Tag Archives: Kyrkovalet

Uppföljning: SSU i allians med svartrockar?

fanny_och_alexander_102

Det är ingen som kan förneka att SSU:s kyrkovalskampanj har blivit något av en snackis bland dem som Fredrik Reinfeldt kallar för ”det kommenterande Sverige”. En del borgerliga debattörer har känt sig så pass frustrerade över videon att de uttryckt saker som att ”ge mig en diskussion mellan Siewert Öholm och Roland Poirer Martinsson, anytime”.

Jesus är en fråga som berör, och vissa är säkert lite sura över att SSU för en gångs skull driver en kampanj som man talar om. Men konstigt nog verkar ingen av organisations företrädare vara aktiv i sociala medier för att försvara den, och deras frånvaro lämnar en del obesvarade frågor.

Kyrkan är i mångt och mycket en stel, hierarkisk och konservativ institution. Är detta verkligen en plats som radikala Socialdemokrater ska värna om? Och ska man värna om religionen, vilken Marx menade var ett opium för folket? För att inte tala om det institutionaliserade och kyrkovälsignade äktenskapet?

Betänk radikalen Per Albin Hanssons ord till sin sambo Sigrid Vestdahl: ”Vi skola bli lyckliga och i vår helgedom skall ingen prästsatan komma in och ohelga”.

Svartrockarna ska inte fördärva den radikala ungdomen, vilket de nu tycks ha gjort.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

SSU leker Nietzsche

Bild

Om man är engagerad i Svenska Kyrkan, vilket majoriteten av svenska folket inte är, så är dessa viktiga och bråda dagar. Den 15 september är det kyrkoval och alla medlemmar bör självklart utnyttja sin rösträtt.

Dagens kyrkoval är en demokratisk kompromiss från när kyrkan skildes från staten. Det var en åtgärd som inte alla stöttade. Tidigare statsminister Göran Persson (S), som enligt egen utsago funderat på att bli präst, lär ha suckat till kulturminister Marita Ulvskog att hon genomfört ”den största privatiseringen i svensk historia”.

Länge motarbeta Socialdemokraterna och Centerpartiet separationen. Officiellt hette det att man ville bevara ”folkkyrkan”, men en cynisk observatör skulle också kunna påstå att en statskyrka ställer avsevärda resurser till makthavarnas (läs politikernas) förfogande. Det var i alla fall vad som drev Gustav Vasa som på 1500-talet såg till att kyrkan inlemmades i staten.

Nu är det val till kyrkofullmäktige och valrörelsen har till största del gått obemärkt förbi. De flesta riksdagspartier har valt att avveckla sitt rent partipolitiska engagemang i kyrkan, och låter partisympatisörer ställa upp under egna beteckningar.

Socialdemokraterna satsar däremot fullt ut i valet och drivkraften tycks vara att ”stoppa” Sverigedemokraterna, vilka också ställer upp. Till råga på allt har f.d. (S)-ministern Morgan Johansson, som tidigare varit styrelseledamot i den sekulära organisationen Humanisterna, organiserat valkampanjen.

Ungdomsförbundet, SSU, har också tryckt en affisch där folk uppmanas att rösta (S) för att Jesus skulle ha gjort detta. Morgan Johanssons roll och ”Jesus som sosse” affischen påminner om filosofen Friedrich Nietzsches ord om att människan måste känna en vilja till makt och att man under den processen, metaforiskt, dödar Gud.

Kampanjen har också genererat en del, förutsägbara, anklagelser om att vara osmaklig. Men man kan också hålla med den liberale debattören Mattias Svensson som glatt deklarerade: ”Riktigt grov smädelse av den kristne profeten. Gillar det! Mer blasfemi åt folket”.

(David Lindén)

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Ett sommartal till de egna?

Bild 

När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson höll sitt fjärde sommartal i hemstaden Sölvesborg var det som nybliven författare. Memoarerna Satis Polito (Tillräckligt polerad på latin) har getts ut på ett eget förlag och baseras främst på dagboksanteckningar från före och efter riksdagsinträdet 2010.

Åkesson är definitivt tillräckligt polerad, och man lär nog inte få läsa någon mustig samhällssatir, som i hans mentor Ian Wachtmeisters bok Krokodilerna (1992). Men precis som ”Ian” leder ”Jimmie” ett högst opolerat för att inte säga bångstyrigt parti, vars största tillgång är sin partiledare.

Trots sina unga år är Åkesson en av svensk politiks verkliga veteraner och han är populär hos sina egna. När han nämnde den pågående humanitära katastrofen i Syrien var det inte för att önska vapeninspektörernas ledare Åke Sällström välbehövligt lycka till, eller för att kräva att stormakterna agerar, utan för att bekräfta partimedlemmarnas bild av läget.

Det som händer i Syrien var visserligen förfärligt, men man ska fortfarande inte acceptera några flyktingar därifrån. Men hjälp skulle självfallet ges, men i närområdet. Problemet med resonemanget är att det just nu inte finns några säkra ställen i Syrien och om exempelvis Libanon skulle acceptera alla flyktingar, skulle det bidra till att ytterligare destabilisera regionen. Hans resonemang påminner om hur Ny Demokrater i början av 1990-talet på fullt allvar ansåg att bosniska flyktingar skulle hjälpas i Bosnien, där det också pågick ett inbördeskrig.

Sommartalen är främst till för att tillfredsställa de egna partimedlemmarna och, denna sommar, inspirera dem till att jobba extra under den kommande valrörelsen. Åkesson sökte göra detta genom att iklädda sig den dubbla rollen av kyrkofader och historiker. För att inspirera till att rösta i kyrkovalet höll han ett brandtal för ”fädernas kyrka” och ”Sveriges kristna arv”. Man bör därför förmoda att han är gift med sin flickvän som han väntar barn med. Ty det kostar att leva i herrans tukt och förmaning då dessa ”social-liberaler” har fått makten i både staten och kyrkan, för att använda den term som han beskrev alla dem som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna. Dessutom menade Åkesson att den svenska reformationen var en relativt ”mild process”, vilket är ett direkt faktafel, om man betänker de 100 år mellan Gustav Vasa och Gustav II Adolf som var präglade av uppror och inbördeskrig.

Ledaren för Sveriges yngsta riksdagsparti är definitivt polerad och i nuläget en skicklig populist. Men den här gången talade han enkom till sina egna och inte till väljarkåren. Det krävs mer än så i valrörelsen.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized