Tag Archives: Malmö

Enkelhet är också extremism

Bild

Få demokrater torde ha överseende med att flera personer grovt misshandlades i Malmö i samband med internationella kvinnodagen den 8 mars. Ty ingen förtjänar, någonsin, att utsättas för våld på grund av politiska åsikter. Men vad som är anmärkningsvärt är att den kampretorik som misshandeln genererade har accepterats av media, som om det vore legitim antirasism.

Precis som journalisten Anna-Lena Lodenius skrev i måndagens Expressen är det nämligen aldrig acceptabelt att ta lagen i egna händer och möta våld med våld, även om det ursprungliga våldet kommer från nazister. Ett demokratiskt samhälle lämnar våldsmonopolet till staten, och vuxna individer klarar vidare av att hålla två tankar i huvudet på samma gång.

Det är därför inte heller acceptabelt att hävda att man borde ha överseende med den autonoma vänstern och att, likt vänsterdebattören Sara Abdollahi, påstå att regeringen borde använda uttryck som ”Non Paseran”. En slogan som betyder ”de skall inte passera” och härrör från den republikanska sidan under Spanska Inbördeskriget.

Uppfattningen om denna konflikt har idag formats av att Franco-sidan stöddes av Nazi-Tyskland och genom skönlitteratur av George Orwell och Ernest Hemingway, vilka båda stred på den republikanska sidan.

Kort och gott: det var en konflikt mellan den onde diktatorn Francisco Franco och de ”goda republikanerna”. Men även hos dessa förekom övergrepp och avrättningar, vilka i historieskrivningen idag går under samlingsnamnet Terror Rojo en España (den röda terrorn i Spanien).

Det är därför som man skall vara försiktig med historiska liknelser, och det därför som många debattörer gör fel när de liknar nutiden vid 1930-talet. Förutom att framstå som direkt okunnig, framstår man också som våldsromantiker. Man bekräftar även nazisternas världsbild.

Dessutom är det värt att notera att föraktet för ”liberaler” delas av extremister på både höger och vänsterkanten, vilket debattören Nabila Abdul Fattah visar med en ledarartikel i gårdagens ETC. Förutom att artikeln dryper av en tjurighet som vanligtvis finns hos arga tonåringar är det också intressant att hon hävdar att liberaler – borgerliga – bara engagerar sig på ”egna villkor”. Hon tycks emellertid ha glömt att även Socialdemokrater och demokratiskt sinnade Vänsterpartister har svårt för Anarkisternas svarta fanor, machoretorik, stenkastning och vandalisering. Samt att hennes arrogans har spritt sig till Helsingborg, där exempelvis spoken word artisten Eli Sophie Andree avbokades att tala under en demonstration mot rasism enkom för att hon var engagerad i Liberala Ungdomsförbundet (LUF).

Ett moget engagemang tar till vara allas vilja att hjälpa till och vettiga samhällsdebattörer är vuxna nog att lämna 30-talsretoriken i historieboken, där den hör hemma.

(David Lindén)

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Göteborg, Malmö och kanske Detroit?

Detroit

Den amerikanska industristaden Detroit har enligt det nionde kapitlet i USA:s konkurslagstiftning ansökt om konkursskydd. Det är den största amerikanska staden som gjort detta, och de styrande politikerna har nu ett år på sig att vända ett mångmiljardunderskott i dollar till en balanserad budget.

Enligt konkursförvaltaren Kevyn Orr kommer medborgarna inte att märka någon skillnad, dock är hela affären är en sorglig illustration över hur det kan gå om de styrande vägrar att lösa strukturella problem. Staden har brottats med avfolkning och budgetunderskott sedan 1960-talet och anledningen till att man vägrat ta itu med problemet är att man satt sin tilltro till den största arbetsgivaren General Motors.

På ett sätt påminner Detroit om Göteborg och Malmö under varvskrisen på 1970-talet. Om än i en mycket större skala.  Malmö och Göteborg vägrade i ett skede att inse att nedläggningar var oundvikliga och styrande politiker hjälpte till att invagga dem i trygghet. På 1970-talet plöjde den svenske industriministern Nils G. Åsling ned miljarder i döende industrier, och under förra årets amerikanska presidentvalskampanj stoltserade Barack Obama med att han hade ”räddat” Detroit.

Precis som en del svenska politiker gjorde på 1970-talet.

Anledningen till att exempelvis den svenska varvsindustrin subventionerades var vanföreställningen att ”Göteborg inte skulle klara sig utan varven”. Men det var fel. Idag blommar forna industristäder som Göteborg och Malmö, och det är fullt möjligt att Detroit skulle kunna göra samma sak.

Förvisso kommer omställningen att bli smärtsam, men den är nödvändig och ett första steg är att staden får ordning på sin budget. En åtgärd som också många svenska kommuner, inte minst i Sjuhärad, skulle må bra av.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Greider ger dåliga råd

Många ville ge råd till Stefan Löfven inför första maj. Ett av de sämre stod Göran Greider för. Han ville att Löfven skulle ”överraska världen” och i sitt tal i Malmö föreslå en rådgivande nationell folkomröstning om vinster i välfärden.

Greider hänvisade bland annat till den undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, enligt vilken en majoritet i alla partier (utom Folkpartiet) är kritiska till vinster i skattefinansierad vård, skola och omsorg,

 Greider, som ju varit med länge i den politiska debatten, vet förstås att man ska vara försiktig med enskilda undersökningar och noga med hur frågan är formulerad. Det finns till exempel andra som visar att det väljarna framför allt ser som viktigt i välfärden, är frågan om kvalitet. Därtill håller många valfriheten högt.

 Frågan om vinst i välfärden, eller om man så vill fler initiativ för att utveckla kvaliteten, är viktig och lär bli stor i valrörelsen. Inte minst för dem som går i de skolor och förskolor och som jobbar på de vårdcentraler och i den omsorgsverksamhet som skulle hotas av stängning med en sådan politik som Greider står för.

 För folkomröstning lämpar sig frågan inte.  

 Man kan säga mycket kritiskt om Stefan Löfvens tal. Men det var bra att han inte tog Greider på orden.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hur långt är det egentligen mellan Ungern och Malmö?

Nyheten om att ledande företrädare för det ungerska nyfascistiska partiet Jobbik har bett regeringen att upprätta listor på judar i landet, väcker inte bara vrede och avsky. Det påminner också omvärlden om Ungerns historiska skuld när det gäller den ingrodda antisemitism som var – och uppenbarligen ännu är – förhärskande i landet.

Mellan 500.000 och 600.000 ungerska judar mördades under Förintelsen. Många ungrare var den tyska nazistregimen behjälplig i detta mördande.

Att Jobbiks ordförande, Márton Gyönngyösi, i efterhand förtydligade sig och bad sina judiska landsmän om ursäkt för vad han kallade sitt ”ekivoka uttalande”. Men ursäkten var mest en undanflykt. Vad han menat att säga var att han bara var ute efter judar som utgjorde en ”nationell säkerhetsrisk”.

Denna säkerhetsrisk skulle utgöras av judar med såväl israeliskt som ungerskt medborgarskap, inte sällan överlevande offer för Förintelsen och deras anhöriga.

Fördömandena från hela världen har inte låtit vänta på sig. Dock var regeringspartiet Fidesz’ desto sparsammare med ilskan, och nöjde sig med en lam protest. Regeringen är beroende av Jobbiks 40 mandat för att behålla makten.

Men andra krafter i Ungern reagerade med eftertryck. De mest symboliskt laddade protesterna var de av gula davidsstjärnor som oppositionspartiernas ledamöter bar i det ungerska parlamentet dagen efter Jobbiks utspel. István Ujhelyi, vice talman och ledamot av socialistpartiet, sa till media att så visst han var medveten om det ”saknade han judiska rötter, men om Jobbik skulle upptäcka sådana när man kartlade Ungerns judar, skulle jag vara stolt över detta”.

Jobbik med all sin utstuderade antisemitism och sin allmänna främlingsfientlighet avviker ganska så radikalt från andra liknande populistiska och nyfascistiska partier och grupperingar i Europa idag. Partiet är kraftigt pro-palestinskt, medan partier som det holländska Frihetspartiet, med Geert Wilders i spetsen, är uttalat Israelvänliga och islamfientliga. Även franska Front National, som i dag leds av Marine Le Pen, flörtar med Israel och jagar muslimer.

I ljuset av den ungerska historien och Jobbiks antisemitism känns det lite märkligt att ha följt den svenska debatten om kommunalrådet Ilmar Reepalus märkliga uttalanden om judar i Malmö, om deras säkerhet och denna grupps koppling till Israels agerande i Mellanöstern. På frågan om hur staden skulle råda bot mot judehatet i Malmö svarade Reepalu ”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. Istället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.”

Malmös judar var alltså ansvariga för judehatet i den stad där socialdemokraten Reepalu hade makten. Rimligen borde det vara ljusår mellan Ungerns historiska skuld för delaktighet i Förintelsen och en svensk socialdemokrats oförmåga att tala så att han inte blir missförstådd, eller som han själv påstod – att han inte blivit korrekt citerad. Men det hade han, och grodorna fortsatte att hoppa ur munnen i en sådan takt och sådan omfattning att det till slut stod klart för allt fler att det kanske inte bara var grodor.

När han intervjuades i dansk TV om sina uttalanden menade Reepalu att all uppmärksamhet bara visade vem som kontrollerade media.

I det läget blev det svårt att inte ställa frågan om Malmös starke man, socialdemokraten Ilmar Reepalu i själva verket var antisemit?

Kulmen kom när USA:s president Barack Obama skickade sitt sändebud för frågor om antisemitism, Hanna Rosenthal, till Sverige för att tala med Ilmar Reepalu om vad som låg bakom hans ord. Hennes slutsats var att hans språkbruk var antisemitiskt. Reepalu har fått liknande kritik från Judiska centralrådet i Sverige.

Det är ganska långt från Reepalus Malmö till Jobbiks Ungern. Men någonstans längs vägen krymper orden avståndet. I Ungern ligger det öppna våldet inte bara i historien utan finns nära till hands. I Malmö kommer våldet mot judar inte från politiker, och Ilmar Reepalu ränner inte runt på stadens gator och skriker ut antisemitiska slagord eller upprättar listor över ”säkerhetsrisker”.

Ändå känner sig stadens cirka 700 judar inte trygga.

Det hade varit mer begripligt i ett land med Ungerns historia och i en stad där Márton Gyönngyösi hade varit starke man.

Men inte i Sverige, inte i socialdemokratins och Ilmar Reepalus Malmö.

Ändå är det precis så det är.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized