Etikettarkiv: Margot Wallström

En emotionell utrikespolitik?

WEB_INRIKES

(Gärna fina ord och glada minner. Men också gärna lite resultat, FOTO TT)

Den vanligaste myten om utrikespolitiken är att det ”bara handlar om glitter och glamour”. I själva verket är det hårt arbete som kräver både analys och taktkänsla. Analys kan ofta kompetenta tjänstemän stå för, men taktkänslan måste utrikesministern lära sig själv och det var bland annat därför som Carl Bildt reste så pass mycket som han gjorde. För det gäller att hämta in intryck på plats i syfte att öva upp sin diplomatiska förmåga, även när många misstar detta för en jakt på glitter och glamour.

Margot Wallström är en av svensk politisks verkliga veteraner, och ska inte avfärdas i första taget. Det som dock bör påpekas är att hon har varit borta från svensk politik väldigt länge, och att man som EU-kommissionär och FN-representant inte måste ta lika tuffa beslut som en svensk minister. Däri ligger också skillnaden mellan henne och Carl Bildt, då Bildt under åren 1991-1994 fick en metaforisk kalldusch när det gällde att leda och fatta beslut.

Att vår nya utrikesminister behöver en sådan kalldusch märktes redan de första dagarna på jobbet när hon visade sig direkt falla in i den högljuda, storordade och resultatlösa utrikespolitik som präglade Socialdemokraterna främst under Olof Palme. Det är ett steg i rätt riktning att erkänna staten Palestina, men formatet kunde självklart diskuteras. Beslutet verkar inte vara förankrat i vare sig utrikesnämnden eller utrikesutskottet och formuleringen i regeringsförklaringen var så pass luddig att både Israel och USA tolkade det som ett direkt erkännande, och inte som att det ska ske under mandatperiodens gång.

Dessutom är det anmärkningsvärt att hon avfärdade Israels kritik som en ”emotionell reaktion” med tanke på att hon visat sig vara synnerligen känslomässigt när hon under valrörelsen bland annat hävdade att Alliansregeringen hade begått ett ”väpnat rån” mot Sverige.

Dessutom bör uttalandet om Palestina också ses i ljuset av orden om att FN ska lösa Ukrainakrisen. Ett märkligt uttalande, speciellt med tanke på att ryskt stridsflyg har intensifierat sin närvaro nära både Polen och Baltikum i syfte att provocera.

Så vad Wallström kunde ha gjort är att direkt rest till Ukraina för att visa att Sveriges linje ligger fast. Men istället för konstruktiv närområdesdiplomati fick Sverige en regering som verkar vilja bedriva en ytterst emotionell utrikespolitik.

(David Lindén)

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Inget lätt val, men värna Lettland

Fredrik Reinfeldt, Valdis Dombrovskis

(Fortsätt med goda relationer. Fredrik Reinfeldt skakar hand med sin dåvarande lettiska kollega, Vladis Dombrovkis, i Riga 2011 FOTO TT)

När detta ”supervalår” nu är avslutat kan man konstatera att utrikespolitiken redan har blivit lidande i och med att Carl Bildt lämnat UD. En försmak av vad som komma skulle var när den tidigare SSU-ordföranden och nyblivna EU-parlamentarikern Jytte Guteland på SVT-Opinion deklarerade att Bildt som utrikesminister endast ”intog en recenserande roll” och att det var dags att ”påverka världen i en bättre riktning”. Liknande tongångar hördes från Stefan Löfven igår när han betonade att den nya rödgröna regeringen ska verka för att ”reformera FN”, och när Bildts efterträdare Margot Wallström deklarerade att det var dags för ”en feministisk utrikespolitik”.

Detta är inget annat än ”inrikes utrikespolitik” för att låna ett uttryck av tidigare moderatledaren Gösta Bohman. Vad Bildthatarna dessutom glömmer är att Sverige både under hans tid som statsministern och under Alliansregeringen faktiskt har utövat ett starkt inflytande i vårt eget närområde.

I dag går vårt grannland Lettland till val och det är ett val som i och med läget i Ukraina spelar stor roll för hela Europa. Förutom att Lettland vid årsskiftet tar över ordförandeskapet i EU efter Italien har de också en stor andel ryssar, 26 procent på lite mer än två miljoner invånare, bland befolkningen. Dessa så kallade Baltikumryssar var en av de svåraste frågorna att lösa när landet 1992 frigjorde sig från Sovjetunionen, och där bidrog Sverige under ledning av dåvarande statsminister Bildt till att förhandla fram en fredlig lösning.

Men än i dag har de inte samma rättigheter som övriga letter, och det skulle mycket väl kunna ha föranlett Putin att ”skydda” dem precis som han valde att göra med den ryska befolkningen på Krim. Om det inte hade varit för att Lettland sedan 2004 är med i både EU och Nato. Valkampanjen har därför kretsat kring relationen till Ryssland och partiet Harmoni som leds av Nils Usakovs, själv etnisk ryss och borgmästare i Riga, ser ut att få mellan 15-20 procent av rösterna. Harmoni som har nära band till Putins parti Det Enade Ryssland försöker dock tona ned den ryssvänliga retoriken, och fokusera mer på sociala frågor då Lettland var ett av de länder som drabbades hårdast av lågkonjunkturen 2008.

Som svar har regeringskoalitionen Enighet och nationalistpartiet Nationella Unionen valt att fokusera på hotet från Putin. Dessutom har Harmoni fått konkurrens av partiet Lettlands Ryska Union som öppet förespråkar att de etniska ryssarna ska vända sig till Moskva. Men de ser ut att få endast en procent av rösterna, då majoriteten av letterna värderar EU och Nato.

Partiet Harmoni gjorde också ett bra val 2011, och denna gång har Usakov sagt att han gärna vill bli premiärminister. Det kommer han inte bli och majoriteten av de etniska ryssarna vill inte återvända till Sovjettiden. Vad de kräver är lika rättigheter, och det borde de få.

Med de gamla historiska banden mellan Sverige och Lettland är det givet att Sverige även i fortsättningen intar en aktiv roll. Som man gjorde 2008 under Eurokrisen. Vad som emellertid nu gäller är att invänta valet, och efter det sträcka ut en hand till nästa regering, oavsett valutgången.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Är det verkligen ett rån, Wallström?

Maktspråk

Vallokalerna har inte hunnit stänga, och kampanjarbetare och kandidater är trötta och slutkörda. Det är förståeligt om tungan då slinter och att man i valet och kvalet säger saker som man kanske inte menar. Men det finns faktiskt gränser.

Margot Wallström är ingen nybörjare. Hon kom för första gången in i regeringen 1988 och har en lång internationell karriär bakom sig. Under Socialdemokraternas kris har hon ofta pekats ut som potentiell partiledare, då hon med sin moderna och – tämligen – ödmjuka framtoning representerade 2000-talet, i ett parti som gärna talar om det förflutna.

Wallström har kort och gott varit ”fräsch och modern” alltsedan hon tillintetgjordes av Göran Persson i valrörelsen 1998.

Det är därför väldigt uppseendeväckande att hon i dag vid ett valmöte i Sundbyberg påstod att Alliansen har begått ”ett väpnat rån” mot samhället. En kommentar som passar illa för framtidspartiet Socialdemokraterna då den ekar av en tid när man tog makten för given.

Kommentar påminner om Marita Ulvskogs ord efter det historiska maktskiftet 1976 om att ”det kändes som en statskupp”.

Dessutom kan man ställa sig den fullt berättigade frågan om det är ett rån mot medborgarna att ge dem en extra månadslön i plånboken och sköta statsfinanserna på ett sätt som gör att ansedda Washington Post kallar Sverige för den ekonomiska återhämtningens ”rockstjärna”?

(David Lindén)

2 kommentarer

Under Uncategorized

Sluta spela SD i händerna Wallström

Margot Wallstroem

Knappt hade Margot Wallström återvänt till svensk politik förrän hon gjorde en rejäl vurpa om den solidaritet som Socialdemokraterna länge ansett sig ha monopol på.

Under ett valmöte i Umeå attackerade hon det faktum att statsminister Fredrik Reinfeldt i ett sommartal erkände att den största flyktingvåg som Sverige sett sedan 1990-talskriget på Balkan, också kommer att kosta pengar.

Enligt Wallström skulle detta ”spela Sverigedemokraterna i händerna”. Uttalandet är intressant då en potentiell minister i Sveriges största parti verkar vara så pass rädd för ett femprocentparti som inte tillhör något av blocken att hon vill förvägra väljarna fakta. Det säger också något om Socialdemokraterna och, dessvärre, om Wallström personligen.

Socialdemokraterna vill framstå som statsbärande och tar därför varje chans att attackera Moderaterna. Men man låtsas inte om att Fredrik Reinfeldt gjort klart att han inte tänker samarbeta med Sverigedemokraterna. Något som han har fått beröm för av bland annat Mona Sahlin.

Gårdagens statsministertal gynnande inte SD. Men Margot Wallström har genom sitt uttalande verkligen spelat SD i händerna.

(David Lindén)

1 kommentar

Under Uncategorized