Tag Archives: Martin Luther King

Antirasister: Lär av Lyndon Johnson

Lyndon_Johnson_signing_Civil_Rights_Act,_July_2,_1964

Idag är det femtio år sedan USA:s dåvarande president Lyndon Johnson undertecknade en samling lagar som gav svarta och vita lika rättigheter och som har gått till historien som the Civil Rights Act. Undertecknandet var kulmen på en lång, svår och – ofta – blodig kamp som USA:s svarta befolkning hade fört tillsammans med liberalt sinnade republikaner och demokrater för att få medborgerliga rättigheter.

Det var också en kamp som den amerikanska staten stundtals hade stått handfallen inför. På 1940-talet hade man till och med bjudit in svensken Gunnar Myrdal för att ”lösa negerfrågan” för att citera sonen Jan, och i boken The American Dilemma förutsåg Myrdal, felaktigt, att kampen för lika rättigheter skulle börja i USA:s industriellt utvecklade norra delstater.

Kampen kom dock att starta i södern och det var en president tillhörandes Demokraterna – Sydstaternas gamla parti – som kom att engagera sig mest för att svarta amerikaner skulle ha samma rättigheter som vita. Men även fast Johnson var känd som ”Washingtons mäktigaste man” kände han sig stundtals maktlös. I ett berömt telefonsamtal med medborgarrättskämpen Martin Luther King talar Johnson klarspråk och säger helt sonika: ”jag behöver er hjälp”.

King försäkrade presidenten om att han skulle få detta och lagförslaget kom också att skapa en ny politisk konsensus i USA. Ty efteråt var det inte politiskt acceptabelt att marknadsföra rent rasistiska åsikter. Men det tål att poängteras att det var en förändring som tog tid och ett resultat av en bred, inkluderande och politiskt icke-homogen koalition.

Däri ligger också en viktig lektion för den antirasistiska rörelsen i Sverige. För att uppnå resultat måste man lyssna på varandra, lägga radikalismen på hyllan och inse att makthavare är bättre som allierade än som fiender. Dessutom måste man våga acceptera kritik och inte som exempelvis debattören Sara Abdollahi avfärda dem med en annan åsikt för att de har en annan hudfärg.

Idag gör många debattörer således precis tvärtom och dessutom framhäver man dem som snarare stjälpte än hjälpte den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Att exempelvis låta sig inspireras av Svarta Pantrarnavisar på både arrogans och historisk okunskap. När man dessutom tycker det är fel att hedra den mördade Fadime Sahindal med en ceremoni på Berns då det skulle vara i det ”vita finrummet” blir också rent provocerande. Ty om det är någon som hör hemma i minnets finrum så är det Fadime Sahindal för att parafrasera SVD:s ledarskribent Sanna Rayman.

Slutligen bör man inse att politisk förändring tar tid. Men att den kan snabbas på om man är lyhörd, ödmjuk och receptiv. Om man däremot dunkar varandras ryggar, hånar de kritiker som vill väl och väljer att alltid se fiender kommer det ta ännu längre tid. För då skrämmer man iväg alla de som gärna ställer upp på lika rättigheter, men kanske inte anser att normer är roten till allt ont, att man når paradiset via ordet hen och att också människor över trettiofem kan framföra kritik som är värd att ta till sig.

(David Lindén)

Lästips: Den som är intresserad av att veta mer om Lyndon Johnson rekommenderas journalisten Robert Caros biografiserie The Years of Lyndon Johnson som alla publiceras av det amerikanska förlaget Alfred A. Knopf.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Martin Luther King idag?

Bild

Idag är det 50 år sedan baptistpastorn och medborgarrättskämpen Martin Luther King jr (1929-1968) höll sitt berömda ”I have a dream” (jag har en dröm) tal inför 250,000 medborgarrättskämpar vid Lincoln Monumentet i USA:s huvudstad Washington DC. Talet där King, eller ”MLK” som han ibland kallas, uttrycker förhoppningen om att varje person i framtiden skulle bemötas utifrån sina handlingar och inte baserat på sin hudfärg, har med rätta blivit historiskt. Det fungerar än idag som en antirasistisk trosbekännelse, och jubileet uppmärksammas bland annat med att president Barack Obama håller tal vid Lincoln Monumentet.

På pappret kommer allting att vara perfekt.

En afroamerikansk president håller tal för att hedra den man som krävde det fullt berättigade, nämligen, att alla USA:s medborgare skulle vara lika inför lagen. Att president Obama kan hålla tal vid Lincoln Monumentet och inte som servitör Barack Hussein Obama, vilket är hans hela namn, servera på något av alla de otaliga caféer som ligger i närheten är i sig ett bevis på att MLK:s dröm delvis är uppfylld. Men man bör också betänka talets budskap om att varje person ska bli bemött utifrån sina handlingar och inte sin hudfärg.

Vad skulle MLK ha ansett om president Obamas handlingar?

Det vet man inte. Men det står klart att Obama idag har en avlyssningsapparat till sitt förfogande som skulle ha gjort medborgarrättsrörelsens antagonist FBI-chefen J Edgar Hoover grön av avund. Det står också klart att han kanske kommer att dra in USA i ytterligare ett krig som inte kommer att sanktioneras av FN.

Självklart går det att ha åsikter kring detta och om presidentens ämbetsroll i dagens globaliserade värld. Men det är också viktigt att ha i åtanke att Kings tal under åren har missförståtts av en, förvisso godhjärtad, antirasismrörelse som har velat göra det till sin egen åsiktsförklaring. Talet var riktat till en amerikansk publik för att lösa ett amerikanskt segregationsproblem. Därför handlar det om det individuella bemötandet. En del kunniga kan emellertid påpeka att han använder uttrycket ”negro” som ett samlingsnamn för USA:s afroamerikanska befolkning. Det är förvisso sant, men han nämner också att det slutligen handlar om det individuella bemötandet.

Lite tillspetsat skulle man kunna påstå att King idag hade anklagats för att inte se ”strukturerna” av de som påstår sig vara hans arvtagare.

(David Lindén)

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized