes de Faire – med ett förflutet i Moderata Ungdomsförbundet där han bland annat låg bakom en kampanj med den, skulle det visa sig, talande sloganen ”Jag vet bäst” – utnyttjade sina plattformar för att spy galla över regeringens skattesänkningar.

Att de sedan själva betalade mindre skatt än vanliga löntagare, vilket Slöseriombudsmannen Rebecca Weidmo Uvell har visat är en helt annan historia.  Men nu finns det äntligen en möjlighet för den rika kändisvänstern att leva som den lär.

Riksdagsledamoten Aron Modig (KD) från Göteborg har lagt en motion om så kallad frivillig skatt för kändisar och rika människor. Förvisso är det svårt att genomföra i praktiken, men för att citera Modig så bör det ”utredas hur en sådan frivillig skatt kan införas så att kändisar och välbärgade människor enklare kan handla utifrån sina samveten”.

Förhoppningsvis antar riksdagen motionen, och då får man hoppas att alla de med tjocka plånböcker och stort medieutrymme som ondgjort sig över det ”nya och kalla Sverige” är villiga att bidra lite extra för att det ska bli ”varmt och solidariskt” igen.

Ty det var väl inte så att man predikade höga skatter för att få medieutrymme och ställa sig in hos rätt gäng på Södermalm i Stockholm?

(David Lindén)

Annonser

5 kommentarer

Filed under Uncategorized

Komiskt försvar av kulturministern

ALICE BAH KUHNKE

(Fansen får göra bättre än så här, FOTO TT)

Det börjar nästan bli löjeväckande. Hur vissa försvarar kulturminister Alice Bah-Kuhnkes (Mp) avsaknad av grundläggande politiska färdigheter. Ena stunden skulle kritik av henne handla om ”afrofobi” då hon har en utländsk far, och i den andra stunden att hon kritiseras för sitt kön. Detta trots att Bah-Kuhnke är född i Småland och under hela sitt vuxna liv har agerat i den svenska offentligheten.

Dessutom verkar många ha glömt att manliga kulturpolitiker har manglats än hårdare. Nu senast Håkan Juholt.

Men lite av ”försvaret” kan för all del nagelfaras. I dag hävdade exempelvis en läsare på den av LO och Aftonbladet finansierade bloggen Politism att Bah-Kuhnke inte är ”någon professionell skribent”. Detta trots att hon har skrivit i flera tidningar och gett ut en bok om kronprinsessan Victoria.

Författaren Maria Sveland menar vidare att bilden av kulturministern är ”sexualiserad” då en del medier har valt att publicera en bild på henne för tidningen Okej på 1990-talet. En bild som kulturministern tog när hon var 26 år och därmed myndig. Således borde hon kunna få frågor om den, precis som Fredrik Reinfeldt fick frågor om boken Det Sovande Folket. Till och med när han hade gett ett svar och ansåg att saken var utagerad.

Det finns också en diskrepans när det gäller borgerliga och rödgröna politiker, då många av dem som högst ropar om afrofobi och sexism inte såg sig nödgade att försvara exempelvis Nyamko Sabuni eller Annie Lööf då de hade ”fel ideologisk färg”.

Inför EU-valet skrev bloggen Politisms redaktör Eric Rosén om att det inte ”räcker att vara kändis” med hänvisning till journalisten Lars Adaktussons kandidatur för Kristdemokraterna. Han hade alldeles rätt. Det måste finnas substans och Adaktusson bestod provet. Nu är det upp till kulturminister Bah-Kuhnke att göra samma sak, för att ”om du inte klarar hettan ska du inte befinna dig i köket” för att citera ett uttryck som troligtvis myntades av den amerikanske presidenten Harry S. Truman.

En uppmaning som för all del kan riktas till hela regeringen.

(David Lindén)

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Tårtor gör Sverige larvigare och farligare

Hägg

Självfallet går det att skämta bort tårtan mot socialministern och KD-ledaren Göran Hägglund. Det var trots allt ”bara en tårta” och det inträffade i Göteborg, en stad som många – i varje fall på östkusten – vill förknippa med burdus, handgriplig och stundtals dålig, humor.

Men om man skjuter humorn och lättnaden över att ingen kom till skada åt sidan blir det inte alls roligt, utan snarare omoget. Det står alla fritt att tycka illa om våra folkvalda politiker. Men det är inte ett vuxet beteende eller ett uttryck för berättigad frustration att handgripligen attackera en politiker. Det är enkom larvigt, ovärdigt och rent av barnsligt. För det säger ju till dem som en dag ska rösta att det är okej att bete sig som en bortskämd snorunge så länge man inte får sin egen vilja igenom.

Det är ännu oklart vem det var, men enligt både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet var det en person som infiltrerat Kristdemokraternas Ungdomsförbund (KDU). I så fall är det inte bara politiskt sabotage, utan dessutom riktigt demokratiskt farligt och ett bottennapp i en redan mycket smutsig valrörelse.

Flera partier på både höger och vänsterkanten har fått sina valstugor attackerade och när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson talade i Falun bröt sig någon in i kyrkan för att sätta igång klockspelet. Ett brott som säkerligen applåderas av vissa, men som också devalverar de legitima klockringningar som hölls när nazistiska Svenskarnas Parti tågade genom Jönköping och i Visby talade under Almedalsveckan.

Om det ska stå alla fritt att ”tårta” politiker kommer vi inte bara få ett larvigare, men också farligare politiskt klimat. För en del rödgröna sympatisörer som nu ler i mjugg åt att Hägglund blivit attackerad verkar inte förstå att deras syn på saken också rättfärdigar marodörer vid ett eventuellt regeringsskifte.

Hur skulle exempelvis Vänsterpartiet ställa sig till att röd färg stänktes på Jonas Sjöstedt och Lars Ohly? Eller hur skulle Fi reagera om någon fick för sig att tårta Gudrun Schyman?

Det är helt enkelt dags att sluta klä sina tonårsfrustrationer i politik och börja bedriva valrörelse som vuxna. För ingen politisk företrädare förtjänar att utsättas för hot på grund av sitt engagemang, och att inte kunna lita på sina politiska kollegor äventyrar den svenska folkrörelsedemokratin.

(David Lindén)

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Fel att få hyra sin cell

fängelse

 

Det är en ofta upprepad lögn att det skulle vara bekvämt att sitta i ett svenskt fängelse. Förvisso är det säkert bekvämare jämfört med i andra länder, men ett liv bakom murarna kan ändå aldrig jämföras med ett liv i frihet.

Kristdemokraternas rättspolitiska talesperson Caroline Szybers förslag om att fångar skall betala hyra för sin fängelseplats lär knappast göra det lättare för dem att rehabiliteras.

Men visst, det är givetvis bra att KD visar att de är beredda att tänka nytt kring kriminalpolitiken. Tyvärr saknar Szybers förslag trovärdighet så det ”nytänkandet” får nog tänkas över lite till.

Skälen till detta är uppenbara: Ett fängelse ska inte vara en del av marknaden utan av rättssamhället. Szybergs förslag om att fångar skulle få ”marknadsmässiga” löner istället för den symboliska timlön på 13 kronor som de tjänar idag, är därför omöjligt. Om man förvandlar fängelser till industrier skapar man dessutom en osund konkurrens med det privata näringslivet då det helt enkelt inte finns något företag som kan tävla med ett fängelse när det gäller tillgång på arbetskraft.

Ett annat problem med marknadslöner i fängelse handlar om principen lön efter kompetens. Om fångar skall få marknadsmässiga betalt borde de också i första hand arbeta med sådant som deras kompetens kvalificerar dem för. I ett längre perspektiv skapar detta nya etiska problem – ska en revisor som är dömd för skattebrott verkligen få ägna sig åt sitt yrke i fängelset?

Det finns fler problem. Men redan de nämnda räcker för att på goda grunder avfärda hela idén om att för fångarnas rehabiliterings skull göra dem till en del av den reguljära arbetsmarknaden.

Förslaget lades säkert i god tro och det bör välkomnas att Kristdemokraterna vill föra en debatt om landets fängelser. Men att betala fångar marknadsmässiga löner för att de ska få lära sig att betala hyra, det känns som en väldigt lång omväg till friheten.

(David Lindén)

1 kommentar

Filed under Uncategorized

”Kålle” i klistret och rödgrön arrogans

karl-petter

Det är svårt att inte tycka om LO:s ordförande Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson. Han framstår som en genuint sympatisk person och har tidigare vågat utmana etablerade sanningar inom den egna rörelsen. När han som SSU ordförande lanserade begreppet egenmakt – vilket gick ut på att människor skulle få makt att bestämma i vardagen genom exempelvis valfrihet – förärades han av Göran Greider epitetet ”borgarkärring” vid en socialdemokratisk partikongress.

När Thorwaldsson 2012 valdes till LO-ordförande var det många som hoppades att han, metaforiskt, skulle baxa LO in på 2000-talet. Och till en början gick det bra. Thorwaldsson lyssnade och vågade i Ekots lördagsintervju erkänna att Sverigedemokraterna målade upp en bild av verkligen som kunde attrahera traditionella LO-medlemmar. På senare tid har han också tillsammans med sin viceordförande Tobias Baudin föreslagit att arbetsmarknadens parter ska komma överens om vinster i välfärden. Ett tecken på att det fortfarande finns socialdemokrater som ser verkligheten för vad den är. Men det har funnits tillfällen när Thorwaldsson i sin iver att hjälpa ”rörelsen” har låtit tunga slinta och låtit fiktion gå före fakta.

Inför Barack Obamas Sverigebesök skrev han ett numera ökänt brev på dålig skolengelska för att stjäla glansen från Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt och inte på grund av en genuin vilja att diskutera frihandel. Igår fick vi ett ytterligare exempel när Thorwaldsson intervjuades vid World Economic Forum i Davos. Ett möte där LO-ordföranden är en självskriven gäst då denne är ledare för en av Europas största fackliga samarbetsorganisationer.

Kanske var Thorwaldsson bara trött eller stressad, men det framstod dock som en liten men markant detalj att han i Rapport talade om att vi i Sverige har 400 000 arbetslösa och att om vi löste detta i en takt på 1000 per år skulle det ta 200 000 år att få ned arbetslösheten. Alla som bemästrar enkel huvudräkning inser att det skulle självklart handlar om 400 år och det gör nog också Thorwaldsson. Men när sedan Göran Hägglunds stabschef Johan Ingerö påpekade misstaget ville LO inte låtsas om att Thorwaldsson hade sagt detta, utan hävdade att det istället handlade om 200 år.

LO

Egentligen är detta en liten detalj som inte är värd att rapportera, om det inte varit för att om en Alliansföreträdare hade gjort samma sak så hade företrädare kablat ut den snabbt som ögat. Det säger något om klimatet inför valet där en sida anser att de denna gång har rätt till makten. I sin strävan att få den är man beredd att korsfästa en egenföretagare som ärligt varnar sina anställda för att ett politiskt alternativ kan göra det svårare att expandera och man är också beredd att ignorera sin egen historia som att samma sida 2010 gick till val på den sänkning av restaurangmomsen som man idag skyr som pesten.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vakna väljare, sovande svenskar

Att följa det tyska förbundsdagsvalet har varit intressant. Inte minst på grund av att det som hänt i årets valrörelse är en försmak av framtiden. Men först börjar jag i en del av valrörelsen, nämligen där det tyska mött det svenska. Tidigt förvånades jag av att så få journalister och kommentatorer verkade förstå vad europeisk kristdemokrati är och hur denna politiska tradition skiljer sig från sin svenska och nordiska motsvarighet.

I Tyskland är det CDU som är statsbärande. Normalt ett problematiskt begrepp, då statsbärande många gånger uppfattas som synonym till statsägande. Det vill säga att vara det parti som i hög utsträckning anger tonen för vad som är ”det rätta”. Med rötterna i katolsk socialpolitisk reformrörelse under senare hälften av 1800-talet har kristdemokratin dominerat på kontinenten. Det har varit en tydlig riktningvisare och skapare av den europeiska välfärdsstaten, och har till skillnad mot den svenska modellen bättre lyckats ta till vara på breda samhällsgruppers intresse av delaktighet och ansvarstagande.

Denna politiska inriktning bygger på ansvarstagande för de framgångar som samhället redan har vunnit, och på förmågan att ta nya steg framåt utan att äventyra möjligheten till alternativa lösningar. Europeisk kristdemokrati är inte den enda vägens politik.

En som förstått vilka dimensioner som ryms i ordet kristdemokrati på kontinenten, och särskilt i Tyskland, är förre EU-parlamentarikern Jan Andersson (S) i Helsingborg. På sin blogg skriver han idag följande:

”… det kristdemokratiska partiet skiljer sig en hel del från de svenska moderaterna. T.ex när det gällde Laval-frågan stod de tyska kristdemokraterna betydligt närmare oss socialdemokrater än de svenska moderaterna.”

Men när tysk politik uppmärksammas i Sverige så är denna aspekt av dominans och bred förankring som bortblåst. Då är det istället så att denna tradition av ansvarstagande, samarbete och stabila framsteg ett problem.

När förläggaren och kulturpersonligheten Svante Weyler, som verkligen kan Tyskland, skriver i Expressen så gör han det utifrån en socialdemokratisk agenda. Han lånar röster av flera aktiva socialdemokrater på vänsterkanten för att få fram bilden av att CDU medvetet skulle ha kört med ”dumning down”-taktik den här gången; Ju färre som röstar desto bättre.

Så här låter han partiveteranen Walter Stützle säga:

– Man måste ta av sig hatten för Merkel, hon har lyckats med det som ingen annan har lyckats med i tysk efterkrigspolitik. Hon har sövt ner ett helt folk. Ni har jobbat hårt, säger hon till oss, ni har gjort er förtjänta av lite vila. Sätt er i solen, ta en tupplur, Mutti är hemma nu, jag kommer snart med lite soppa.

Samma tema har Aftonbladets ledarsida lämnat utrymme åt, vilket i och för sig är rimligt att förvänta sig. Kan man inte förklara bort en ledade center-högerpolitikers framtoning på annat sätt, så kan man lika gärna säga som Stützie att Angela Merkel har sövt ner folket.

Om tyska väljare föredrar kristdemokratiskt framåtskridande framför vänsteralternativa utvecklingsmodeller så torde det väl också synas i valresultat. Och årets valresultat är ju just detta, en bekräftelse på att det är Merkels modell som har den största samhällsförankringen.

Detta beskriver Weyler som ett tillstånd av sömn! Hade man varit vakna hade vänstern vunnit!

En sådan verklighetsbild kan säkert fungera som tröst och ursäkt för dåliga vänsterval – alla vänsterpartiet gick dåligt i år – men den berättar ju först och främst något om betraktaren.

Att han ser det han vill se, oavsett vad som sedan har hänt.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Uppdaterat: KDU hör av sig

KDU:s förbundsordförande Sara Skyttedal hörde av sig:

”Hej David,

Vi menar givetvis trontillträde. En miss från vår sida.

Vi vill återge Konungen de ceremoniella uppgifter som togs bort. Exempelvis i samband med riksmötets öppnande och regeringsbildning. Många av uppgifterna ligger idag på talmannen istället.

Sara”

Det är bra att man inser när man har gjort fel, och alla kan göra fel – inklusive denna ledarblogg. Men faktum kvarstår: KDU vill alltså riva upp kompromissen från Torekov. Man kan fråga som om moderpartiet vill detsamma?

Förhoppningsvis kan detta bli början på en diskussion om monarkins vara eller icke vara, och i så fall är KDUs utspel att applådera, faktaplumpen till trots.

/David Lindén

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized